FADERNS MOSTER

Igår hamnade jag i Västerås. En lunch med fadern, farbrodern, den ena brodern på en mysig krog. En krans i en minneslund, till minne av faderns underbara moster på den dagen då hon skulle ha fyllt 100 år om hon hade levt idag. I regnet funderade jag en hel del över det här med hur snabbt tiden går. Faderns moster, vår Vega, hade ett fantastiskt liv – om än alldeles för kort…

Nästa år fyller jag 50 år, och någonstans i början av mitt liv och mitt i hennes liv möttes Vega och jag första gången. Vega var en krutgumma. Hon körde som en biltjuv. Hon var fantastisk på att berätta sagor, både ur verkligheten och overkligheten. Vega var en tant att tycka om, och det gjorde jag verkligen. Hade Vega gett fan i läkarens order om att sluta röka på ålderns höst hade hennes korta, energirika kropp sannolikt orkat med den abrupta omställningen ytterligare några år. Hade jag haft tur så hade jag kanske fått tid att prata med Vega om hennes livs historia.

Faderns moster Vega hade ett extrajobb som jag som politisk tyckare och tänkare hade kunnat ge mig massor av spännande uppslag. Vega jobbade på Harpsund, var ”Hej och Du” med Olof Palme, med Olofs hustru Lisbeth. Vega älskade Palmes söner. Det minns jag av hennes berättelser, hur underbara Joakim, Mårten och Mattias var och hur deras föräldrar kombinerade livet som statsministerpar med föräldrarollen.

Vega fick vara med om att byta statsminister från aristokraten Palme till bonden Fälldin. Borgarnas och Centerpartiets statsminister var nästan lika omtyckt hos pappas moster Vega som Palmes söner. Om jag minns rätt var det mer ömsinta och beundrande ord om Fälldin än om Palme. Fälldin var sårbar, mänsklig och kunde prata om allt det, medan Palme var inbunden, politiskt professionell och svårsnackad. Så gick snacket för 30-40 år sedan när den politiskt intresserade tonåringen jag fick prata politik med faderns moster…

Jag tänker på nutiden, om hur Fälldin och Palme hade klarat sig i dagens svenska politik. Palme hade överlevt, sannolikt dominerat även i den här eran av svensk historia. Fälldin däremot, hade blivit en Juholt. En riktig människa, någon som vägrar att spela den roll man tydligen var tvungen att spela för att komma framåt. Jag tänker på nutiden, hur människor som Vega hade klarat av dagens Sverige jämfört med det Sverige och det jordeliv de tog farväl av för över 20 år sedan…

Nästa år fyller jag 50 år. Jag kommer att fira den med er, kära läsare. Inte nog med att Ni kommer att kunna hänga på födelsedagskryssen – mer info kommer – det blir mer än så. Varje dag veckan innan 50-årsdagen kommer jag att ge er mitt livs berättelse, både sådant jag kan vara stolt över och sådant jag förtjänar att skämmas för. De stolta tillfällena är lätträknade, de skamfulla betydligt fler. Det kommer att bli en naken självbiografi i bloggformat, från födseln i Eskilstuna via Salem till majbrasan i Gnesta. Det kommer handla om mobboffret, revanschisten och den fysiskt vuxna men psykiskt barnsliga jag. Det kommer handla om kärlek och hat, om familjen, politiken, livsval, yrkesliv och allt det andra som har gjort mig till den jag är.

Där spelar faderns moster Vega en stor och fantastisk roll. Jag saknar henne väldigt mycket. Varje dag. Tiden går alldeles för fort…

6 svar på “FADERNS MOSTER”

  1. Hej på dig!
    Har kommenterat några gånger tidigare till dina underbara inlägg och jag måste säga att även denna gången berör du mig djupt….
    Detta inlägg skulle lika gärna handla om min älskade mormor Inga, trots att hon aldrig träffade den politiska högadeln…..
    Jag tänker ofta på hur min mormor, som var en rättskaffens människa, skulle ha klarat sig i dagens debattklimat……
    Hon hade alltid en så sund syn på människor och mänskligheten, så jag tror hon hade brutit ihop om hon hade sett vart vi är i dagens läge….

  2. Fint skrivet!
    Hade de av mina anhöriga som gått bort för 20-40 år sedan vaknat till liv och hamnat mitt det Sverige vi har idag så hade det blivit trångt på hjärtakuten.
    Ser framemot dina kommande inlägg.

    Kan du inte se till så kommentarerna kan skrivas direkt efter ditt inlägg så man slipper gå till kolumnen med de samlade inläggen och där klicka in sig igen. Tror många inte kommer fram till kommentarsrutan idag. (shit va långt det där blev)
    Ex DGS.

  3. Visst saknar man de äldre som gått bort. Hade en fantastisk pappa som jag hade nöjet att arbeta med i 17 år. Ställde alltid upp på min sida – i vått och torrt. Andra släktingar som jag också saknar – deras klokhet och erfarenhet!
    Ja, tyvärr, sånt är livet. I ljust minne bevarade. De är en del av min/vår historia.

  4. Ja alla har vi nog en äldre släkting vi verkligen tyckte om. Min morfar var en helt otrolig person. Dock fick jag inte umgås så mycket med honom som jag nu märker att jag önskat. Han bodde 50 mil bort vilket var långt på 50 och 60 talet. Att vi alla gjort saker vi ångrat kan jag skriva under på. Men jag föredrar att glömma och gå vidare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *