EN NY VARDAG

Det var länge sedan vi sågs, över tio år sedan. Då lämnade hon Stockholm för landsbygden, för att få det lite lugnare på jobbet. Bytet från storstadens – redan då – stökig akutmottagning till småstadens dito skulle ge henne en ny tillvaro. Så blev det inte. Hon sökte en lugnare arbetsmiljö. Hon fick en ny vardag.

Vi promenerar längs Ringvägen, från Eriksdalsbadet till Hornstull via Tantolunden, och vidare till hennes hotell uppe vid Fridhemsplan. Vi passerar Södersjukhuset, en strid ström av ambulanser rullar från båda hållen på Ringvägen med sjukhuset uppe på Rackarberget som slutdestination. Det som var ett överjävligt arbetspass då är den nya vardagen nu.

Vi går där i stadens larm, jag och en gammal vän. Senast jag såg henne kändes hon betydligt yngre än vad siffrorna i hennes personnummer visade. Pigg, alert och inte alls slutkörd. Men då var då, och nu är nu. Nu såg hon äldre ut, äldre än hon är i år och dagar. En ny vardag, en ny arbetsmiljö och en ny verklighet har tagit ut sin rätt. Det som var lugnt de första åren i småstaden har blivit en mardröm. Kollegorna slutar på löpande band. Arbetsmiljön är vidrig. Arbetssituationen är ohållbar. Vårdtagarna och deras anhöriga är mer krävande än någonsin, till och med på det lilla sjukhuset drygt 40 mil söderöver.

Sådant som var sällsynt när vi slet tillsammans är vardag nu, som det här med att hotas till livet av en frustrerad patient, för att man får vänta för länge på läkaren. Som att man blir puttad in i väggen av en förbannad anhörig, för att man får vänta påden där vårdplatsen som inte finns. Tankar snurrar, det är för många bollar att hålla i luften, och när man får gå hem som så följer jobbet med.  Vad glömde man bort? Vad hann man inte med? Vilka konsekvenser fick det som man glömde bort eller inte hann med? Försök att somna med de tankarna snurrande i huvudet.

Några timmars sömn. Kollegorna har slitit på men kaoset består. Många av de patienter som man lämnade för tio timmar sedan ligger kvar, på en allt annat än skön brits. Personalen får börja där de slutade, tio timmar har passerat men allt för lite har hänt. Nya hot, från samma personer som man lämnade kvällen innan. Så var det inte för tio-tolv år sedan, då vi senast sågs. Då kunde man vara säker på att de patienterna man lämnade på kvällen inte fanns kvar när man kom tillbaka på morgonen. Då kunde morgonpasset vara rätt lugnt, med tid för att städa, fylla på förråd och hålla efter i lokalerna. Nu hinns sådant aldrig med. En nyrenoverad akutmottagning förfaller snabbare än en politiker hinner klippa bandet.

För tio-tolv år sedan var det lugnt på landsortsakuten. Nu är det kaos, och alla dagar är lika kaotiska berättar min gamla vän. Hur det ser ut på storstadens akutmottagning vill vi inte grotta ner oss i. Konsekvenserna av en snabb befolkningsökning och nya patientgrupper är ändå alldeles för uppenbara för alla i vårdsvängen. Någonstans väntar ett lunchhak och det blir kallprat om vädret och byggnationer istället. Kalla det gärna för försvarsmekanism…

Det var några månader sedan vi promenerade, och det var vår. En sommar som fick ännu fler vårdanställda att fundera över sin framtid har hunnit passera. En sommar med kravaller på storstadsakuten och slagsmål på landsortsditot. Så läser man om en man i Uppsala som dömts för att ha dödshotat personalen på Akademiska Sjukhuset. Hotet var tydligt. De skulle dödas, med automatvapen. Han slogs med väktarna på sjukhuset.

Så kom domen och mannen får skyddstillsyn som straff. Som om det inte räckte med arbetsmiljön? Med arbetssituationen? Med en ny vardag på jobbet? En dom som inte säger något mer än att det är i det närmaste riskfritt att bete sig som ett svin mot landets vårdpersonal. Skyddstillsyn, är det ett skämt? Det är som om akutens personal skulle behandla ett hjärtstopp med såpbubblor. Sluta undra över varför personalen flyr. Ni har bara sett början…

20 svar på “EN NY VARDAG”

  1. Nu har hot och verkställighet av detsamma spridit sig till polisanställdas anhöriga. Frågan är om skyddstillsyn anses som lämplig påföljd även där? Signalvärden som domstolar och politiker sprider via domar och politiska proklamationer är illavarslande för framtiden.

    1. När det gäller poliser och deras anhöriga kommer nog domstolen fram till att dom får tåla att bli kidnappade och misshandlade…

    2. Domarkåren är lika infiltrerarad i Sverige som i Polen, där jag nyss har varit. Lika infiltrerad av det postmoderniska tänkandet, Skillnaden är att i Polen är man medveten om problemen och angriper dem. Polen gav mig ett intryck av att vara ett välordnat land och är värt ett besök, Dessutom billigt och med god mat.

      1. Precis mitt intryck. Och folk verkar betydligt mer harmoniska än i Sverige. Samtidigt märker jag hur fruktansvärd hjärntvätten är i Sverige, mina grannar häver ur sig ”Polen? Där är det hemskt”
        ”I Polen är det problem med regeringen”. Ingen av dem har förstås satt sin fot i Polen

    3. Jag har hört från trovärdig källa att det är inkomstskillnaderna som gör att folk beter sig som svin och att sverige ”slits itu” även om ladorna fyllts till bristningsgränsen (de var ju helt tomma för tre år sedan). om våra genialiska politiker bara minskar skillnaderna genom att beskatta mitt pensionskapital lite hårdare så kommer folk sansa sig, personal bli glada och varenda unge kommer vara ett understimulerat geni!

  2. Jag tillhör den gruppen som lämnade sjukvårdens alltmer kaotiska vardag. Har inte ångrat mig. Mellanösternmentaliteten har tagit över och det är allt annat än behagligt. Människor med halvtaskiga värderingar har uppfattat den s.k. svenska friheten som att det är fritt fram att bete sig illa. Mot allt och alla, inklusive egna familjemedlemmar. Friheten att välja bort sådana beteenden finns inte. Sverige som samhälle kan sedan en längre tid inte värja sig. Det tycks som om samhällets alla instanser har gett upp. Domstolarna utdömer straff som är så löjliga att det inte borde vara sant. Poliser som inte har någon verklig förmåga att ingripa. ”Snälla” svenskar som är så självutplånande (det har de inte riktigt förstått fullt ut än) att hälften vore nog. Är det redan försent att återställa ordningen i Sverige? Vilka ska i så fall göra det?

  3. Och detta patient- och personalosäkra kaos är det bästa ett av de högsta skatteuttagen i världen levererar.

    Det är ju så att vi i Sverige valt att finansiera vården, över skattsedeln. Får man då inte adekvat vård så är det ju faktiskt en blåsning, ett rent bedrägeri.

    I de förhatliga länder där vården är privat kan det förvisso vara läskigt att bli sjuk, men man har iaf möjligheten att allokera sina medel till den vård man villa ha/har råd med.

    Svensken som utan kontakter eller privat sjukförsäkring som fått en cancerdiagnos står där. Blåst. Utelämnad. Med sålt smör och tappade pengar.

  4. Lugn och fin nu. Vänta tills det sprider sig till eliten, förlåt journalisterna. Då blir det skillnad. För som en vis satiriker sa en gång. Alla djur är lika utom en del för de är ännu mer lika.

  5. Jag blir kluven, mitt i tu, när jag läser om dylika upplevelser och om samhällsförfallet:

    Å ENA SIDAN:
    Den absoluta majoriteten av Sveriges befolkning har under årtionden inte förmått att genomskåda massmedias lögner.
    Den absoluta majoriteten har pliktskyldigt godhetssignalerat i sociala medier för att ”ta avstånd” från rasism/fascism/nazism. De enstaka sanningssägare som varnat för utvecklingen har bespottats, hotats, förlöjligats.
    Den absoluta majoriteten gör inte tillstymmelse till ansträngning att söka egen information om landets skick och vad som ligger bakom problemen.
    Den absoluta majoriteten har, år efter år, röstat på politiska partier som bedrivit en ren folkförrädarpolitik.
    Hur många av dessa vårdanställda har gapat och skrikit på den ”rasistiske farbrorn/maken/svågern/brodern” på släktmiddagen?
    När jag tänker på detta då är det lätt att känna att vårdpersonalen faktiskt gott förtjänar sin situation:
    De har, i de absolut flesta fallen, fått vad de har röstat för:
    -Skörda vad Ni sått! Ligg i den bädd Ni själva bäddat! Ät vad Ni själva lagat.

    Å ANDRA SIDAN:
    De är mitt folk. De har gjort vad de trott varit det rätta. De har, alltsedan andra världskrigets slut, utsatts för lögner och hjärntvätt via massmedia och skolväsende.

    ”Vem kunde väl fördöma det olyckliga offret, när man tänkte på dessa förförares djävulska skicklighet?”

    1. ” Den absoluta majoriteten av Sveriges befolkning har under årtionden inte förmått att genomskåda massmedias lögner ”.

      Problemet är att den absoluta majoriteten av Sveriges befolkning har levt i en bubbla och vill att livet ska vara som i en kvällstidning, där man kan sitta och titta avbrutet på Idol, Let’s Dance och Melodifestivalen. 😝

  6. Vårdpersonal, bibliotekspersonal, bussförare, byggjobbare, fastighetsskötare, brevbärare…..
    Listan kan göras lång över personer som hotas och attackeras när dom försöker utföra sina yrken.
    Men jag förmodar att ”det alltid har varit så i Sverige” och att det ”bara är anmälningsbenägenheten som ökat” :/

    ”Skyddstillsyn” är ett lämpligt straff om man snattar ett par jeans på H&M.
    Fängelse – följt av direkt utvisning för icke medborgare- är ett lämpligt straff om man hotar att skjuta vårdpersonal med automatvapen.

  7. Precis alla i landet borde läsa om hur det faktiskt står till i det här landet när det gäller så gott som allt ”socialt arbete.”

  8. Fy fan vilken bedrövlig läsning sent på fredagskvällen.

    Skrev en lång kommentar men raderade den då jag tycker att det hela tiden från oss alla som kommenterar här och på andra bloggar blir en upprepning av vad vi själva och andra skrivit.

    Hoppas verkligen att ni som på ett så bra sätt beskriver verkligheten kan se till så att ni får ut era inlägg till en bredare publik, önskar er all lycka till för ni behövs verkligen!!

    Ni fantastiska bloggare, finns möjligheten så försök att samla er under gemensam flagg så vi kan få tillbaks det Sverige vi en gång haft!

  9. ”Sluta undra över varför personalen flyr. Ni har bara sett början…”

    Det är vad som måste ske för att budskapet ska gå fram.
    Staten belönar inte lojalitet.

  10. Nätet är kunskap. Frågan är hur informationen förstås, bedöms utifrån andra källor.
    Elefanten i rummet är invandringens konsekvenser. Om den får man inte prata. I min nätspaning där en tråd blir till statistik om Sjukvårdens kris sett med Moderatkvinnornas ögon.

    Läser jag rätt, 35 % anser att personalbrist är problemet? Bara 1 % anser invandringen påverkar krisen. Med dåligt faktaunderlag om välfärdsturismens och flyktinginvandringens totala effekt på statsbudgeten antar jag 120 miljarder årligen. Om halva beloppet 60 inte miljoner utan miljarder går till ny sjukvårdspersonal skulle ett hundratusen (100.000) kunna anställas till en årskostnad av sexhundratusen (600.000) per individ och då handlar det inte om låga ingångslöner. Vips vore det största problemet löst – eller är elefanten kvar och 1 % har blivit 36 % eftersom de nya kan inte ersätta det som behövs, nämligen kunskap och integrering i den svenska sjukvårdssystemet.

    Bättre och billigare är att inrätta sjukhus för procenten med personal ur procenten så att sjukvården bli procentuellt bättre för de som procentuellt förtjänar bättre vård och procentuellt beskattas mer.

    Detta förslag är inte på inågot sätt diskriminerande, då de nyanlända får bättre vård av de som anlänt med kunskap i bagaget. Därmed får de nyanlända procentuellt bättre vård i Sverige än de procentuellt kan få i det land de lämnat för att försörja sig själva och sina anhöriga i det nya landet.
    Runorna rutade med noll promille! Här kommer fakta ! eller ?
    http://www.moderatkvinnorna.se/index.php?start=4

    1. Elefanten i rummet heter Fredrik ”Öppna era hjärtan” Reinfeldt och har kommit alldeles för lindrigt undan. Dags att ställa honom till svars nu.

  11. Hej.

    Problemet kan lösas:

    Gör Sverige svenskt igen.

    Inga av dessa problem fanns annat än som extrema avvikelser före landet öppnades för araber, afghaner, och negrer.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  12. Varför reagerar inte arbetsgivarna inom sjukvården, om verkligheten är så hemsk som beskrivs. Jag tvivlar inte på din eller din goda väns upplevelse. Men både hos dig och i reportagen om domslut mot personer som hotat eller misshandlat sjukhuspersonal beskrivs händelserna ganska schablonmässigt. Därför, och framför allt på grund av att arbetsgivarna/sjukhushuvudmännen tycks anse att hot mm är något problem, så är framställningarna inte riktigt övertygande.

    Mitt råd: Försök få huvudmännen att ta sitt ansvar. Gentemot de anställda är det ju de som är ansvariga.

  13. Vad vi vet är typ att…
    1. Såhär har svenskar betett sig i alla tider. Det är bara anmälningsbenägenheten som har ökat.
    2. Svensk lag gäller enbart för svenskar.
    3. Sossarna kommer alltid vara största parti eftersom folk är så pass hjärndöda att de kommer rösta på iallafall, även om de så helt och hållet skulle sluta bry sig om det svenska folket.
    4. Det enda som skulle få fart på det hela eller åtminstone en tankeställare vore om hela Sverige strejkade.🇸🇪 💪

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *