HJÄRTERUM OCH STJÄRTERUM

De flesta av oss har väl semestrat med goda vänner. De där goda vännerna kan ha varit halvgoda vänner eller de godaste vännerna som finns, men efter ett tag spelar det mindre roll. Är man riktigt ärlig så landar man efter några dagar, någon vecka eller några veckor i ett tillstånd där påfrestningarna knackar på dörren. Det blir en prövning, och då har man ändå fått stå ut med de som kallas vänner. Hur skulle det fungera med nya bekantskaper, i det egna hemmet – under längre tid än någon semestervecka? Ärligt talat? Apropå det här med hjärterum och stjärterum…?

Westerholm på Ledarsidorna grävde fram några avslöjande siffror om hur öppna svenska hjärtan är. Politikerna i huvudstaden har bett Svensson att öppna sina dörrar, sina hjärtan och sitt hem när flyktingen behöver ett husrum. Det gick sisådär. Politikerna lyckades trolla fram 20 sängplatser i Svensson hem och bostäder. Det är allt. Det säger allt om solidariteten hos de som spelar rollen som moraliskt överlägsna alla andra. Det säger mycket om många, men det säger mest om de tyckare och tänkare som pratat om pizzor, Netflix-abonnemang, rödvinspriser, granar som inte brann och julmat som inte tog slut. Hur många av de där 20 sängplatserna finns hemma hos Fredrik Reinfeldt? Hos Fredrik Virtanen? Hos Henrik Schyffert? Hos någon på Aftonbladets ledarredaktion? Med till visshet gränsande sannolikhet noll, eller ingen alls.

Det går bra att stå på ett torg och skrika om solidaritet, men när man har skrikit ur sig alla orden har den praktiska solidariteten försvunnit.  Det fungerar bra att välkomna flyktingar på massmöten och klappa händerna ur led på politiska föreställningar om att Sverige kan. Stockholm kunde fixa fram 20 sängplatser hemma hos folk. Det var alltså allt.

Skulle man få en förklaring av de som tycker att alla andra borde göra sådant som de inte kan själva så kan säkert förklaringen vara ”trångboddhet”. Det skulle bli för trångt med några nya gäster i våningen. Men se den förklaringen funkar inte. För kan det vara rejält trångt i lägenheterna i Ronna och Angered så kan det väl få vara lika trångt i våningarna i Vasastaden och på Södermalm. De solidariska, empatiska och välkomnande tänkarna och tyckarna får ju till och med pengar som räcker till en massa Quattro Stagiones och jättemånga flaskor rödvin för att öppna hjärtat även i praktisk handling…

Någon promille av alla de som stod och var medmänskliga på Medborgarplatsen har visat någon form av konsekvens, om någon. Det kan ju ha varit några som satt hemma och knöt näven – och ville göra skillnad i praktiken istället för med tomma ord på ett torg som tillsammans trollade fram de där tjugo sängplatserna. Det är ju så himla lätt att lajva medmänniska i teorin men inte i praktisk handling.

För skulle Schyffert, Virtanen eller Reinfeldt mena allvar med sin folkuppfostran skulle de föregå med gott exempel. Det vore det naturliga första steget för att få någon som helst respekt för sina pekpinnar. Skillnaden mellan prat och praktik är sällan tydligare än när den svenska tyckareliten är i farten.

12 svar på “HJÄRTERUM OCH STJÄRTERUM”

  1. Det finns så många ”Not in my backyard” godhetsapostlar i vårt land.

    Naiva Ernman, oförskämda Kjell Bergqvist, mattegeniet och skatteplanerande Schyffert, kaxige Betnér, den hatande Ramberg, merparten av sju-klöverpolitikerna och media eliten mfl borde definitivt ha migranter boende hemma hos sig.

    Finns det hjärterum finns det stjärterum eller hur?

    Man mår illa på riktigt när man ser och hör dessa ”fina och goda” hycklare.

    Tack för ordet

  2. ”Alla krävde att någon skulle göra något. Till sist gjorde ingen någonting”

    20 (hittills) sängplatser är faktiskt mindre än vad jag trodde, så jag undrar om det inte lite handlar om att efter förra hösten har det duggat rätt tätt kring bevisade och misstänkta ”291:or”. Att man har kanske vaknat till lite grann och insett vad man inte vill riskera att få in i sitt hem. Från ett av de simplaste ting som att ens ett eventuellt rökförbud kommer att åtlydas. Och uppåt … eftersom man kanske har läst om att tiggare är det svårt att bli av med då de inkräktar. Hur får man göra själv? Byta lås då inhysingen är ute? Och åka på polisanmälan från kommunen eller nåt….

    Vi har haft inneboende studenter i perioder och det har inte varit något problem. Men det här … skulle krävas att hela familjen ställer till med regelrätt husförhör (får man betald tolk?) för ok vi visste inte ett skit om de svenska ungdomarna mer än att de var underförstått väldigt bevandrade i precis hur ett vanligt svenskt hem fungerar. Vi har definitivt inte tid med att övervaka och kolla om en MENA-inhysing är lika väl införstådd. Och igen … om det inte fungerar, hur blir man av med personen? Sannolikheten för att man drar på sig otrevligheter torde vara större än om det är en inhemsk.

    Och ärligt talat vill jag att alla Humanistisk Stormaktspolitiker det senast decenniet ska brinna i sin totala felpolitik och misslyckande. När de drar in de kommande årens 370 000 anhöriginvandring på grunden bostadsbrist och/eller försörjningskrav kan vi tänka oss att omvärdera och dra ett strå.

    1. Med ”Sannolikheten för att man drar på sig otrevligheter torde vara större än om det är en inhemsk.” menar jag betydligt bredare än enbart personens eventuella aggression. Jag kan tänka mig att både media och kommunen skulle kunna ställa sig på personens sida ”pga stackars invandrare”. Något som aldrig skulle hända om det vore en jobbig inhemsk. Finns alldeles för många exempel som påvisar min tes.

  3. För ett par dagar sedan åkte jag till ICA och när jag kom ut stod en man och sålde tidskriften för hemlösa. Vid ingången ett par meter bort satt tiggaren som vanligt. ALLA gick obemärkt förbi den svenska hemlösa mannen. Tiggaren fick klirr i kassan och folk ler ömmande mot honom.
    Det är så tragiskt att ingen tar upp våra egna hemlösa. Jag stannade och pratade med den svenska mannen en

  4. Vi ska heller inte glömma alla de fula etiketter som dessa ”kändisar” klistrat på var och en som vågat ifrågasätta. Rasister, fascister, nazister mm.
    Jag tänker klistra detta på dem. Hycklare eller naiva dumskallar. Välj själva.

  5. När kommunerna ber vanligt folk att bereda sängplats åt nysvenskar, då saknar kommunerna verklighetsförankring. Vi vet ju att behovet av bostäder för den aktuella gruppen är stort. Därför kan vi anta att de som kan tänka sig att hyra ut en sängplats säkerligen redan har hört av sig till frivilligorganisationer eller kommuner och således är kommunens vädjan mest ett slöseri med tid och resurser. Det borde ha räckt med en notis på kommunens hemsida där de intresserade informerades om vart de kan vända sig om de önskar hyra ut en sängplats. Sedan uppkommer frågan om vanligt folk skall göra affärer med kommuner. Jag kan inte rekommendera detta eftersom kommunernas ekonomiska muskler väsentligt överstiger vad vanligt folk kan uppbringa. Därför kan vi utan att överdriva anta att en enskild riskerar att ruineras, om han hyrt ut en sängplats till en kommun och det uppstår en tvist . Kommunerna brukar utan att skämmas lägga ut miljonbelopp på advokater för att vinna en tvist på ett par hundralappar och det blir förloraren som får betala advokatnotan.
    Jag läser att Stockholm skall ta emot fem och ett halvt tusen nysvenskar kommande år. Detta motsvarar ungefär en fjärdedel av hotellrummen i Stockholm, om det skall ha egna rum. Om vi sedan antar att det kan bo två personer i varje rum motsvarar detta en åttondel av hotellrummen i stan. Om vi istället möblerar om hotellrummen så att det finns två våningssängar i varje hotellrum då är vi nere i en sextondel av hotellrummen i stan. Det borde väl en välmående stad som Stockholm klara av. Detta kanske sticker i ögonen på många, men egentligen kan en liten skattehöjning finansiera denna utsvävning. I en stad med öppnat hjärta och med budget med 43 miljarder i skatteintäkter bör en höjning av kommunalskatten med en femtioöring klara denna sociala utmaning utan problem. Det blir säkerligen lite pengar över efter en sådan marginell höjning och dessa pengar kan ju finansiera aktiviter för att hälsa nysvenskarna välkomna till stan. Vår statsminister och hans företrädare vill ju att vi skall öppna våra hjärtan så varför inte låta Stockholm bli ett föredöme för alla på vischan. Kanske stan rent av skall ta emot fler än migrationsverket vill skicka dit.
    En annan jämförelse är att det studerar ca 80000 studenter i Stockholm idag. Om Stockholms universitet och högskolor flyttade ut grundkurserna från stan och enbart gav kurser på C-nivå och högre i stan, då skulle många boenden som studenter hyr idag bli tillgängliga för nysvenskar. Det finns lösningar när stan vill öppna sitt hjärta…

    1. Hm. Flytta ut studenterna. Lärare måste följa efter eller ska allt ske genom Internet? Och det kryllar ju studentbostäder och Universitetslokaler överallt. Kanske ”ur och skur” verksamhet?

      Kan vi slänga ut gamlingarna också till någon håla långt från Stockholm. En del äldreboenden är ju redan förändrade till invandrarbostäder, vi kan stänga resten också. Vad ska de gamla i Stockholm att göra när den nya världen tränger sig på?

      PS. Kan innehålla viss grinig ton.

  6. Hej.

    Allt åt alla – särskilt åt mig, är väl tidens tempo helt enkelt. Gatans musik är dock den samma som alltid: sirener.

    Sveriges behov kan faktiskt sammanfattas i tre ord:
    ”Ut med packet”

    Men allas lika värde då? Den som tror på det kan först besvara om den använder den enda livbojen själv, eller ger bort den till mig.

    De må ha gått an för Karl-Bertil Johnsson att spendera faderns goda rykte och andra välmåendes överflödspresenter i en god gest, men något land eller någon god ordning och produktivitetspotential skapas inte av sådant. Till det behövs en Oxenstierna eller en Vasa.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    1. Apropå: Sveriges behov kan faktiskt sammanfattas i tre ord: ”Ut med packet”

      Ja, om vi börjar med landsförrädarna i Sveriges Riksdag. Det är prio numero 1.

      Tillsammans med grova (våldtäktsmän) brottslingar, som ska kastas ut ur landet på livstid. Riddens!

    2. När någon talar om ”allas lika värde” skall man fråga den personen: ”lika värde – för vem?” För åtminstone mig har t ex svenska fattigpensionärer ett större värde än människor som i bästa fall är indifferenta till vår sekulära kultur och i värsta fall hatar och vill förstöra den.

      Våga försvara vår rätt att välja vad som är bäst för oss. Europa är vårt hem och vi har inget annat!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *