GISSNINGSLEK

Vi har de politiker vi förtjänar, brukar det heta. Har vi förtjänat detta käbbel, svammel och dravel? Har vi förtjänat dessa lallare? Har vi förtjänat deras gissningslek om valet 2018? Har vi verkligen det?

Det var en gång för länge sedan. Villaidyllen Rönninge under de första åren på 80-talet var miljön som var mitt hem, min tillvaro som en då ung, då oskyldig snorhyvel. Det fanns inte mycket att oroa sig för på den tiden. Bilar brann inte, om det inte var fel på dem. Skolor brann inte. Förskolor brann inte. Sverige brann inte, och de politiker jag minns var inte brända. Inte på den tiden.

I Rönninge fanns ett by-fyllo. Alla visste vem Rödskägg var. Rödskägg var ett utåtagerande fyllo. Rödskägg skrek åt oss barn, han skrämde upp oss och han skrämde våra föräldrar. Han var inget oförargligt fyllo alls, utan tvärtom någon som Kling och Klang-kopiorna hämtade för förargelseväckande beteende då och då. Rödskägg då var en lika skrämmande uppenbarelse som landets statsminister är nu, och ärligt talat på ungefär samma retoriska nivå. Men vi har ju de politiker vi förtjänar, och den regering som vi förtjänar…

”Dagens viktigaste politiska fråga kan rimligen inte vara vilken regering vi ska ha efter valet 2018. Helt förbluffad över att media dansar med i de politiska spinnet som genererats från moderaternas respektive socialdemokraternas partistrateger.

Vi har mängder av problem. Fattigpensionärer, Polisbristen, Vården, Skolan, det dysfunktionella försvaret. Problemen är av titanisk karaktär.

Och då diskuteras bara valrörelsen 2018. Två år bort.

Om ni tror att förtroendet för media och politik ökar så är min gissning att det är fel.”– Johan Westerholm, Facebook 2016-10-08. 

Bloggkollega Westerholm skrev ett par meningar på Facebook som borde fungera som ett finger i ögat på landets politiker. Orden och meningarna handlade om vad våra politiker diskuterar och varför. Allt handlar om vem som skall samarbeta med vem och inte efter valet 2018. Allt handlar om politisk positionering efter ett riksdagsval som ligger nästan två år bort.

Löfven skrämmer liberaler med Sverigedemokrater. Liberaler skrämmer moderater och kristdemokrater med Löfven. Moderater skrämmer folk med miljöpartister – och så håller det på.

Att det finns tusen andra frågor som väljarna vill ha debatt och diskussion om bryr sig inte politikerna om. Alls. Det viktigaste som finns är att debattera ett valresultat som ingen har en aning om idag. Vem som blir sittande med Svarte Petter på valnatten vet vi inte idag. Någon eller några lär det bli, men vilka kan man bara gissa.

Svensk politik har utvecklats till världens mest påfrestande gissningslek. Det är ett faktum att svenska politiker är usla på att gissa rätt. Det är bara att se hur de svenska politikerna gissade sig till dagens utsatta säkerhetspolitiska situation. Det är bara att konstatera hur bra våra svenska politiker gissade sig till gårdagens flyktingsituation och dagens ”utmaningar”.

Politikerna är usla på att gissa. Ändå skall de här och nu gissa och spekulera kring ett valresultat de inte har en aning om. Skulle de vara lite bättre på att gissa än de är skulle de kanske landa i en hyfsat säker gissning i att deras tramsande idag kan få jobbiga konsekvenser imorgon. Har de inte vid det här laget uppfattat att taktiken är fel? Att alla invektiv och glåpord, alla historiska referenser och nazistiska tendenser inte fastnar hos väljaren?

Som dagens politiker håller på är risken eller chansen stor att det blir andra politiker vi förtjänar efter valet 2018. Det är nämligen hysteriskt lätt att bli framgångsrik i ett land med politiker som vägrar diskutera sakfrågor för spekulationer. Låt väljarna säga sitt i september 2018. Jag är säker på att dagens makthavare kommer att få fel. De har nämligen den väljarkår som de förtjänar…

4 svar på “GISSNINGSLEK”

  1. Våra svenska politiker bekymrar sig mest om sig själva. De är ute efter att kunna infoga eftertraktade befattningar i sina CVn. Därför får vi gång på gång höra ”hur illa” någon betett sig för länge sedan och vilka som är och inte är politiskt korrekta. Detta för att den politiska ankdammen inte skall lämna ifrån sig sin makt och den politiska korrektheten är en utslagsmekanism.
    Men politisk korrekthet är en färskvara. Jag minns exempelvis regeringens flyktingdag på Münchenbryggeriet i mitten av oktober 2015. Statsministern talade varmt för flyktingmottagning, en generös flyktingpolitik och fördömde de som bygger staket. Några veckor senare, i november var det annat ljud i skällan. Då hade orden som fällts på Münchenbryggeriet ingen giltighet, nu skulle andra regler gälla. Sverige skulle införa EUs minimiregler när det gäller flyktingmottagning och vi skulle ha gränskontroller. På detta sätt flyter den politiska korrektheten. Det som är rätt en dag, kan vara förkastligt en annan dag. Varför skall vi då påtvingas politisk korrekthet?
    För mig är det primära inte vilka som regerar med vem utan vilken politik de kommer att föra. Jag kan tycka att någon har uppfört sig olämpligt om jag får återberättat en tidigare episod. Men politik kanske inte skall bedrivas genom att titta i backspegeln. Man skall se genom vindrutan och åt sidorna, för det är inte möjligt att gå bakåt i tiden!
    Våra politiker håller på att göra om den politiska diskussionen till en dokussåpa som liknar den pågående amerikanska presidentvalkampanjen och det lär väl knappast bli bättre när våra politiker har två år på sig att förfina sina skamgrepp. Vi måste förstå att den politiska korrektheten är ett sätt för att befästa etablissemangets maktposition. De som inte sitter vid makten eller saknar tillräckligt mycket pengar (ex Ian och Donald har tillräckligt och de når ut) får inte en chans att nå ut med sin politik. Därför måste vi granska politikernas budskap och kompetens, inte deras politiska korrekthet!

  2. Hej.

    En politiker har ofta två svåra utmaningar, med följdutmaningar:

    1) Att veta när man bör och måste agera
    2) Att veta när det är bättre att låta bli att agera

    till detta hör:

    1b) Att inte anklagas för detaljstyrning och diktatorsfasoner
    2b) Att inte anklagas för passivitet och handlingsförlamning

    En svår nöt. Att svaret är att styra enligt folkviljan, och därför ha god kontakt med folket, kanske inte passar med värdegrunden?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  3. Jag har precis återhämtat mig efter SVTs nya satsning ”förödelser i repris”. Mest käbbel och tjoller om väl utnötta argument, som mer består av beskrivningar om historiska felsteg hos framförallt motparten.
    Jag kan inte påminna mig om något nytt argument eller förslag som verkligen skulle uppfattas som en förändring inför de tider som komma skall.
    Vad som återstår efter debatten är till nära nog uteslutande del gissningar och därtill högoddsare i spelet.

    Jag tror att bättre och rakare besked skulle uppnås om var partiledare fick sitt eget krypin, där denne skulle kunna svara på brisanta frågor, utan att behöva skämmas inför rivalerna till ämbetet som regeringens företrädare .
    Så ikväll blev det några tusen nya anhängare till SD, fortsätter sjuklövern på detta sättet, gissar jag att Jimmie Åkesson får uppdraget att gå till talmannen och sondera läget.
    D.v.s gissa hur det skall bli framöver.

  4. Bra analys fast du missar en viktig komponent. Dagens politiker talar inte till folket utan till ett hundratal influencers på ledar- och kulturredaktioner och till ideologiska särintressen som det regnar skattepengar över. Deras uppgift är att uppfostra och hota medborgaren att rösta rätt. Och det är ett sluttande plan där inte längre bara avlönade opinionsbildare agerar utan även s k riktiga journalister och tjänstemän på alla nivåer har fått eller tagit ”ansvar” för att styra medborgarna som inte anses tillräkneliga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *