EN PERFEKT STORM – STAFFAN WERME

Lördagen på I otakt bjuder på en liberal. Staffan Werme, f.d kommunalråd för Folkpartiet och liberalerna i Örebro gör debut på den här bloggen med ett lika intressant som långt inlägg om de svenska kommunernas utmaningar i den nära framtiden.

En perfekt storm

Vi ser isberget komma. Det har varit enkelt att följa det på radarn. På bryggan är stämningen spänd. En del menar att vi måste gira, men de är inte överens om ifall det är babord eller styrbord. En del menar att isberget kommer att missa oss – vi kan hålla den kurs vi lagt. Andra pekar på att fartyget nog är så starkt att det kommer att klara en sammanstötning, det gäller att tro på konstruktörerna. Märkligt nog är de som borde styra inte speciellt intresserade av isberget. Kaptenen och styrmännen har just tagit på sig de finaste kostymerna för att kunna visa sig från sin bästa sida när de möter passagerarna. Och de övar på replikerna:

-Allt är lugnt. Ni befinner er på världens bästa fartyg.

Det är inte svårt att skriva en allegori med Titanic som bakgrund. Det är lika enkelt att översätta händelseförloppet med utvecklingen av den svenska offentliga sektorn. Det svåra är att bedöma om konsekvenserna blir desamma.

När Svenska Kommunförbundet i början av 2000-talet kom med sin långtidsutredning visade den på att stora delar av det offentliga Sverige skulle få stora problem med ekonomi och verksamhet inom ett antal år. Rapporten byggde dels på kommunsektorn, dels på de arbetsmarknadsregioner som man då kunde definiera. För den som orkade läsa igenom rapporten och de mängder av tabeller, diagram och bilder som fanns, gav den en ovärderlig kunskap om kommunsektorns framtid.

Tyvärr läste få rapporten. Framförallt bland politikerna var intresset, minst sagt, svalt. Men en del av oss orkade. Det fanns en insikt hos flera ledande politiker, men framförallt hos starka tjänstemän inom ekonomisektorn, kring problemet med finansiering av den offentliga sektorn på medellång sikt. Då – långt före migrationskriserna – var årtalet 2022 en så kallad ”tipping point”. 40-talisternas intåg på äldreomsorgsmarknaden, med ökande behov av vård, service och omsorg skulle ställa mycket av det vi tagit för självklart på ända.

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som övertagit stafettpinnen från det gamla Kommunförbundet, fortsatte sina ansträngningar med att försöka få fler politiker att inse lägets allvar. Alla i ledande ställning har hört om kommande krav på skattehöjningar långt över tio kronor. Men mycket litet har skett. Den offentliga sektorn 2017 är i princip en spegel av sektorn 2007, eller 1997. En sak har dock förändrats, och det är inte oviktigt.

Det politiska ledarskapet i svenska kommuner och landsting har sannolikt aldrig varit sämre än idag på att leda och styra de verksamheter de ansvarar för. Politikens makt har ökat, men kompetensen inom ekonomi och verksamhetsstyrning har sannolikt aldrig varit lägre. Få politiker är intresserade av ekonomi. Än färre klarar av att läsa en budget eller bokslutshandling. När man saknar de grundläggande kunskaperna och intresset för de ekonomiska frågorna, saknar man också förutsättningar för att kunna ställa rätt frågor, söka den relevanta informationen och försöka finna de rimligaste svaren.

I min hemkommun Örebro finns inte längre något intresse bland de ledande, vare sig de är i kommunledningen eller i oppositionsrollen, kring ekonomi och ekonomistyrning. Ett par ledande ekonomitjänstemän har uttryckt ungefär samma sak, oberoende av varandra: ”Ingen frågar längre efter ekonomi. Ingen kan längre fråga eftersom ingen förstår. Vi är satta på undantag.” Följdkommentaren har också varit likartad: ”Jag fasar över vad som kommer att hända efter 2018!”

Förändringen av den politiska styrningen har varit en lång process. Den handlar dels om rekryteringsproblem – få ekonomiskt kompetenta söker sig i dagsläget till politiken, dels om partiernas rekryteringspolicies – idag är det kommunikation som gäller i alla lägen. Det handlar också om insikten om att ekonomi sällan vinner val. Partier som under år misskött ekonomin kan ändå bli återvalda.

Och så handlar det om tillfälligheter.

De senaste åren har svensk offentlig sektor visat rekordresultat, år efter år. Resultaten har kunnat tas som intäkt för att den förda politiken lokalt varit rätt. Med den grunda ekonomiska kunskap som ledarskiktet besitter, är det lätt att vaggas in i en förnöjsam jakt på ytterligare utvidgningar av det offentliga uppdraget.

Problemet är att de underliggande parametrarna visar något annat. Kommunsektorn har de senaste åren räddats av tillfälligheter. Det har varit återbetalningar av försäkringspengar, försäljningar av fast egendom och de senaste åren en kraftig tillväxt av antalet arbetade timmar. Räntorna har varit rekordlåga.

Men vad händer nu? Hur står sig kommunsektorn de kommande åren?

Det är nu det spännande börjar. För sannolikheten att kommunerna och landstingen de kommande åren kommer att visa positiva resultat minskar kraftigt. De stora penseldragen är enkla att dra. Kostnaderna för migrationen börjar vältras över på kommunsektorn 2018. En misslyckad integration riskerar att mångdubbla kommunernas kostnader för försörjningsstöd. Socialtjänst, förskola och skola kommer att fortsätta ha ett ansträngt läge. Samtidigt börjar kostnaderna för de demografiska förändringarna att slå igenom. Sjukvården och äldreomsorgen ställs inför enorma utmaningar att möta en åldrande befolkning på ett värdigt sätt. Sannolikheten att räntan stiger ökar för varje år. Med ökande räntebördor på gigantiska investeringar de senaste åren, kommunsektorns låneskuld har mer än fördubblats, urholkas möjligheterna till finansiering av välfärden än mer.

Utgiftssidan är ganska enkel att beskriva. Frågan är hur det går på intäktssidan. Om inget mirakel inträffar, kommer integrationen att vara lika misslyckad i framtiden som idag. Det innebär att antalet arbetade timmar stagnerar, och därmed inkomstökningarna till kommunsektorn. De tillfälliga pengarnas tider är över, det finns inte längre några återbetalningar att förvänta sig. Hoppet står till fortsatta försäljningar samt förändringar av taxor och skatter. Frågan är dock om ökade skatter från de nivåer vi ligger på idag egentligen innebär några ökade intäkter, eller om det innebär en sämre ekonomisk tillväxt.

Under krisåren efter finanskrisen styrde jag Örebro kommun. En av mina kommunalrådskollegor brukade, då jag suckade över sakernas tillstånd, hävda att vi inte behövde bekymra oss. Staten skulle rycka ut till kommunsektorns försvar.

Det är exakt samma retorik som LO idag driver. Staten måste ta ett ökat ansvar för kommunsektorns finansiering. Problemet i detta är dubbelt.

Staten kan räkna med betydande intäktsökningar. Svensk ekonomi är stark. Frågan är dock hur mycket av dessa intäktsökningar som kan komma kommunsektorn till del. Behovet av ökade statliga utgifter, främst inom polis, rättsväsende och försvar, summerar till tiotals miljarder årligen. Sannolikt saknas förutsättningar för betydande intäktsökningar genom skatter och avgifter. Marginalerna för kraftigt ökade bidrag till kommunerna, LO krävde 1 maj cirka 17 miljarder årligen, minskar.

Till detta kommer en ansträngning få uppmärksammar. Det kommunala skatteutjämningssystemet är ständigt utsatt för kritik. Det är tillväxthämmande och premierar ineffektiv offentlig verksamhet. Systemet har ändå klarat sig, huvudsakligen beroende på att sektorn det verkat i varit rimligt stabil. Det ställs nu på ända. Kommun kommer att ställas mot kommun på ett sätt vi aldrig tidigare sett. Skälet är enkelt: Mottagandet av flyktingar är inte jämt fördelat över landet. Grannkommuner med likartade förutsättningar kommer att ha helt olika utfall beroende på om man haft lediga lägenheter för flyktingar eller inte. Frågan är inte om, utan när systemet kommer att kollapsa.

Svensk offentlig sektor står inför en enorm utmaning. Frågan är inte om utan hur det välfärdssystem vi vant oss vid ska förändras. Vilka delar ska finnas kvar, vilka delar måste skäras bort? Vad ska den offentliga sektorn finansiera, kvalitetssäkra och genomföra? Vilka delar ska privatiseras eller överföras till civilsamhället?

Det finns en risk att dessa frågor landar i migrationen. Flyktingkrisen 2015 får bära skulden för allt. Men det är enormt förenklat. Flyktingkrisen har ökat amplituden på krisen, men framförallt har den tidigarelagt det som ändå skulle komma. Åter – det räcker att läsa långtidsutredningen från 2002. Svensk offentlig sektor har tagit åt sig ett uppdrag som den långsiktigt inte kan finansiera. Nu är frågan om politikerna är proaktiva eller reaktiva.

Var finner man då den livaktiga diskussionen om den offentliga sektorns framtida uppdrag, om reformeringen av den offentliga sektorn, om hur ett proaktivt tillbakadragande av det offentliga uppdraget ska ske?

Ingenstans.

Politikerna är fullt upptagna med att diskutera marginella företeelser, som de 60 religiösa friskolornas varande, eller om samvetsfrihet ska tillåtas. Sannolikt ligger genusteoretiska idéer om könets sociala valbarhet för förskolebarn högre upp på dagordningen än frågan om välfärdens framtida varande.

Det är precis som Titanic. ”Titta vad bra det går för Sverige”, ropar några. ”Vi behöver inte oroa oss”. ”Demokratin kommer att klara detta”, ropar andra. ”Sverige har åter utsetts till världens bästa land”. ”Var är katastrofen alla pratade om”, säger en tredje. ”Kolla vad statens intäkter växer”.

Andra inser att vi kanske kan få problem, men vet inte om det är vänstersvängar eller högersvängar som ska hindra kollisionen. Högre skatter, lägre skatter. Mer statlig styrning, mindre statlig styrning.

Men på kommunal nivå putsar de flesta på den kommunikativa kostymen, inviger en förskola till och gömmer sig när besparingarna inom äldreomsorgen råkar orsaka just de skador man kunnat förutse.

Isberget syns på radarn. Frågan är inte om vi träffas, utan vad som då händer.

13 svar på “EN PERFEKT STORM – STAFFAN WERME”

  1. Japp, vi står inför decenier av kriser. Framför allt har ideer om multikuturalism o globalism varit ledstjärnor som påverkat till orimlig ekonomisk hållning, stor invandring som lovordats då den varit humanitär (helt orimlig hållning o volymhantering), medias symbios med politiker/makthavare har styrt bort kritik o ifrågasättanden över ‘svensk’ invandring, är ett falktum men som bryts nu. Migrantlagar bör ändras radikat både ekonomiska pullfaktorer o medborgarskap. Återflytt bör prioriteras o stödjas mot avsägande av medborgarskap. Ett opolitikst nationellt råd (eller flera) bör få granska ekonomisk utveckling, invadringspolitiken o följderna samt flera andra krisområden som tornar upp sig; nationell försörjningsförmåga jordbruk bl a ), säkerhet inom landet som krigshot, brott o straff (akut läge) osv osv. Jag tycker artikeln är en varningsklocka o belyser att vi behöver mer ‘opolitiska’ myndigheter eller krassa forkare, mer sakkunniga in i demokratin. Politiker förstör många saker o vi måste fråga oss hur mycket makt politiker ska ha över vissa områden. Har vi överpolitiserats?

  2. Japp, vi står inför decenier av kriser. Framför allt har ideer om multikuturalism o globalism varit ledstjärnor som påverkat till orimlig ekonomisk hållning, stor invandring som lovordats då den varit humanitär (helt orimlig hållning o volymhantering), medias symbios med politiker/makthavare har styrt bort kritik o ifrågasättanden över ‘svensk’ invandring, är ett falktum men som bryts nu. Migrantlagar bör ändras radikat både ekonomiska pullfaktorer o medborgarskap. Återflytt bör prioriteras o stödjas mot avsägande av medborgarskap. Ett opolitikst nationellt råd (eller flera) bör få granska ekonomisk utveckling, invadringspolitiken o följderna samt flera andra krisområden som tornar upp sig; nationell försörjningsförmåga jordbruk bl a ), säkerhet inom landet som krigshot, brott o straff (akut läge) osv osv. Jag tycker artikeln är en varningsklocka o belyser att vi behöver mer ‘opolitiska’ myndigheter eller krassa forkare, mer sakkunniga in i demokratin. Politiker förstör många saker o vi måste fråga oss hur mycket makt politiker ska ha över vissa områden. Har vi överpolitiserats?

  3. Tack för en läsvärd och viktig artikel. En anmärkning är på sin plats. Det är inte flyktingar i ordets sanna bemärkelse som kommit till Sverige utan ekonomiska migranter och främst unga muslimska män i vapenför ålder, plus ett okänt antal terrorister och kriminella. På vägen hit har de passerat tiotalet säkra länder. En uppenbar folkutbytes- och folkmordspolitik riktad mot främst vita europeiska folk, tyskar och svenskar. Rasism mot vita. Det är allvarligt.

  4. Bra sammanfattning, tack.

    Jag undrar varför det är viktigast med att ha en fin kostym istället för ett fungerande fartyg och åter landar mitt svar att det är journalisterna som fallerar. Man lurar folk, kanske omedvetet, genom att låta den som inviger en arena eller genustoalett få positiv uppmärksamhet. Istället är den naturliga fortsättningen på ett sådant reportage;
    – vad valde ni att prioritera bort, tycker ni alltså det var viktigare med en HBTQ-certifierat badhus än en plats på ålderdomshem?

    I förlängningen tror jag det landar i en felfokuserad skola. När vi letar ingenjörer till lediga jobb ser det grovt ut så här om man överdriver lite. Utländska sökanden berättar vad det gjort, byggt eller undersökt för att verka attraktiva. Svenska sökanden framhåller att de varit elevrådsordföranden, suttit i festkommisionen eller deltagit i spexet.

    1. Håller med. På mitt jobb söker vi med lys och lykta efter duktiga ingenjörer (programmerare i C++) till känt internationellt företag. Vi har inte haft en svensk sökande på flera år.
      Min gissning är att svenska ingenjörer antingen anställs av företag som betalar betydligt mer (från 30k som junior) eller så åker de utomlands.

  5. En perfekt sammanfattning av Staffan Werme!
    Var själv kommunalråd i två mandatperioder med början 2007 med ansvar för ekonomisk sanering av en misskött kommun. Allt börjar och slutar med det politiska ledarskapet. Att ha förmågan att se problemen runt hörnet och planera därefter. Att se problemen handlar åtminstone om att ”det ska ringa en varningsklocka” i huvudet. Utan elementär kunskap om ekonomi ringer ingen klocka! Kom också att avsky alla politiska broilers, som främst värnade sin egen karriär. Men det är en annan historia.

  6. Det finns rena lögner i den kommunala bokföringen. Ett exempel är att investeringar anses vara självförsörjda om avskrivningarna för nya investeringar är lika stora som de avskrivningar som upphör på gamla investeringar. De flesta egna företagare har lärt sig att investeringar om ett företag inte gör någon vinst måste finansieras med lån.

  7. Vad man kan vara säker på är att när vi träffas av isberget så är det de politiker som försatt oss i denna situation som först hoppar i livbåtarna och undviker att följa med till botten.

  8. Hur skall det gå för Sverige i framtiden? Reinfeld tyckte att invandrarna kunde bo i skogarna, några bostäder eller skolor behövdes inte, med den grundsynen finns naturligtvis ingen planering för nya Örebro i skogarna. Statens akuta ekonomiska lösning har varit att ta från statliga bolag.
    Prisnivån för välfärden ligger så högt att även med ett låglönejobb kan inte hyra för bostad betalas, än mindre bidra till välfärden.
    Vem skall betala för alla nya Örebro som behöver byggas, vilka låglönejobb kan betala hyror där?
    Kostnader för all tolkhjälp, utbildning, språkträning, arbetsträning och anställningsstöd är en ryggsäck som aldrig betalas av.
    Skolans problem är att det blandas för lite av eleverna? Dom akademiska urverken kommer inte med innovativa lösningar, när nåt nytt kommer beror det på slarv med labbprover.

  9. För att spinna vidare på filmtemat, så kan jag som roas av undergångsfilmer, tycka det är lite spännande att vara med om Sveriges förvandling i realtid;-)

    …Dock som varande småbarnsfar är det inte lika spännande längre…

    Tur i oturen så har mina föräldrar redan gått bort, så jag behöver inte tänka på deras väl och ve, utan kan koncentrera mig på min egen familj.

    Tack för god, men oroande läsning!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *