GOD JUL!

God Jul kära läsare. Det är dags att bli lite personlig. Det här är min femtionde julafton. De allra flesta av dem minns jag. Några av dem minns jag inte alls, men det har haft med extremt ung ålder att göra och inte alls med ett alltför stort intag av alkohol. Oftast har min julafton varit en positiv upplevelse, och bara några få julaftnar har varit jobbiga. Julen 2018 tillhör de jobbiga, av olika skäl.

När jag var ung så firade vi oftast jul i Södertälje, på Ägostigen 25 mellan Ronna och Geneta. Där bodde min farmor Ruth och min farfar Sven-Gunnar. Jag älskade dem båda något enormt mycket. Någon gång i mitten av 80-talet flydde de Södertälje. Det hade blivit för stökigt i ”Kringelstaden”. De hamnade i Solna, i Huvudsta. Det var där de levde, när sjukdomar och ålder tog deras liv. Varje julafton saknar jag dem – deras ansträngningar på julaftonen, deras kärlek och det som engagemang de gav sina barn och barnbarn. Det var utan tvekan bättre förr.

Lite normkritiska var man redan på den tiden. Jultomten var en kvinna, pappas underbara moster Vega – men i tomtens patriarkala utstyrsel. Lite som en dåtida jultransa. Men Vega var som klippt och skuren för rollen som tomte. Hon var vår familjs Krösa-Maja, ständigt med en skön berättelse halvvägs mellan hjärnans talcentrum och stämbanden. Ofta handlade det om Palme eller Fälldin. Vega jobbade nämligen på Harpsund titt som tätt, och var hej och du med politikerna och deras familjer. Men hon kunde spela tomte också, Vega. Kanske var hon inspirirerad av Fälldin eller Palme…

När vi styrde hem mot Gnesta, som var hem då, så passerade vi centrala Södertälje. Polisen syntes inte till, deras bilar stod vid det gamla oskyddade polishuset nere vid torget. Brandbilarna och ambulanserna stod i sina garageplatser på brandstationen på Järnagatan. Det var julefrid, när julefrid rådde. Nu har polisen i Södertälje en ny polisstation, en bunker lite längre ner på Järnagatan. De behöver tydligen en bunker, polisen.

Ju äldre jag blir, desto mer lik blir jag min farfar Sven-Gunnar. Farfar var bitter och butter, men ändå väldigt kärleksfull. Han var hunsad av en viljestark kvinna. Farmor Ruth var ett levande bevis på att den svenska jämställdhetskampen redan på 70- och 80-talen hade kommit väldigt långt. Farfar gick och mumlade ilsket om samhällsutvecklingen, disken, dammsugandet  och den orerande livspartnern. De lämnade som sagt Södertälje, och det gjorde  på grund av den tilltagande oron i staden. Ronna hade blivit en otrygg stadsdel redan då. Geneta var på väg att bli det. Men det fanns trots allt en julefrid, som märktes tydligt när vi lämnade en oändlig hög paketpapper bakom oss i en bil knökfull med julklappar…

Ibland hände det att mormor Marta och morfar Johannes dök upp på julaftonen hos farmor och farfar. Ibland fick vi vika Juldagen eller Annandagen till en utflykt till Eskilstuna. Mormor och morfar var flyktingar från Estland, som kom till Sverige 1944. Jag älskade dem precis lika mycket som jag älskade min farmor och farfar, trots att det luktade sårkål hemma hos dem och om dem och trots att de kokade sina köttbullar istället för att steka dem. Av naturliga, ekonomiska skäl var julklapparna från mormor och morfar inte lika många. Det suckade man om då, men idag förstår jag att de gav mig en av de finaste presenterna man kan få – mitt estniska påbrå.  I deras surkålsdoftande lägenhet på Sveavägen 6C i Eskilstuna stod Långe Hermann i bokhyllan och den estniska nationalismen var ständigt närvarande.

I år firar jag min femtionde jul, och den här julen är speciell. Ångesten över att den här julen inte är vad min barndoms jular är finns där i skallen. Förtvivlan över att arbetsgivaren inte betalar ut min decemberlön förrän runt den 10 januari gör sig påmind när jag köper julklappar, julmat och julöl.  Men den här hösten och slutet av 2018 har varit bajs, och att julen skulle bli annorlunda var ju inget man kunde förvänta sig. Julångesten har mig i sitt grepp, och inte blir man muntrare av samhällsutveckling eller den svenska demokratins tillstånd. Det får bli en skål på det, medan julen iallafall är vit utanför fönstret. Nästa år kommer jag och familjen att fly i motsatt riktning – till Tallinn – för att slippa julstress och julångest. Det kommer att bli härligt.

Min julklapp till Er, kära läsare får bli ett löfte om att fortsätta på I otakt under 2019. Det kommer att bli personligt, bittert och buttert. Det kommer att bli en regelbunden berättelse – typ en gång i veckan – om hur jag under de senaste åren har ”radikaliserats”.  Det kommer samhällsbetraktelser, med såväl syra som beska. Det kommer att bli bättre frekvens än under hösten 2018 – för att Ni är värda det.

Med det vill jag säga tack. Tack för att Ni läser det jag skriver. Tack för att Ni ofta delar mina tankar och grubblerier. Tack för att Ni finns. Ni betyder mycket, väldigt mycket.

Och vill Ni skicka en julklapp i retur, så är Ni varmt välkomna att swisha en slant till 0721-868783. Vill Ni att det skall vara en gåva, märk då ”swishen” med det ordet. Vill Ni att det skall vara ett lån – skriv ”lån” och räkna med en returswish plus 5% i mitten av januari. Oavsett vad så kommer tacksamheten att vara enorm.

God Jul bästa läsare! Ta hand om varandra, idag och imorgon…

12 svar på “GOD JUL!”

  1. Riktig god jul til deg fra en av dine norske følgere. Du skriver godt og sant, vi er mange som tenker som deg. Keep up the good work! Ser frem til dine betraktninger også i 2019. La oss håpe at 2019 vil bringe endringer vi sårt trenger.

  2. God Jul Fredrik! Av någon anledning har just du slagit an en ton hos mig. Läser alltid dina inlägg och har gjort så i åratal, sedan sjätte mannen. Önskar att du och din familj får fina dagar trots allt.

  3. God jul, Fredrik! Tack för det gångna året. Jag hoppas få fortsätta läsa dina texter under 2019.

    Vad gäller samhällsutvecklingen i Sverige är jag nog ännu mer bitter och ”radikaliserad” än du. Jag fruktar att det kommer att bli betydligt sämre innan det möjligen kan vända och bli bättre.

    Men nog om detta för tillfället. Nu är det jul, och vi bör försöka koppla av och ha trevligt. Jag önskar både dig, Fredrik, och övriga som läser och lämnar kommentarer på denna blogg, en trevlig julhelg.

  4. Antonsson, du är en av alldeles för få ljusglimtar i ett nattsvart Sverige och det är jag evigt tacksam för!

    Stort tack för det gång året och ha en riktigt god jul. Jag swishade en slant som ett litet tack för att du orkar kämpa vidare!

    Med vänlig hälsning, Lars

    1. Tack Lars! Sitter och dricker 3.5:or nu när den riktiga ölen har tagit slut. Dina värmande ord får mig att stå ut till torsdag!

  5. Besk(t) ska det vara, kryddat med satir och ironi.
    God Fortsättning till Antonsson och hans följare. Tänker på min estniske lekkamrat. Familjen flydde vidare till Canada.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *