EMIL I ROSENGÅRD

För några veckor sedan läste jag om en ny variant eller version av Pippi Långstrump. Astrid Lindgrens figur skulle anpassas, från svensk dåtid till svensk nutid. Pippi skall nu vara en romsk flicka, hemlös och boende på gatan i Rinkeby. Men varför stanna där? Alla vi barn i Bullerbyn kan ju med fördel bli Alla vi barn från Afghanistan. På Saltkråkan kan Stina berätta för Tjorven om skjutningar, våldtäkter och överfall hemma på sin gata i stan. Själv funderar jag på en ny version av Emil i Lönneberga, där den busiga gossen finns i Rosengård med sin mössa och sin bössa. Vår samtid är ju inte densamma som när Astrid Lindgren skapade sina fantastiska berättelser…

Emil går på gatorna i Rosengård, med sin ”bysse” – en balkan-importerad automatkarbin. ”Myssen” är en keps, av modernt snitt medan Emils småländska är utbytt mot något som påminner om Zlatan-svenska. ”Snickarboa” är arresten på polishuset i Malmö. Pappa Anton har sedan länge gett upp hoppet om Emil, och mamma Alma sitter vid köksbordet och gråter konstant. Lillasyster Ida får inte gå ut längre. Lina jobbar på socialtjänsten och konstaterar titt som tätt att det är något allvarligt fel på Emil. Alfred är en inkännande dialogpolis som trots allt försöker rädda vad som räddas kan av den utåtagerande slyngeln. Griseknoen är fläsk och smutsig, och får inte plats i storyn.

Nya hyss av Emil i Rosengård skulle kunna handla om grov misshandel och rån vid Rosengårds centrum, flykten på mopeden ”Lukas” och sedan lite övergrepp i rättssak mot de vittnen som vill skicka in honom in i ”snickarboa”. Lina suckar och himlar med ögonen, Alfred talar lugnt och vill ta med Emil på fisketur för att styra upp situationen. Emil vägrar. Snor en Mercedes av Fru Petrell, och eldar upp den inför ögonen på pappa Anton bara för att ha kul. Pappa Anton väser ”Förgrymmade unge” och återgår till vattenpipan. Alma trycker i sig en karta lugnande, och flyr in på Flashback.

Emil ser att Ida snackar med svennar, och hissar upp lillasystern upp-och-ner i en flaggstång nere i hamnen. Ida konstaterar att hon minsann kan se hela vägen till Köpenhamn. Alfred räddar Ida, och talar uppfostrande till gärningspojken om det här med respekt. Efter en tur till ”snickarboa” får Emil lyssna på socialtanten Linas moralkakor. Emil bryr sig inte, och lämnar lokalen med ”Sa du något, eller sket du?” 

Emil hämtar sin ”mysse” och sin ”bysse”, ger sig ut på Malmös gator och skapar lite ny svensk historia. Så varför stanna vid Pippi i Rinkeby när man kan göra om flera av Astrid Lindgrens mästerverk. Har Karlsson på taket alibi för det uppmärksammade ”helikopterrånet” mot värdedepån i Västberga till exempel? Med lite gränslös fantasi och ond vilja kan man utan problem slakta en svensk kulturskatt…

7 svar på “EMIL I ROSENGÅRD”

  1. Ljuset i takt med tiden.
    Välkommen tillbaka Fredrik Antonsson!

    Halsbrytande berättelsen om Emil i Rosengård var värd att vänta på.

  2. Astrid hade tur!
    Hon slapp det nuvarande eländes situationen i sverige.
    Bra att du kontrade med Emil ( och Karlsson!)
    Själv försvarar jag mig med att jag inte har läst hennes skrifter.
    Inte ens för barnen mina.
    Får räcka med att hon talade vänligt med dom och hustrun på Furusund.

  3. ”Med lite gränslös fantasi och ond vilja kan man utan problem slakta en svensk kulturskatt…” —- ”så inkluderande!”
    Tack Fredrik Antonsson för Emil i Rosengård (låter som titeln på en saga av Astrid Lindgren) för denna bild av hur etablissemanget/de ledande/politikerna, journalisterna och andra politiskt rättfärdiga genom sitt förakt satt klacken i och trampat till i det svenska. Och förstört!!!!

  4. Nog har väl Griseknoen plats i storyn? Den lokala imamen berättar för Emil att Griseknoen är gay, varpå Emils gosedjur forslas upp på Kronprinsens takvåning och puttas över kanten.

  5. Precis så!

    ”Det är krig, det är 90-tal, och så regnar det.
    Extremt mycket 90-tal, och samtidigt så tidlöst.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *