EN GNÄLLSPIKS GENMÄLE

En gnällspiks genmäle.

Det är något med landets komiker, och deras samhällsanalyser. Tidningar, TV och radio ger komikern som tycker till om dagens Sverige allt utrymme de vill ha och lite till. Komikern Özz Nûjen har gått och blivit krönikör på Expressen. Jag hamnade i hans text, och jag kände mig träffad. Det kändes som om jag var en av de utpekade, någon som inte klarar av att byta en glödlampa för att jag är upptagen med att klaga över mörkret. Jo, jag är en riktig gnällspik. Min följdfråga är – kan man vara något annat?

Özz skriver om ett Sverige där arbetslösheten sjunker och där brottsligheten i Özz värld är på väg åt samma håll. Özz berättar stolt om att barnbidraget finns kvar och RUT-bidraget lever vidare, som ett bevis på att Sverige mår bra. Özz återger sin bild av sin välmående, aldrig så rika publik på Norra Brunn – som sitter och njuter av lammracks, lax och annat gott. Sverige har aldrig varit så rikt som nu berättar Özz. Özz Nûjen ser på Sverige och är nöjd.

Arbetslösheten sjunker nu. Där har Özz rätt. Just nu. Om några månader, något år så skall hundratusentals människor med i bästa fall en bristfällig utbildning och i sämsta fall ingen utbildning alls ut i det krävande svenska arbetslivet. När det sker kan Özz få skriva en ny krönika, om hur många arbetslösa som kommer behöva att sysselsättas med att byta ett lysrör för att hålla arbetslöshetsstatistiken under armarna.

Brottsligheten sjunker skriver Özz. Därom kan man tvista tills man blir yr i huvudet. Det skjuts folk i Malmö som det skjuts vargar i Värmland. Otryggheten ökar. Folk litar allt mindre på polisen. Räddningstjänst och ambulanser åker rakt in i ”eldöverfall” med fyrverkerier och stenbumlingar i utanförskapsområdena. En våldtäkt här, en gruppvåldtäkt där, kvinnor som överger gator, torg, folksamlingar och badhus. Men Özz Nûjens publik på Norra Brunn äter lax och ler.

Gnällspikens verklighet

Frysande tiggare utanför var och varannan butik, i varje kvarter och vartannat gathörn i området runt Norra Brunn, där Özz Nûjens publik skrattade och applåderade åt hans skämt. Nej, inte den i Expressen publicerade krönikan utan hans vanliga svada om ditt och datt. Fattigpensionärer på jakt efter PET-flaskor vid Odenplan. Aldrig så långa köer som nu på sjukhusen några kilometer från Norra Brunn, där Özz Nûjens publik har lika kul som de köande patienterna har det jobbigt. Vårdplatser som inte finns. Sjukvårdspersonal som saknas. Operationer som skjuts upp. Poliser som slutar.

Ambulanssjukvårdare som får panikångest när resan går mot vissa stadsdelar. Brandmän som får laga slangar och punkteringar efter nattens femtioelfte bilbrand i den brinnande förorten. Lärare som kapitulerar inför buset på skolan. En allt otryggare skolmiljö. Men på Norra Brunn har Özz Nûjen levererat sin livs show, och Sverige mår bättre än någonsin. Det säger Özz. Det säger Henrik Schyffert också. Allt går bra, och vi som säger något annat är gnällspikar i bästa fall och fascister, nazister och rasister som har en agenda med gnället.

Jag är ingen komiker. Inte som Özz eller Schyffert. Jag är undersköterska, på Sveriges största barnsjukhus på Sveriges största sjukhus. Jag har jobbat på akutmottagningar, på SOS Alarm. Jag har vänner och bekanta kvar i verksamheterna som är trygghetens frontlinje – ambulanssjukvården, räddningstjänsten, polisen, sjukvården. Jag har kompisar som är lärare men som funderar på om det var ett bra val.

Jag är ingen kvällstidningskrönikör. Inte som Özz eller Lasse Lindström. Jag har varit fritidspolitiker, suttit i socialnämnden och tyckt att vi då hade ett jävligt tufft samhälle. Jag har kontakt med mina gamla kollegor och några nya bekantskaper i samma skrå. De berättar att gårdagen var ett paradis jämfört med dagens helvete. Men vad är gråten på ett knökfullt LVU-hem jämfört med skratten på Norra Brunn? Vad är ångesten över att pengarna inte räcker till så jämfört med Özz lycka över att han och hans kompisar tjänar bättre än någonsin?

Jag får användning av alla mina sinnen när jag ser att det Özz Nûjen skriver som krönikör på Expressen är en helt annan bild än min av dagens Sverige. Jag ser köerna på akuten när jag går till jobbet. Jag får höra mardrömsberättelserna av de vänner som jobbar ute i verkligheten, utanför Norra Brunn eller Nya Karolinska. Jag kan känna lukten av ruttnande, förfrysta fötter på tiggartanten vid Sankt Eriksplan. Jag får en dålig smak i munnen när jag läser Özz Nûjens krönika. Min känsla av att det här landet mår sämre än på länge stämmer inte med Özz bild, inifrån Norra Brunn -bland lammracks, leenden och applåder.

Jag kunde inte hålla mig. Jag var tvungen att gnälla av mig. Det fick bli en gnällspiks genmäle. Jag ser tydligen ett helt annat Sverige än Özz Nûjen. Jag tror jag ser mer av verkligheten än Özz. Ser man inte verkligheten som den är, kan man inte förändra och förbättra verkligheten. Därför gnäller jag vidare. Förlåt.

Özz krönika hittar Du HÄR.

 

 

Vill du stötta den här bloggens framtid – Titta gärna HÄR alternativt Swischa ”Stöd” till 0721-868783. Tack!

8 svar på “EN GNÄLLSPIKS GENMÄLE”

  1. Inte för att framhålla mig själv utan mer för att puffa på fler bidragsgivare.
    Som en av de där pensionärerna som ligger under EUs fattigdomsgräns har jag bestämt att stödja Fredrik Antonsson. Min tanke är att ju fler som får upplysningar om hur samhället fungerar idag, ju bättre är det. Som en så kallad fattigpensionär, är jag ju väldigt noga med mina pengar, annars överlever jag inte. genom en del enkla medel har jag slutat att använda SVT, därogenom sparar jag ett antal kronor per år. kronor som jag då väljer att I Otakt får del av.
    Maggan

  2. Mkt bra skrivet!
    När man läser Özzkrönikan vet man inte om man ska skratta eller gråta.
    Ett antal år sedan jag slutade köpa Expressen och ser ingen anledning att börja.
    Just nu på Tv4, en kvinna som blir överfallen på en spårvagn i Göteborg, och kvinnor som känner sig oroliga för att gå ut har ökat dramatiskt visar en undersökning.
    Men de kvinnor som tar sig till Norra Brunn har väl manligt sällskap eller rör sig bara i, än så länge, säkra områden.

  3. Jag ser samma verklighet…. Men andra människor, individer. Missbrukare som vill och försöker ta sig ur ett problem med döden i hälarna.

    Men i vårt fantastiska land är vänsterinriktade, högbetalda komiker dom som uppenbarligen vet hur det ser ut, ute i vår verklighet… Du har så rätt i din krönika, jag personligen vill inte ens se åt ”rolighetsministrarna” och deras påhejare!

    Tack för det du gör, och har gjort, kanske har vi pratat med varandra när du satt på 112

    Kjelle ”vaktjävel” sen snart 30 år.

    1. Slutade våren 2005, efter några månader på SOS-D i Eskilstuna. Men de gamla kollegorna berättar alla samma berättelse – som gör att jag är glad att jag inte sitter kvar med headsetet på skallen.

  4. Men det är ju otroligt!
    Gåslevervänstern hånar öppet de som har det tufft och de som talar om att folk har det tufft. Vilka tror de att de försvarar?
    Stå på dig Antonsson, all heder.

  5. Pingback: SJUTTON - I otakt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *