GÅ I FRID

”Tror du inte längre Fredrik?” var frågan från min vän prästen när jag satt där på andra sidan bordet och pratade om att lämna den svenska kyrkan åt sitt öde. Klart jag tror. Jag tror på mina barn. Jag tror på en hel del andra människor som betyder mycket och massor för mig. Jag tror på ett liv efter döden, där jag med till visshet gränsande sannolikhet kommer att återfödas till en kackerlacka i Indien. Jag tror på väldigt mycket, men kanske inte på Gud. Jag tror mer på ödet faktiskt…

”Inte kan väl du lämna för att några stollar gör bort sig på nätet?” var en annan fråga från min vän prästen. Den frågan var mycket lättare att besvara. Klart jag kan. Prästen Anna Karin Hammars påhopp på den israeliska ambassadörens deltagande i Pride-paraden och biskopen Eva Brunnes uppenbara hänförelse på Twitter över Sankt Stefan Löfvens styre av landet på twitter är bara två droppar som ökade på pölen vid sidan av min graal. ”Det är inte jag som har lämnat den svenska kyrkan. Det är den svenska kyrkan som har lämnat mig.”konstaterade jag syrligt.

Jag är döpt i Faderns, Sonens och den Heliga Andes namn på sjukhuskapellet i Eskilstuna strax efter min födsel. Det blev Fredrik – och bara Fredrik. Inte Engelbrekt som först var Moderns tanke. Kanske finns det en Gud ändå?  Jag är konfirmerad, i Adolf Fredriks kyrka, samma kyrka Palme promenerade förbi några år senare strax innan han mördades. Nu ligger Palme på kyrkogården utanför Adolf Fredrik. Jag trodde lite mer då. Det var peak religion för mig.

En månad på kombinerad språkresa/konfirmationsläger hade fått mig att tro. Inte mycket. Inte övertygat. Men litegrann, och allt tack vare underbara pastor Bosse, och hans dåvarande hustru. De förde ett resonemang som fick det jag innerst inne tyckte lät omöjligt att framstå som möjligt. Det var då. Nu är nu. Efter åratal som vårdträl på akutmottagningar, på barnsjukvården och som SOS-operatör har jag tappat tron, inte bara på Fadern, Sonen och den Heliga Ande. Jag har tappat tron på väldigt mycket mer. Svenska Kyrkan har jag tappat all tro på, trots att det fortfarande och faktiskt finns sköna, underbara människor som jobbar och sliter för att få mig och andra att hitta tron igen.

Svenska Kyrkans ledarskap är ett gäng överpolitiserade pajasar idag. Biskop Brunne är ett exempel, prästen Anna Karin Hammar ett annat. Ärkebiskopen Antje Jackelén är inget undantag. När Svenska Kyrkan syns och hörs i debatten är det på ett sätt som får mig att vilja lämna. Trots traditionens makt. Trots att jag en gång trodde lite mer. De färgstarka företrädarna bryr sig mer om politiska utspel än om religionen. De värnar mer om andra religioner i Sverige än om sina påstådda trosfränder i andra länder. Det är viktigare att få till ett nålstick på en israelisk ambassadör under en Pride-parad än att förstå och erkänna att Israel är det enda landet i Mellanöstern där en Pride-parad är möjlig utan risk för liv och lem…

Den Svenska Kyrkan 2017 är mer en propagandamaskin för vänsterns tankar och idéer än en kyrka för folket. Kanske har jag trott på den Svenska Kyrkan som en svensk kyrka lite för länge, lite för naivt. Men nu går det inte längre. Kyrkans folk – som borde fungera som religiösa inkastare – fungerar idag på ett sätt som skrämmer bort folk som inte kan förlika sig med kyrkans vurmande för sosseriet och den feministiska utrikespolitikens favoriter i Ramallah.

Gå i frid.

20 svar på “GÅ I FRID”

  1. Dropparna som urholkar stenen… Presstalesman som uppmanar kristna att inte provocera genom att nära smycken i form av kors. Ärkebiskopens uppenbara ointresse av att ta del av kopternas öde vid hennes besök i Egypten.

    1. En ”kristen kyrka” som uppmanar folk att inte bära kors borde varit det uppenbara slutet.
      Det finns ett tresiffrigt tal som kanske är mer representativt för denna nya kyrka…

  2. Hej.

    Vad har kyrkan med tro att göra?

    Tron är mellan dig och din gud, och gudens förkunnelse via dennes profet(er).

    Kyrkan är tanter och farbröder i magikerkåpor, rabblandes besvärjelser och allt de gör är att agera filter och hinder mellan den troende och gud(en/arna).

    Det är kyrkan som behöver dig, och dina pengar, och din lydnad. Allt du behöver är din tro och din gud.

    Själv är jag gudlös, och har alltid varit, då jag saknar behov av gudar, men jag respekterar den som tror och lever efter sin tro utan att kräva att andra måste följa samma tro.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  3. Fredrik. Gratulerar till din skilsmässa från Svenska kyrkan. Själv är jag frånskild från densamma sedan det blev möjligt. Inget att ångra där. Vi gick egentligen skilda vägar redan när jag skulle konfirmeras. Där fick jag nog av dravlet och trots att prästfrun var hemma och hotade både med det ena och det andra, dvs helvetet och den eviga skärselden. En lite avlägsen släkting hotade med att jag skulle bli raggare. Inget hjälpte. Jag blev inbiten ateist och har aldrig tvivlat.
    När nu kyrkan gör sina utspel så förvånar det mig inte. Kyrkan har alltid varit politisk och ett maktmedel för att hålla allmogen på mattan. Snarast är väl de av dig nämnda exemplen bara en återgång till det normala. Svenska kyrkan känner väl sig även hotade av Islam och behöver väl börja visa sig.
    Så nu kan jag bara råda dig att bli ateist också, att så att säga ta steget fullt ut och stå vid sidan och betrakta eländet.
    Tvekar du så läs lite stygga citat av ärkeateisten Ricky Gervais. Det fungerar alltid.

  4. Jag tycker att Svenska kyrkan borde fokusera mera på att få människor att förstå budskapet i Bergspredikan och vilka konsekvenser detta skulle kunna ha på vars och ens liv. Då skulle präster och biskopar inte behöva varken kritisera eller lovorda enskilda personer. Man skulle förstå ändå.

  5. Om man inte tror att kyrkan + politik är skilda utan fortfarand hänger ihop ska man absolut åka till Almedalen för att verkligen få bekräftele på det. Där minglar ärkebiskopen med bravur med den röda eliten. Har stött på henne där de två sista åren.

  6. Om inte allt för många år så blir biskopsstolen i Visby ledig …
    Visby stift har många kyrkor men få själar i behov av andlig spis, så Svenska Kyrkan i utlandet brukar vara en utfyllnad för denne prelat.
    Visst vore det pk och ekumeniskt om en imam kallas till tjänsten …

  7. Har genomgått en snarlik resa som dig, Fredrik. Det var med dubbla känslor jag gick ur Svenska Kyrkan för snart två år sedan. Själv är jag varken konfirmerad eller troende, men har tidigare ändå känt en viss samhörighet med Svenska Kyrkan som det kulturarv den faktiskt är. Det är ju i Svenska Kyrkan jag är döpt och har mina rötter sen många generationer tillbaka. Den vördnad och andaktsfulla spänning man som barn kände under skolavslutningarna i kyrkan är idag ett minne blott. Det som under århundraden var kyrkans och prästerskapets uppgift och kall, d.v.s förkunna Guds ord från predikstolen, har idag förvandlats till en politisk tribun för vänsterradikaler. Ingenting som jag har någon lust att finansiera. En månghundraårig och anrik kulturinstitution som på bara drygt fyrtio år har förvandlats till en vänsterflummig lekstuga. Oerhört sorgligt…

  8. Kommer att tänka på Hotel Caifornia med Eagles.
    -“You can check-out any time you like, But you can never leave! ”
    Samma sosseri som gör att jag vill Check-out Sverige and leave.

  9. Svenska kyrkan – Aktiva utträden

    3 895 medlemmar begärde utträde juni 2017. *
    33 438 medlemmar begärde utträde januari–juni 2017.

    85 848 medlemmar begärde utträde kalenderåret 2016.
    38 953 (83 %) fler än kalenderåret 2015.

    1 096 525 medlemmar har begärt utträde sedan 1996.
    Ca 52 000 aktiva utträden per år i genomsnitt under 21 år.

    9 995 153 personer var folkbokförda i Sverige 2016-12-31.
    3 878 673 (38,8 %) var inte medlemmar i Svenska kyrkan.

    * 13 311 medlemmar begärde utträde juni månad 2016.
    Orsaken var Sveriges Radio Ekots och Aftonbladets granskning maj 2016 av församlingarnas vidlyftiga utlandsresor samt Svenska kyrkan i utlandets resor och representation.

    Källa:
    SCB
    Svenska kyrkan

    https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1639976

  10. Själv kommer jag att ansöka om återinträde i Svenska Kyrkan för att kunna rösta i kyrkovalet nu i september.

    Om valet inte ger önskat resultat kommer jag att återigen ansöka om utträde!

  11. Jag gick ur kyrkan förra året just med tanke på kyrkans vänstervridning,att ärkebiskopen inte ens förmår sig att tycka att hennes egen kyrka och religion är den bästa samt att gudstjänsterna har förvandlats till rena pajaserierna.

    Det enda som gjorde att jag var kvar så länge var att jag ville bevara kulturarvet i form av kyrkor och annat men förra året stod jag inte ut längre.

  12. Jag vet inte hur lång tid det tar att administrera en ansökan om utträde, men det är kyrkoval den 17 september.
    Om valet spelar någon roll?
    Ingen aning faktiskt.

  13. Vänta med att gå ut till september, hjälp först till att rösta bort socalistkyrkan och islamismkramarna i kyrkovalet.

  14. Eva Brunnes tweet om Stefan Löfven var bara dum. Kanske avslöjande, men inte hatisk. Men det Anna Karin Hammar twittrat är fullkomligt häpnadsväckande från en präst. Avskyvärt!!

  15. Tänk om Svenska kyrkan inte är den legitimerade länken mellan Gud o människor? Då är ju många grundlurade.
    Att följa Jesu exempel har de i alla fall inte gjort. T ex att lära människor om Guds namn.

  16. Vänta till efter kyrkovalet med att gå ur.
    Jag själv kommer att gå ur efter att ha röstat på det värsta prelatvänstern kan tänka sig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *