DÖV, BLIND OCH GALEN?

I ett av avsnitten om hotellet Fawlty Towers möter hotellägaren Basil en gammal tant som har glasögonen i pannan, som har stängt av hörapparaten för att spara batterier. Tanten ser det hon vill se, och hör det hon vill höra. John Cleese i rollen som Basil Fawlty viskväser fram ett syrligt ”Deaf, mad and blind” om tanten som inget ser eller hör. Döv, galen och blind. Att försöka förstå sig på landets statsminister i spåren av proklamerad intifada i Malmö och flera attentat mot judiska synagogor och kapell är något liknande. Är Löfven döv, blind och galen? Eller ser Löfven bara det han vill se…?

Det var en gång. Året var 2015, och det var vår. USA:s dåvarande president Obama hade skickat sitt särskilda sändebud mot antisemitism till Malmö. Budskapet då, för nästan två år sedan var tydligt. ”Ni måste ta antisemitismen på allvar!” Det var då, för över två år sedan.

Nu, mer än två år senare, är Löfven oroad. Löfven rapar floskler och är oroad. Det som har hänt, med ett brandattentat mot en synagoga och brandbomber mot ett judiskt kapell är oacceptabelt, enligt statsministern. Det kan man ju tycka när man efter mer än två år inte har kommit en nanometer framåt vad det gäller att ta antisemitismen på tillräckligt stort allvar. Visst har man pratat om höger- och vänsterextremisters antisemitism, lite pliktskyldigt. Men man har knappt mumlat om de antisemiter från arabvärlden som USA:s sändebud 2015 oroade sig mest för.

Det var ännu en gång. Året var återigen 2015, men det var höst. Socialdemokraternas riksdagsledamot Hillevi Larsson var med på en demonstration i Malmö. Man kan utan att överdriva säga att riksdagsledamot Larsson var vid demonstrationen för att ge den lite större tyngd, lite legitimitet. Demonstrationen hölls ett drygt halvår efter det att USA:s sändebud mot antisemitism hade lämnat Malmö. Vid demonstration gapades det om våld mot judar, om att Israel borde utraderas. Riksdagsledamot Larsson lade inte märke till sådant där. Döv, blind och galen?

En ny demonstration, i Malmö häromveckan. Nu, två år för sent är Löfven oroad. Löfvens reaktionstid tycks alltså vara två år och lite till. Nu har det gått upp ett ljus för Löfven att det faktiskt kan vara så att det finns antisemitiska krafter och strömningar i den arabiska diasporan. Under de två år som statsminister Löfven borde kunnat ha agerat och reagerat har den antisemitism som var hemsk 2015 fått bli ännu hemskare 2017. Att den ökande antisemitismen beror på ett allt större inflöde av antisemiter från arabvärlden tycks inte Löfven ha förstått. Döv, blind och galen?

År 2017 är antisemitismen i Sverige mer kraftfull än 2015. Det kan inte landets statsminister bortförklara. Problemet är att Löfven inte ens kommer att försöka förklara, eller reagera. Det blir ett gäng tomma ord. Allvarsamma miner. Ett par bilder på statsministern i kippa. Sedan är vi där igen, då de som röstar på Socialdemokraterna betyder mer för Löfven än landets judar…

18 svar på “DÖV, BLIND OCH GALEN?”

  1. Glöm inte att Hillevi Larsson stoltserade med en karta där Israel var utplånat. Den bilden torde även Löfven ha sett utan reaktion. Eller såg hans skyddsnät till att gömma skrifter med den bilden så att han inte skulle behöva oroas över en partikamrat.

  2. Det hela är ganska så enkelt ;
    Importerar man Mena så får man Mena.

    Och nu är det väl viktigt att komma ihåg att de tre som kastade molotovs mot synagogan faktiskt är människor som har flytt från krig och tortyr och våld… ?
    🙁

  3. Varför skulle sossarna släppa valboskapen. De planerar redan för ”valskolor” med efterföljande förtidsröstning i alla utanförskapsområden. Partisekreterare Baastad vet hur de ska göra.

  4. Hej.

    Gå in på Valmyndighetens hemsida och slå fram valfritt kulturberikat område.

    Flera hundratusen muslimer är fler än några hundra judar.

    Demokrati?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  5. I ett aktuellt Facebook-inlägg som fått stor spridning resonerar juristen Claudia Aziz kring varför den extremt grova gruppvåldtäkten mot en kvinna i Fittja inte lett till några större reaktioner bland landets feminister. Claudia Aziz skriver bland annat:

    ”Har ni läst alla löpsedlar om den råa gängvåldtäkten i ett trapphus i Fittja där tjugo män deltog? Har ni sett alla hashtags som stöttar offret? Har ni sett det milslånga uppropet som tusentals feminister skrivit under? Har ni märkt hur politikerna rasar i den humanitära stormakten med världens enda feministiska regering? Nej. Det har ni inte. Stödet till detta offer har uteblivit.”

    En mängd information om gruppvåldtäkten i Fittja, bl.a. polisens förundersökningsprotokoll, har spridits på Internet, t.ex. via diskussionsforum som Flashback. Av informationen framgår att de utpekade gärningsmännen är unga män med utomvästlig, sannolikt asylrelaterad, invandrarbakgrund. Deras namn antyder att de med stor säkerhet har sina rötter i muslimska kulturer i Mellanöstern. Den våldtagna kvinnan ska, enligt den information som florerar på nätet, ha svenskt/nordiskt ursprung.

    Ovanstående förklarar förstås varför varken feministiska debattörer eller politiker i något av regeringspartierna har lust att lyfta fram Fittja-fallet i offentlighetens ljus. De oskrivna regler som styr politiskt korrekt svensk samhällsdebatt föreskriver nämligen att muslimer och/eller personer med asylrelaterad invandrarbakgrund ALLTID ska framställas som offer i någon mening. Reglerna föreskriver vidare att dessa personer ALDRIG får skildras som förövare eller skyldiga till några brottsliga handlingar. Sådana skildringar – oavsett hur sanna och relevanta de är – innebär nämligen, enligt rådande svensk pk-doktrin, att man ”fiskar i grumliga vatten” och kan ”spela SD i händerna”.

    Precis samma förklaring kan appliceras på resonemanget kring den växande antisemitismen och de uppmärksammade hatbrotten mot judiska församlingar.

    Om rasismen och hatbrotten kunnat knytas till nynazister/högerextremister hade Löfven & co naturligtvis agerat omgående. Hela folkrörelse-Sverige hade snabbt mobiliserats. Det hade blivit fackeltåg, manifestationer av alla de slag, Facebook-upprop, ”We shall overcome” och hela faderullan. Nynazister är som bekant legitima fiender, enligt PK-doktrinen.

    Men nu är det ju ytterst sällan nynazister som trakasserar judar och attackerar synagogor här i Sverige. Istället tycks den mest aggressiva antisemitismen ha sin hemvist bland rabiata muslimer, och dessa muslimer är i allmänhet asylinvandrare (eller barn till asylinvandrare) med ursprung i Mellanöstern.

    Detta blir naturligtvis svårt för det (vänster-)politiskt korrekta åsiktsetablissemanget att hantera, eftersom deras oskrivna regler föreskriver att muslimer och asylinvandrare aldrig får beskrivas i negativa termer, utan istället alltid ska framställas som offer.

    Följaktligen väljer man inom det politiska och massmediala etablissemanget en av följande taktiker för att hantera de antisemitiska hatbrotten:

    A. Att i största möjliga utsträckning hålla tyst och låtsas som ingenting.

    B. Att fördöma antisemitiska hatbrott, men att göra detta i allmänna, vaga ordalag, och att försöka ge sken av att de skyldiga är nynazister/högerextremister.

  6. Det finns en antisemitism inom socialdemokratin med Margot i spetsen.
    Klädsamt måste hon ju fördöma handlingarna som är riktade mot judar och Israel men det är bara läpparnas bekännelse. Att hon blivit ”portad” av israels regering säger ju en hel del.
    Hillevi L. borde lagföras för hets mot folkgrupp!

  7. De stolligheter statsministern ägnar sin mandatperiod åt har sin naturliga förklaring i så kallad Bildebergsk hjernevask. Han kommer att bli rikligt belönad av någon amerikansk storbank när han blir petad. Vi har sett vad Anders, Fredrik och Carl erhållit. Tippar på en faketjänst i Förenta Mutförbundet.

      1. Nej, nej, min egen dator censurerade mig… vilket kanske var tur, för det var inga snälla saker jag hade satt på pränt. 😉

  8. Icke att förglömma, i detta sammanhang, Göran Lambertz famösa 2005 års antijudiska prejudikat, som gav judehatande muslimer carte blanche gentemot judar i Sverige under förutsättning att dessa muslimer åberopade Israel-Palestinakonflikten. Göran Lambertz var då justitiekansler (JK) och tillika en till det politiska etablissemanget knuten apparatjik.

    Sveriges Radio avslöjade 26 november 2005 att Stockholms moskés bokhandel, på Söder, sålde kassetter och cd-skivor med uppmaningar till mord på judar. Husrannsakan hos Stockholms moské genomfördes tre dagar efter det första radioprogrammet. Det beslagtagna materialet gicks igenom av en tolk. Det framgick inte av förundersökningen vilka kvalifikationer tolken hade. Var han rätt man för att inför JK plocka ut de graverande islamska avsnitt, som åtminstone föreföll misstänkta med bäring på den juridiskt hårfina gränsdragningen mellan hets mot folkgrupp och grundlagsstadgad yttrandefrihet. JK valde uppenbarligen att tro på och ofta hänvisade till tolkens ”specialistkunskaper”, genom att säga:
    ”vad tolken har berättat”.

    Följande avsnitt framskymtade dock i radioprogrammet:
    Man ”ber om kraft att bekämpa judarna”, ”tillskriver judarna egenskaper”, ”uttalar en förbannelse över judarna”. ”Fienderna är judarna och de kallas genomgående för bröderna till aporna och grisarna.”

    JK Göran Lambertz som inledde förundersökningen lade ned den med hänvisning till att den hatpropaganda som fanns i materialet måste ses i ljuset av Mellanösternkonflikten.

    JK:s beslut kritiserades. Rent logiskt borde det då framöver vara fritt fram för hets mot vilken folkgrupp som helst med hänvisning till en lämplig konflikt. JK motiverade sitt beslut vid ett offentligt möte den 10 april 2006:
    ”Jag har hela tiden sagt att detta är pedagogiskt omöjligt att förklara – men rätt.”

    Att en JK motiverar ett beslut på det här sättet är så djävla häpnadsväckande! Analytiskt, ej konspiratoriskt, lagda personer har inga svårigheter att se att det politiska etablissemanget har ersatt judarna med muslimerna, som Sveriges mest favoriserade minoritetsgrupp. Skiftet infaller ungefär samtidigt som Sverige går in den nyliberala samhällsfragmenterande epoken i Sveriges historia, kring 1990.

    Den som vill gå till källorna har inget hos JK att hämta. Inga utskrifter av det beslagtagna materialet har gjorts, vilket JK i efterhand beklagar. Materialet återlämnades till moskén utan att några kopior gjordes. Beslutsunderlaget är utplånat. Sveriges Radio lämnade heller inte ut sitt material. Varför kan man fråga sig?

  9. Det är omöjligt att ge en saklig kommentar i situationen då regeringen gömmer sig, bluffar eller vänder kappan efter vinden. Har man ingen hållning har man inget att slåss för, det är enklare att hålla sig undan, åka iväg och låta substituten förvilla verkligheten med snömos.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *