“DU KAN LITA PÅ MIG”

Bild: Dump från authenticmasculinity.com

Jag har en öppen famn, en tanke som är fri. Jag vet vad jag gör. Jag är DN-krönikör. Du kan lita på mig. Ja? Ja. Ja! Du kan lita på mig…

Kan man sin Ledin så känner man igen textraderna från “Du kan lita på mig”, med den lilla ändringen att det där att man är DN-krönikör i Ledins text lyder att man inte är bankdirektör. Då, när Ledin skrev sin text, var det inte många som litade på bankdirektören. Idag är det media själva som går ut med scoopet, nyheten och rubriker om att folket litar på media, jättemycket.

Om du vet att det var Ledin som skrev texten “Du kan lita på mig” så vet säkert att det var Strindberg som skrev “En dåres försvarstal” och lite så känns faktiskt DN-texten. Bara rubriken “Högt betyg till mediers trovärdighet” och sedan i texten att folk har lågt förtroende för vissa medier, de medier som råkar ha flest läsare både på nätet och på papper – Aftonbladet. Fler litar på statsminister Löfven än på Aftonbladets journalistik, och det är ju ett underbetyg som vem som helst kan ta förstå. Högt betyg till mediers trovärdighet som rubrik i en text där representanten för det företag som undersökte trovärdigheten hos media avslutar med “Vissa medier har mycket stort förtroende, andra väldigt litet” – hur påverkar den rubriken DN:s framtida trovärdighet?

Nog med nagelfarande. Man behöver inte vara vare sig ett geni eller bara lagom skärpt för att förstå att det finns både dåliga och bra journalister i svensk media. På vissa platser finns det fler av den ena eller andra sorten, även om jag tycker att de bra blir färre och färre och de kassa fler och fler. I min värld har jag jättestort förtroende för DN:s Mikael Holmström, och det hade jag även när han fanns hos konkurrenten SvD. Samtidigt saknar jag helt förtroende för Holmströms chef, Peter Wolodarski och en del andra journalister på hans tidning. I min värld vet jag att Mats Wennerholm på Aftonbladets sportredaktion alltid gör att bra jobb om sport medan Lena Mellin på samma tidning aldrig gör ett bra jobb som politisk förstå-sig-påare. Jag litar aldrig på Mellin, alltid på Wennerholm. Jag litar alltid på Holmström, aldrig på Wolodarski. Så är det bara, och hur det påverkar min syn på deras tidningars trovärdighet kan ni ju försöka er på att analysera.

Rent allmänt är den tredje statsmakten på väg utför i en accelererande fart nerför en allt brantare nerförsbacke i mina ögon. De pålitliga och trovärdiga journalisterna blir färre och färre, de klarar inte längre av att bära upp en tidning där majoriteten är medelmåttor eller rena katastrofer. Om tio eller tjugo år kommer de siffror som DN redovisade för att säga något som inte stämde helt och hållet se annorlunda ut. Det är först då, när en okritisk och naiv generation av tidningsläsare har dött ut och ersatts av en mer kräsen och ständigt sanningssökande generation. Det är då de svenska journalisterna kommer att få bekänna färg. Det kommer inte fungera att fortsätta måla allt i olika kulörer av grönt eller rött längre. Du kan lita på mig…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *