FABRIKEN

”Alla behöver väl inte vara bra på engelska?” frågade kvinnan som satt bredvid mig i soffan. Jag hade suckat, skrattat och suckat igen åt en artikel i en engagerad skånsk lokaltidning. ”Naturligtvis inte” fick jag fram medan jag funderade på vad det var som jag hade läst egentligen. Alla behöver inte vara bra på engelska, eller ens kunna engelska. Allt handlar om vad man sysslar och pysslar med. Som livräddare kan det vara bra om man kan simma, bra eller jättebra. Som skribent kan det vara bra, eller rent av nödvändigt att man kan skriva. Som kurator kan det vara bra om man är bra på att prata med folk. Som statsråd kan det vara bra om man kan hyfsad engelska. Eller?

Berättelsen om Findus öde skulle kunna vara en amerikansk sunk-rulle, en sådan där film TV7 visar klockan 02:25 en tisdagsnatt med skådespelare som alla hade passerat bäst-före-datumet för minst ett decennium sedan. Den elaka kapitalisten som kommer till den lilla orten. Samma elaka kapitalist som köper upp fabriken på orten. Folket som känner att något hemskt är på väg att hända, att mörka moln är på väg att dra in över samhället och att framtiden är osäker. Det blir en demonstration. Folket går kvinna och man ur huse. En rundlagd fackpamp kommer ner från den stora staden, leker hjälte och gapar om att inte en endaste ärta skall flytta från fabriken, från orten till någon annanstans. Politiker från alla håll och läger håller brandtal. Det känns rörande, och hade det varit en amerikansk film hade det varit en sorgsen melodi i bakgrunden, tårar och knutna nävar.

Den lokala hjälten, en klok gammal man och före detta chef är den riktiga hjälten. Han drar i sina trådar, han använder alla sina kontakter och hela sitt känsloregister. Han gör väldigt mycket väldigt bra, så bra att den hemska utländska kapitalisten börjar tvivla på sina egna ambitioner med fabriken. Folket börjar få hopp. Människor som har gråtit sig till sömns somnar med ett svagt leende på läpparna. Det kanske finns ett hopp ändå. Kanske behöver inte en endaste ärta lämna orten. Den lokala hjälten hade kämpat, och skulle snart möta den hemska utländska kapitalisten med en minister, från regeringen. Då skulle väl allt lösa sig. När maktspelarna får träffas, prata och komma överens är fabriken räddad.

Hade det varit en amerikansk film hade det nog slutat där, med ett handslag och jublande människor. Fabriken hade räddats och alla hade varit lyckliga i alla sina dagar. Nu är det ju dessvärre verkligheten, med Findus och Bjuv i centrum. En före detta chef sliter för att rädda fabriken från nedläggning. Han är på god väg att lyckas när regeringen skickar ner landsbygdsministern för att sköta snacket.

Problemet är att landsbygdsministern inte kan engelska, inte kan kommunicera på ett vettigt sätt med de som har köpt fabriken. Medan statsrådet Bucht leker fågelholk på mötet skrivs Findus dödsdom under i skallen på en förolämpad företagsledare – som hade hoppats på ett konstruktivt, givande möte. Hade det varit en amerikansk film hade det varit scener som i den första Star Wars-rullen, när Leia får se sin hemplanet sprängas i atomer från Dödsstjärnan. Ungefär så. Snipp. Snapp. Sand. Sedan var ärtan i Tyskland…

 

Hela storyn läses med fördel på Bjuvsnytt – HÄR

11 svar på “FABRIKEN”

  1. Inte bara ärtor rullar ut från Sverige utan många av de som har ekonomiska möjligheter kan nog tänka sig att låta flyttlasset rulla ut över gränsen till en tryggare tillvaro i ngt annat land.

    En minister som inte kan hantera en konversation inom sitt område på engelska…..man upphör inte att förvånas.

    Hur förklarar han detta för statsministern?
    ”Jo Stefan det sket sig med ärtorna i Bjuv, jag fattade fan i mej inte vad han sa han som köpt fabriken, hur i h-e kan man sälja till någon som inte talar svenska?”

    Javisst ja, man informerar inte statsministern om en sån skitsak som lite ärtor.

  2. Det löser sig nog för Bjuv.
    Barnen skall nu få möjlighet att lära sig arabiska i grundskolan (Helsingborgs dagblad 8/8).

    1. Det är utmärkt! Framtida generationers servicepersonal bara måste kunna arabiska för att kunna tjäna sina herrar bättre. Dom behöver ju inte lära sig förfinad arabisk lyrik eller så. Nej, bara lite substantiv, begrepp och artighetsfraser som kan vara nödvändiga för att spela sin roll som goda och välintegrerade betjänter.

  3. ” Landsbygdsministern kan inte engelska! säger Christer Denrell, fortfarande märkbart chockad. Han går på engelskkurs!”

    Ibland känns det faktiskt som att man inte orkar mer….
    🙁

  4. Sven-Erik Bucht på engelsk språkresa med kurskamrater från regeringen till FN:s havskonferens ”The Ocean Conference” i New York som Sverige och Fiji var ordförande för 5-9 juni 2017.

    ///Allt det politiska engagemang som nu satts igång är ett av konferensens viktigaste resultat. Nu ska vi se till att ta det vidare, säger Isabella Lövin, minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, som var ordförande för Havskonferensen tillsammans med Fijis premiärminister Frank Bainimarama.///

    ///Sverige har totalt registrerat 26 frivilliga åtaganden under veckan, främst inom tre prioriterade områden: marin nedskräpning, hav och klimat samt en hållbar blå ekonomi. I den svenska delegationen ingick miljöminister Karolina Skog, landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och statssekreterare Mattias Landgren, Näringsdepartementet. Även Kronprinsessan Victoria deltog under veckan.///

    http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/06/havskonferensen-enade-varlden-om-haven/

  5. Rätt skall vara rätt … Findus ärtor odlas nu i Dalsland och Skaraborg … infrysning och pack i Brålanda med utrustning från Bjuv … precis som nästan alla private label ärtor … Coop importerar från Finland och det är väl ok … broderfolk emellan …

    1. Dock bara 10% av Findus volym. Den svenska delen, de andra 90% som Findus exporterade odlas i Tyskland. Sverige har förlorat en stor export och det svenska jordbruket en viktig gröda.
      Ärtan

  6. Sej after mi: Aj häv binn to ”gymmnasium”, denn vachtmejster, lanntarbete, sågvärk, HSB, denn minister enn så onn…

  7. Nu är det så här att Sverige är sedan 1995 stödjande medlem i den gigantiska, katolska, kontinentaleuropeiska jordbrukskolchosen. Sverige har de facto inget inflytande på kolchosens inriktning och ledning. Således har Sverige en av Europas lägsta självförsörjningsgrad på livsmedel.

    Sveriges uppgift i kolchosen är, dels om man ska hålla sig till jordbrukstermer, att vara kassako, så att Kontinentaleuropas jordbruk och livsmedelsindustri kan få subventioner och leva vidare, dels att vara mottagare av kolchosens export av undermåliga livsmedel, såsom salmonellasmittade ägg och kycklingar, nötköttsmärkt hästkött, antibiotikautfodrade grisar, fipronilbehandlade ägg etc.

    Så jag tror inte att det hade hjälpt om Stefan Löfven hade ställt upp i stället för Bucht, å svenska Findus vägnar. Det är vad jag tror, med kännedom om de katolska ligisterna.

    Det enda som hjälper är att Sverige går ur EU, som årligen kostar de svenska skattebetalarna ca 45 miljarder kronor! Först då kan vi få behålla en levande landsbygd och inhemsk livsmedelsindustri samt höja självförsörjningsgraden och livsmedelskvaliteten i de svenska livsmedelsbutikerna.

    Efter BREXIT kommer det svenska EU-medlemskapet bli många miljarder dyrare, var så säker!

  8. Speechless.

    Nästan.

    Alla fattar vad jag menar. Utom ministern.

    Engelsk språkresa (på nybörjarnivå, kan man anta) för våra pengar. Vuxendagis? Herregud, Sverige är som en ond dröm.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *