FÖRUTSÄTTNINGAR

Där satt jag på bussen. Luftkonditioneringen funkade inte. Chauffören svor över att dörrarna inte öppnades som han ville, och över allt annat som fel på den där blåa bussen från plats B till plats C. Min resa var kort, jag kunde stå ut de där tio till tolv minuterna som det skulle ta – men jag tyckte synd om busschauffören. Han ömsom svor, han ömsom förbannade bussen. Han tycktes hata det där fordonet som han skulle köra från punkt A till punkt Ö. Så kom de där orden som gav mig inspiration till just det här inlägget.

”Vad har man för förutsättningar att göra sitt jobb egentligen?”

Förutsättningar. Förutsättningar att göra sitt jobb. Vem av samhällsbyggarna har de rätta förutsättningarna? Någon? Någonstans? Handen på hjärtat, finns det någon som har de bästa förutsättningarna? Egentligen?

Låt oss börja längst ner i kronologin, förutsättningarna för förskolelärarna och barnskötarna på dagis. Vilka förutsättningar har de att ge våra barn en bra start i umgänget med det offentliga Sverige? Rätt dåliga om vi skall vara ärliga. Allt större barngrupper, allt färre pedagoger. Allt mindre tid för lek och lärande. Allt mer tid som går ut till att förvara och hålla koll på de små liven. Så ser förutsättningarna ut på alldeles för många förskolor.

Vilka förutsättningar har sedan lärarna att ge våra barn en bra och vettig utbildning? Rätt kassa om vi skall vara sanningsenliga. Allt större klasser, allt mindre tid för att ta eleverna längre in på kunskapens tid. Allt mindre tid för att ta hand om de elever som behöver extra stöd. Ett kroniskt lågt stöd från samhället när det gäller möjligheterna till ordning och reda i klassrummet. Politiker som är inne och petar i betygssystem och läroplaner oftare än lärarna får möjlighet att löneförhandla. Så ser förutsättningarna ut på alldeles för många skolor.

Sedan kanske barnen blir sjuka, såpass sjuka att de behöver möta sjukvården. Hur ser förutsättningarna ut för vår sjukvård att göra sitt jobb på det mest patientsäkra och trygga sättet? Inte alls så bra som vi förtjänar om man skall ha rätt att yttra sig. Allt fler patienter. Allt sjukare patienter. Allt större personalbrist på sjukhusen. Allt mindre tid till vård och omvårdnad. Allt mer tid åt administration och att lösa bemanningsproblem. En ond spiral som bara snurrar snabbare och snabbare för varje år för en verksamhet som varje dag – varje timme – gör hjärt-lungräddning på sig själv…

Vissa barn hamnar snett efter förskolan och skolan. Vilka förutsättningar har socialtjänst och kanske även barn- och ungdomspsykiatrin att hjälpa och stötta föräldrarna när det behövs? Allt större utmaningar, allt fler barn och föräldrar som skriker efter hjälp som en konsekvens av bristerna hemma, i förskolan, skolan och i ett allt trasigare samhällsbygge. Allt fler som kräver hjälp, och allt oftare. Men förutsättningarna att hjälpa, rädda och ta hand blir bara sämre, sämre och sämre för varje timme, dag och månad. Alla ser det, men de flesta blundar direkt.

När sedan socialen och BUP sviktar så kommer kontakten med polisen som ett brev på posten. Vilka förutsättningar har polisen att göra sitt jobb på bästa sätt? Poliser slutar. Poliser ger upp. Polisen har ett ledarskap som Gud glömde och en arbetsmiljö som ofta ligger i paritet med Sodom och Gomorra. Allt mer att göra för allt färre i en allt värre omgivning. Det är förutsättningarna och arbetsmiljön för de som skall trygga vår trygghet. Det kallas usla förutsättningar.

Om polisen har extremt dåliga förutsättningar att stå för den inre säkerheten så har landets officerare, soldater, sjömän, hemvärnare och allt annat folk i försvaret ännu sämre förutsättningar att göra sitt jobb ordentligt när det behövs. De vet det allihop, att de är vår tids Kamikaze-krigare, Kamikaze-piloter och Kamikaze-matroser den dagen det smäller. De som skulle ha gett dem rätt förutsättningar att göra jobbet har ägnat sig åt att prata runt problemen, att låtsas ta ansvar. De som skulle ha gett de som skall försvara oss bra förutsättningar att sköta försvaret har med berått mod gett dem de sämsta tänkbara förutsättningarna att skydda dig, mig och oss.

Man kan ju tycka att det land som har det högsta skattetrycket i världen borde ha bäst förutsättningar att se till att landets skolor och förskolor fungerar som de skall. När man betalar mer i skatt än någon annan skattebetalare i världen borde man kanske kunna kräva att sjukvården och socialen fungerar. När man har pyntat mer än någon annan för det som är samhällets försäkringspremie skulle det vara smakfullt ifall man fick en hyfsad försäkring för pengarna och inte ett skämt till polis eller en fars till försvar.

Men vi betalar våra skattekronor utan att få valuta för pengarna. De flesta i det offentliga Sverige har trots skattetrycket usla förutsättningar. Det är alltså med usla förutsättningar vi möter framtiden. Skål. Godnatt. Trevlig Helg.

7 svar på “FÖRUTSÄTTNINGAR”

  1. ” förutsättningarna för förskolelärarna och barnskötarna på dagis”
    Finns den alls, med tanke på allt genusfjanteri?

  2. Ångesten, uppgivenheten, håglösheten, maktlösheten, rädslan, oron river i mellan gärdet. Media och en del vänner på facebook(orkar inte höra skiten längre) fortsätter pumpa ut sina ”kärleksbudskap” ”toleransbudskap” ”godhetsbudskap” för att de är så oerhört ”goda” och de andra ”godhetsknarkarna” stöttar med glada tillrop och klappar på axeln. Alla går dem, visslande i sin förnekelse, med huvudet under armen.

  3. Been there, done that…

    Kan vittna om havererad myndighet inom krisberedskap. Hade förutsättningar i tre år, chefsbyte och personalomsättning gjorde att mattan drogs undan fullkomligt. Försökte kämpa i ytterligare tre år sedan blev det sjukskrivning och karriärbyte. Jobbar nu inom privat sektor med mer lön, mer förmåner och ansvar men betydligt lugnare tillvaro.

    Förstår ditt inlägg till fullo och lider av att inte kunnat leverera i mitt förra uppdrag som jag levde för.
    Försöker att inte vara bitter men ibland är det svårt. Särskilt när politiker pratar om ansvar….

  4. Hej.

    Lite data om skolan:

    http://www.oecd.org/edu/skills-beyond-school/48631144.pdf

    I ovanstående kan man utläsa att klass-storlek inte har någon påverkan på prestation, men att elevsammansättningen har det, något som svenska lärare endast diskuterar diskret (allas lika värde, diverse sk. rättigheter och annat ’kal’).

    http://www.scb.se/Grupp/Produkter_Tjanster/Kurser/_Dokument/Almedalen-2014/2014-06-30-Vad-kostar-skolan.pdf

    En lättfattlig statistikgenomgång gjord för Powerpoint (ryyys!). Vi kan bland annat se att antalet elever per lärare ligger mellan tolv och tretton, vilket gör att alla påståenden om för lite personal är medial propaganda, inte sällan med facklig och kommunal avsändare. Ju mer väluppfostrade och disciplinerade elever – desto större klass kan jag ta hand om. Slipper jag dessutom snömos och trams som individualiserad läroplan/undervisning och andra fantasier blir det än bättre. Med exempelvis 28 lektionstillfällen á åttio minuter och tjugotvå elever; hur många minuter (även per tillfälle) får varje elev om undervisningen skall individualiseras?

    http://www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/statistik-i-tabeller/snabbfakta-1.120821

    Mängder med skoldata i kortform – värt att påminna är att det är genomsnittet, så enskilda skolor, särskilt sådana med utmaningar, kommer att avvika kraftigt.

    Vi har de ekonomiska förutsättningarna att ha världens bästa skola. Vi har inte de disciplinära verktygen, elevmaterialet, eller maktpositionen gentemot föräldrar, media och politiker.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  5. Kanske är det vi ser just nu resultatet av bristen på bra förutsättningar. De som nu har makten i samhället är de första generationer som stat och kommun uppfostrat från låg ålder. Föräldrarna nu är också det. Jag är bekymrad över att mångfalden i uppfostran försvunnit och allt har blivit mer likriktat. Nu är det till exempel genusperspektiv på allt och all lek ska vara pedagogiskt utformad av vuxna och vem vet vart det leder på sikt. Leksakerna är tillverkade av vuxna så att barnen slipper anstränga sina hjärnor kreativt eller komma på lekar själva. När föräldrarna uppfostrade sina barn till största delen själva så gjorde ingen på samma sätt. En pappa som var ingenjör hade stor möjlighet att påverka sina barn i den riktningen, vilket jag är ett bra exempel på. Ju mer staten tar över ju mindre av detta. Och ju sämre kompetens och kreativitet kommer barnen få. Och har inte de som nu och sedan ska ge förutsättningarna för olika yrkesgrupper kompetens så blir det galet. En ond cirkel.

    1. Hej.

      Bra sagt, och ack så sant!

      Det går att vända – men antingen då genom systemkollaps och återuppbyggnad, eller utan demokratiska metoder.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, lärare

  6. Du verkar inte ha förstått vad själva syftet är med det befintliga systemet. Det är att utrota de vita svenskarna. Givet detta, är förutsättningarna på alla sätt utmärkta.

    Som vanligt säger jag grattis till Reinfeldt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *