DEN SVIKTANDE STATEN

Slaget i den svenska debatten har sedan länge stått mellan oss dystopiker, och de som tycks ha som livsuppgift att skönmåla Sverigebilden. Det har handlat om det mörkaste svarta mot de ljusaste vita beskrivningarna av den svenska samhällsutvecklingen. Är landet Sverige den sviktande staten som jag och många andra vill ha landet till? Är hemlandet bara ett förtalat paradis med några utmaningar? Eller ligger sanningen någonstans där mittemellan…?

Googlar du på ”failed state” eller det som på svenska kallas statsförfall får du veta att ett grundkrav för att inte vara i med i ligan av misslyckade stater är att staten klarar av att upprätthålla våldsmonopolet. Tydliga tecken på att ett land är på väg att bli hamna i statsförfall är att statens våldsmonopol utmanas. Utmanarna kan vara olika gäng och grupperingar. Utmaningarna kan vara mer eller mindre allvarliga. Är man inte där ännu, utan bara ser tecken på att det kan vara på väg åt det hållet – ja, då är man den där sviktande staten.

Undersökningar med några år på nacken visade att Sverige – tillsammans med bland annat Finland, Schweiz, Österrike, Kanada och Australien – tillhör de mest  stabila länderna. Undersökningarna har några år på nacken, och vi dystopiker kommer tvärsäkert säga att det där inte gäller längre. Skönmålarna däremot, kommer att slå sig för bröstet med sådan kraft att en pneumothorax är mer sannolik än osannolik. Men någonstans mellan statsförfallet och paradiset ligger den sviktande staten…

Syrien är en stat i djupaste statsförfall. Inbördeskrig, och ingen skulle komma på tanken att säga att Assads regim har våldsmonopol. Detsamma gäller Irak, Somalia, Eritrea, Afghanistan. Där kan man inte tala om sviktande stater. Där handlar det om totalt misslyckade stater – ”failed states”. Att Sverige skulle spela i samma division som de där länderna finns inte på kartan.

Men det finns delar av Sverige som är på väg i den riktningen. Det behöver man inte vara dystopiker för att se. Vägen dit är fortfarande lång, men den blir kortare. För varje handgranat på ett förortstorg, för varje avrättning på en förortspizzeria, för varje gruppvåldtäkt i en parklek eller trappuppgång tar Sverige ett steg åt fel håll.

I de delarna av Sverige som polisen och politikerna kallar särskilt utsatta är vägen till statsförfallet kortast. Samhällets kärnuppgifter – som att upprätthålla lag och ordning, fixa fram ambulans och räddningstjänst när de behövs, bedriva en bra skola och omsorg – utmanas. I de områdena av Sverige är Sverige utan tvekan den sviktande staten.

Några av skönmålarna säger sig ha vaknat ur Törnrosasömnen och slutat drömma önskedrömmar. De säger sig se verkligheten nu. Problemet är att de skulle ha behövt vakna på riktigt för länge, länge sedan. Nu finns det delar av Sverige där staten sviktar – och de blir bara fler och större. Är man riktigt dystopisk skulle man kunna få för sig att primalskrika något i stil med ”Det är redan försent!” till de som nu låtsas vara lika nyvakna som klarsynta.

14 svar på “DEN SVIKTANDE STATEN”

  1. Demografiskt är det kanske redan för sent. Den nordiska befolkningen är kanske redan i minoritet i Sverige om man ser till verkligheten och bara räknar människor i fertil ålder. Lögnmsm gör aldrig det. Stora områden i Sverige har knappt någon nordisk befolkning i fertil ålder. Det är om inget extremt omvälvande inträffar, kört för den etniskt nordiska befolkningen och kulturen i Sverige.

  2. Vi är några stycken om har undrat och undrar när våra politiker skall ”ta tag i frågan”; allt detta trams där värdegrund och genusperspektiv, de rätta åsikterna och den fruktansvärda vänsterindoktrinering som pågår, skall få ett slut så att vi får en statstelevision som ger rätt information och inte ljuger, glider eller undanhåller sanningar.

    1. ” en statstelevision som ger rätt information och inte ljuger” finns inte någonstans I världen. Bättre att avskaffa skiten.

  3. Hej.

    Frisk björk sviktar. Gran, tall och al likaså. Så även ek, bok, alm och ask och asp.

    Men om den är rutten?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  4. I att upprätthålla lag och ordning ingår att samhället (polis och åklagare) har resurser nog att klara av sina förundersökningar så att domstolar får tillräckliga bevis för att kunna fälla förövarna.

    Då polisens numerär sviktar medför det att man inte törs, kan, får ta upp jakten på de som eldar, skjuter, våldtar och stjäl. Därmed kommer domstolarna inte heller att kunna döma. Och våldsspiralen fortsätter …

  5. Vad finns att tillägga?
    Vore jag och min hustru yngre hade vi för länge sedan börjat kolla upp ”Hemnet-Norge,Danmark, Åland, Österrike, Polen, Tjeckien…….”.

  6. En utmärkt analys, Fredrik. Jag instämmer till fullo i det du skriver. Jag har själv skrivit ungefär så här i ett par diskussioner om liknande frågor:

    I invandrings- och islamkritiska forum blossar det regelbundet upp diskussioner om huruvida det skulle kunna bli inbördeskrig i Sverige till följd av invandringsrelaterade samhällsproblem (djupa motsättningar mellan etniska svenskar och svagt integrerade invandrare, islamisering, eskalerande grov kriminalitet i invandrartäta förortsområden osv).

    I sådana diskussioner brukar en del av de mera aggressiva och högljudda debattörerna hävda att det inom en snar framtid kommer att råda inbördeskrig i Sverige. De verkar tro att var och varannan ”Svensson” är vapentränad, har en k-pist i garderoben, och bara väntar på att få ge sig ut på gatorna och bedriva gerillakrig mot islamister och kriminella invandrargäng.

    Bilden av Sverige som ett land på randen till inbördeskrig och fullständig samhällsupplösning är naturligtvis absurd. Praktiskt taget alla ”vanliga svenskar” har mat på bordet och tak över huvudet. Genomsnittssvensken har ännu en god materiell levnadsstandard. Sjukvården fungerar, trots växande problem, ännu någorlunda hyfsat. Grundläggande infrastruktur som t.ex. el- och vattenförsörjning, telenät, tillgång till Internet, kollektivtrafik och liknande fungerar i stort sett utan anmärkningar. De sociala skyddsnäten håller, trots åtskilliga nedskärningar, fortfarande ihop någotsånär och den som t.ex. förlorat jobbet eller blivit allvarligt sjuk behöver inte hamna på gatan. Pensionärerna får fortfarande sina pensioner utbetalda. Trots ökad upplevd otrygghet kan de allra flesta svenskar ännu leva normala vardagsliv. Man behöver inte vara beväpnad för att våga gå till närbutiken och handla, och risken är trots allt ganska liten att man ska bli överfallen av IS-terrorister när man är på väg att hämta ungarna på dagis. Och så vidare. Försumbart få svenskar känner sig så utsatta att de ens ägnar en tanke åt att ta till vapen för att förändra samhällsutvecklingen.

    Men med ovanstående sagt är det ändå inte omöjligt att vi inom de kommande 5, 10 eller 15 åren kan få uppleva inbördeskrigsliknande tillstånd i Sverige. Man kan tänka sig en kombination av följande faktorer:

    Fortsatt ökande grov kriminalitet. En fortsatt svag poliskår och ett tandlöst rättsväsende, som inte förmår stävja den grova gängkriminaliteten. Ett fortsatt okontrollerat inflöde av islamistiska terrorister som stridit med IS eller liknande terrorgrupper i Mellanöstern. Fortsatt stor insmuggling av vapen från Balkan och Östeuropa, eftersom vi inte längre har några fungerande gränskontroller. Allt större invandrargrupper som inte får jobb och inte integreras i det svenska samhället, med växande utanförskap och parallellsamhällen som följd. En lågkonjunktur, som leder till att även många infödda svenskar blir arbetslösa. Minskade skatteintäkter för både stat och kommuner, med följd att man tvingas genomföra omfattande, kännbara nedskärningar i socialförsäkringssystemen. En allt större grupp ”vanliga svenskar”, som upplever att de inte längre kan räkna med samhällets hjälp, och som går samman i olika typer av medborgargarden och liknande.

    Vi befinner oss, precis som du skriver, Fredrik, på ett sluttande plan. Än så länge är Sverige lyckligtvis långt ifrån att vara en ”failed state”. Men ovanstående tendenser kan i kombination leda till att vi snabbt halkar utför.

  7. det pratas om inbördeskrig osv men troligtvis blir det huvudsakligen fråga om olika klaner och brottssyndikat som fajtas inbördes – i större omfattning än idag.
    tror inte att medel-svensson nånsin kommer att gripa till vapen på motsvarande sätt
    svenskar som har möjlighet kommer att bosätta sig i ”gated communities” eller emigrera
    sen finns det säkert spridda extremistgrupper som tar till våld men de kommer att vara en liten minoritet
    Läs om Libanon – där har vi kanske framtidsvisionen!

Lämna ett svar till Humanist Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *