FRED OCH FRIHET PÅ OLIKA SIDOR HAVET

Vännen, försvarsbloggaren och försvarstwittraren ”Skipper” – också känd under det högst verkliga namnet Niklas Wiklund – önskade fler försvarsrelaterade inlägg på I otakt. Önskemålet kunde inte ha kommit lägligare. Den gångna helgen har varit knökfull med frihetsfirande och försvarsambitioner. Helgen handlade om Estlands 100-årsdag, om nationaldagsfirandet i ett land som bryr sig om sin säkerhet – och som försöker investera för att kunna fortsätta att vara fria. Det handlar om synen på fred och frihet på olika sidor av Östersjön.

” … – Vi måste komma ihåg att vårt folks oberoende och frihet aldrig har varit självklart – och bör aldrig tas för givet. Den estniska staten bildades för att skydda vårt folk och vår frihet. Länge leve Republiken Estland!” – Estlands överbefälhavare Riho Terras avslutar sitt tal till nationaldagsfirare, soldater, politiker och andra gäster vid Frihetstorget i Tallinn. 

Estland tillhör ett av få länder i NATO som betalar det NATO önskar till sitt försvar. Estland är ett litet land, med en befolkning som motsvarar en åttondel av Sveriges. Estland är ett rikt land på många sätt, men ekonomin är mitt i återhämtningen sedan Sovjet-tiden. Estland lägger 2.2% av sin BNP på sitt försvar. I pengar handlar det om strax över 5 miljarder kronor. Hade Sverige fått för sig att matcha Estlands försvarsutgifter i procent och lagt 2.2% på det svenska försvaret hade den svenska försvarsbudgeten varit på nästan 100 miljarder kronor.

Att Sverige hamnar där någonsin någon gång är med till visshet gränsande sannolikhet helt osannolikt. Orsaken är att Sverige alltid har betraktat eller betraktar vårt folks oberoende och vår frihet för given. Undantaget är åren under det andra världskriget när Danmark, Norge, Finland, Estland och en del andra grannländer mötte kriget, förtrycket och terrorn. Då fattade Sverige att det fanns ett reellt hot även mot det annars så trygga Sverige.

På Estlands nationaldag paraderade över tusen estniska soldater på Tallinns gator, tillsammans med några hundra NATO-kollegor och nästan ett dussin svenska livgardister plus fyra ukrainare samt fyra finländska soldater. Ett femtiotal stridsfordon – däribland svenska stridsfordon 90 i estniska och danska färger, brittiska stridsvagnar och delar av ett amerikanskt Patriot-batteri – rullade efter truppen. Folk jublade. Folk gjorde handhjärtan till soldaterna, som svarade med tummen upp eller en slängkyss. Folk verkade förstå vad soldaterna gör för dem, varje minut, timme och dygn. Folket såg soldaterna som garanter för friheten och freden.

Aldrig har raderna i ”I natt jag drömde” känts så naivt verklighetfrånvända som där och då – på Tallinns gator på Estlands 100-årsdag. Som dagens värld ser ut så måste det finnas soldater och gevär, och vi måste känna till ordet militär. Freden kommer inte av svaghet, utan av styrka. Kriget kommer där ett vakuum eller en svaghet har uppstått, och inte där folk vägrar vika ner sig.

Estland har 1.3 miljoner innevånare. Sverige har över 10 miljoner som lever innanför landets gränser. Estland armé har 2 brigader, precis lika många som Sveriges armé skall ha om ÖB lyckas trolla med knäna. Sverige har ett avsevärt starkare flygvapen, helt överlägset faktiskt eftersom Estland saknar eget stridsflyg. Den svenska marinen är – ännu så länge – överlägsen den lilla estniska marinen. Den svenska armén har mer och tyngre utrustning än Estlands armé. Men Estlands armé har nästan dubbelt så många artilleripjäser som sin svenska motsvarighet. Dessutom har Estland NATO:s försvarsgarantier som en skön hemförsäkring.

Den estniska militären har de estniska politikernas och det estniska folkets stöd. De förstår vikten av att omsätta ord och ambitioner i handling, och göra det utan långbänkar eller utredningar. I Sverige är det tvärtom, och jag tror att det beror på att väldigt många av våra politiker och en stor del av folket faktiskt tar vår fred och frihet för given. Bland krigsdrabbade grannar är Sverige det fredsskadade landet…

15 svar på “FRED OCH FRIHET PÅ OLIKA SIDOR HAVET”

  1. På temat, Reagans tal ”A time for choosing”.
    Man kan tycka väldigt olika om den mannen, men han hade rätt i att fred kommer inte genom ”appeasement”.
    Om man kan bortse från ”Murica fkc yeah”-inslagen i videon så kan man konstatera att mycket av det han säger har bärighet idag.

    https://youtu.be/iR33JsDL13M

  2. Jag blir förbannat trött på all krigshets. Vem vill sända ut sina söner och döttrar att dö för sjuklöverns Sverige? Inte jag.

    1. Helt OK för mig. Skriv gärna på huset där du bor att det är helt OK att ta ditt hus. Du kommer inte att göra motstånd.

  3. Gratulerar Estland. Ni har en värdegrund som man kan vara avundsjuk på. Ni har fattat att om man har en bra värdegrund, så är den värd att försvara och då krävs det att man sätter handling bakom ord.

    På andra sidan havet har vi också en värdegrund. Men det är bara en skrivbordsprodukt. Så vi kan säga att vi har en. I bästa fall pratar vi om höjda anslag för att stödja värdegrunden. Vanligtvis blir det bara en tummetott i slutändan.

    Om inte mina barn bodde och jobbade i Sverige skulle jag definitivt kunna tänka mig att dra från detta dysfunktionella mångfaldsland. Landet där bara fördelarna med mångfalden framhålls (vilka man inte upplever) samtidigt som nackdelarna (vilka inte får nämnas) är det enda man ser och känner av.

    Estland verkar vara ett attraktivt alternativ.

  4. Estland vet också om att de inte kan försvara sig mot ryssen – det behövs alltså inget flyg och bara begränsad marin. Vad som behövs är manskap i naturen så man kan fullfölja försvarsdoktrinen om det fria kriget i form av guerillatrupp långt inne på rysk mark. Ryssen ska veta att sin befolkning blir drabbad om man går över gränsen.

  5. Det är (nästan… ? ) så att jag tycker att det är synd att Hitler inte anföll Sverige och det är (nästan…? ) så att jag önskar att Putin ska invadera Sverige.
    Oavsett vad man än må tycka om Hitler och Putin så är det ett faktum att påhälsning av dessa hade väckt Sverige ur fredsskade-psykosen.
    Jag är (nästan) helt säker på att sveriges politiker och journalister idag hade haft vett nog att undvika twittrande om ”krossa nationalstaten” och ”hbtq-certifiera försvaret” och ”militära lösningar har aldrig resulterat i något gott” om Hitler bara hade ockuperat Sverige istället för Norge.

  6. Skillnaden i försvarsvilja mellan Sverige och Estland följer av svaret på frågan: Vem vill offra sitt liv för en massa araber och afrikaner?

  7. Tack, Fredrik, för dessa tänkvärda rader. Estland verkar ha ett robust försvar mot attacker på befolkningens frihet i sitt eget land. Försvarsförmåga kokar till syvende och sist ner till lojalitet; med egna landsmän eller med invånarna i andra, kulturellt närstående och historiskt viktiga och pålitliga stater.

    I Sverige finns en ofattbart aggressiv fiende redan insläppt och spridd över hela landet. Att rekrytera och stridsutbilda individer, vars lojalitet, kulturella identitet och ofta även medborgarskap är allt annat än svenskt, ur denna befintliga invasionsstyrka, för att identitetspolitiskt ”öka mångfalden” är rent vansinne.

    Vi måste stänga gränserna och påbörja en mödosam, men för Sveriges och svenskarnas trygghet, frihet och faktiska framtida överlevnad helt nödvändig, resolut repatriering av hela klaner med kulturellt inkompatibla utomeuropéer, som vill oss ont.

  8. Hej.

    ”Att Sverige hamnar där någonsin någon gång är med till visshet gränsande sannolikhet helt osannolikt.”

    Det är ren Palme-nivå på den språkliga konstruktionen. (Det är alltså beröm, jag uppskattar den som kan hantera språket som ett… vapen? oavsett vilka åsikter det gäller.)

    Som Anders skriver ovan: vilken svensk är idag villig att offra sitt liv för araber, negrer, afghaner, zigenare med flera som lever likt fästingar på folket kropp nationen?

    Jag vill be om att få fylla på: vem är villig att dö för de socialdemokratiska maktinnehavet?

    För Sverige, och för svenskarna, och för ett svenskt Sverige – ja, men var är den ledare som organiserar folket i detta?

    Låt oss hoppas ester, letter, litauer och finnar kan hålla emot nu när feminismen, postmodernismen och arabiseringspolitiken gör framstötar även mot dem.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  9. Svenska Livgardet?
    Personligen skulle jag vara ytterst tacksam om jag inte hade dessa i närheten.
    Den historiskt intresserade behöver ju bara erinra sig vad som (inte) skedde den 20/6 1810…
    Bara fyra finska soldater?
    Vet du varför den ringa mängd?
    Ja, jag erkänner att även jag och inte bara Sverige är synnerligen bortskämd.
    Alltid något!

    1. ”Bara fyra finska soldater?
      Vet du varför den ringa mängd?”

      Det finns en dålig gammal vits:

      Ryssarna marscherade mot ett skogsparti och stannade då de hörde någon ropa ”en finne motsvarar 10 ryssar !” ur skogen. Ryssarnas befälhavare blev förstås sur och skickade in 10 ryssar i skogen och sedan hördes skott mm och ingen kom tillbaka. Sedan hördes ur skogen ”en finne motsvarar 100 ryssar !”. Då blev ryssarnas befälhavare ännu surare och skickade in 100 ryssar varefter det blev ett himmla liv med mycket skjutande. När ljudet tystnat så hörde samma röst igen, ”en finne motsvarar 1000 ryssar !” och ryssarnas befälhavare blev riktig sur men den här gången släpade sig en sårad rysse ut ur skogen och ropade ”Skicka inte mer ! Det är en fälla, han är inte ensam, de är 2 man !”

  10. Det vore enkelt att anfalla Sverige, dels finns det ingen politiker i ledande ställning som har ryggrad att ge ordern ”Håll gränsen !”, dels så är tidpunkten given, dvs efter kontorstid, då skulle det bli en massa fackligt gnäll och gnabb betr övertid mm vilket skulle lamslå det ”försvar” som finns tillgängligt 🙂

    Dessutom så är ju det svenska försvaret de facto dimensionerat att hålla en flygplats länge nog för att den politiska högsta eliten skall hinna fly och lämna landet åt sitt öde.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *