DEN SVAGA PUNKTEN KULTUREN – TAPANI JUNTUNEN

Tapani Juntunen fortsätter leverera krönikor, och denna gång handlar det om den svaga punkten i integrationsarbetet, om den svenska kulturförnekelsen. Tapani spinner sin väv om klanen i det nya svenska samhället vi med extremt blandade känslor ser växa fram. Läs, och diskutera sedan Tapanis text i små grupper.

Den svaga punkten kulturen – Tapani Juntunen

”Det spelar ingen roll varifrån du kommer, utan det som spelar roll är vart du är på väg.”

Orden är en parafrasering ur en del av Anna Kinberg Batras tal vid Sverigemötet i Karlstad 2017. Ur en synvinkel är orden sympatiska, man ska inte bedöma människor efter vilket ursprung de har. Kinberg Batra tog också upp ett exempel angående sin make David Batra där hon menar att många ställer frågan varifrån han kommer. Med detta exempel menar Anna Kinberg Batra att det finns ett problem med att fråga människor om varifrån de kommer. Detta är en markering om att Moderaterna tar avstånd från rasism och främlingsfientlighet. Men ändå är uttrycket och resonemanget problematiskt. Det signalerar ett ointresse för kultur.

Blandar man väldigt många olika etniska grupper med olika kulturer och normer, är det inte helt otänkbart att det uppstår kulturkrockar – att normer kolliderar. I den Moderata berättelsen handlar integration om jobb och bostäder. Det kanske passar in i ett liberalt modernt sätt att se på samhället. Det passar även in i en allmänborgerlig tanke att det där kulturella är en privatsak som politiken inte ska lägga sig i. Utöver detta är det en fortsättning på den mångkulturella linje som svensk politik antagit redan på sjuttiotalet – där människor snarare uppmuntras att bibehålla sin kulturella identitet. Detta istället för att betona det gemensamma betonas det som skiljer oss åt.

På den andra sidan av den politiska kartan återfinns samma ointresse. Socialdemokraterna – som under större delen av nittonhundratalet haft makten i Sverige – är det parti som lagt grunden för vårt sätt att se på integration. Eller snarare vårt sätt att vända blicken bort från integration och istället tala om det mångkulturella som i all väsentlighet är motsatsen till integration, assimilation, eller anpassning. I den fällan klev hela borgerligheten.

Per Brinkemo, författare och journalist som intresserat sig för frågor om kultur, har igenom sitt arbete identifierat det som är dagens stora svårighet gällande integration. Det handlar om resan från klan till stat. Klansamhällen är det som präglar nationer idag där staten är svag. En flytt från ett klansamhälle till Sverige som är ett utpräglat statssamhälle innebär en del svårigheter. Det är också ur begreppet Klan man kan förstå strukturen kring det vi kallar hederskultur, och den norm som detta är.

Överlagrat detta finns också religionen, ofta Islam. Fenomenet är dock inte begränsat till just Islam, som är sammanhållande för klanen. Förståelsen av klanen berättar också något om Sverige, där staten i själva verket är vår största kulturmarkör. Man kan gällande kultur också säga att vårt ointresse för kultur bottnar i en oförståelse av vår egen kultur. Det finns exempel på politiska ledare som förkastat svensk kultur, men detta tyder enbart på okunnighet. Förstår man inte sin egen kultur så kan man med stor svårighet möta andra människor från andra kulturer.

En annan person som förstått detta med klanens betydelse kontra den svenska staten är Mustafa Panshiri. Panshiri är känd som den integrerande polisen. Han reser runt om i Sverige och föreläser för ensamkommande flyktingungdomar om hur man ska anpassa sig här i Sverige. Det arbete som Panshiri gör är att underlätta övergången från klanen till staten. Panshiri själv har en bakgrund i Afghanistan och har gått igenom samma resa.

Förståelsen av klanen ger en förklaringsmodell till varför utrikesfödda har lägre deltagande i allmänna val. En del har ju aldrig upplevt staten  – och därmed demokratin – som något viktigt. Ur klanbegreppet kan man också dra paralleller till stenkastande ungdomar som angriper blåljuspersonal. Staten betraktas som något hotfullt. Det är ju klanen som är tryggheten, emedan vi som infödda ser staten som tryggheten.

Den svenska integrationspolitiken bygger på en felaktig samhällsanalys. Det är inte för att vi är naiva som integrationen misslyckas, utan på grund av okunnighet och ointresse för kultur – vår egen och andras. Utöver detta så är integrationspolitiken mer inriktad på att stötta alla de krafter som inte gjort resan från klan till stat, utan helt medvetet står utanför detta. Det är de reaktionära, konservativa grupperna. Istället för att lägga energin på de grupper som gjort resan in till Sverige även ur en kulturell bemärkelse.

Det spelar roll varifrån man kommer oavsett om man talar om Sverige eller ett annat land, för att komma framåt. Den första anpassningen vi som svenskar kan göra är inte att i första hand börja anpassa oss till andra kulturer, utan att förstå vår egen kultur. Därigenom underlättas övergången för andra. Bara då finns det en tydlig kultur att anpassa sig till.

Tapani Juntunen (M)

7 svar på “DEN SVAGA PUNKTEN KULTUREN – TAPANI JUNTUNEN”

  1. Det här kan vara det mest världsfrånvända AKB sagt i offentligheten.

    Hon har olyckligtvis inte förstått att människor är individ och gruppmedlem. Att vi förändrar oss långsamt (tiden från nyfödd till vuxen är unikt lång i jämförelse med andra djurslag – ja människan är ett djur) och att vårt nervsystem är väl utvecklat för att registrera erfarenheter. Det är vad vi har att ta hänsyn till.

    Hon påminner om Reinfeldt som tyckte om att lösryckt från allt sunt förnuft anslå en ton som skär genom märg och ben och sedan bygga ett musikstycke på det som alla ska dansa i ett fullständigt taktlöst ”CarlBildt”‘-rörelse mönster efter.

    Det är pga grupp tillhörigheten som asylpolitiken måste bygga på att människor kan söka tillfälligt skydd men återvända snarast möjligt. Därför att det spelar roll var man kommer ifrån.

    Det betyder i sin tur att det spelar ingen roll om hon kommer från moderaterna eller muslimska systerskapet?

  2. Hej.

    Är Sverige svenskarnas land?

    Det vill jag höra alla partiledare svara på.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  3. Moderaterna tycker det är viktigare vad du har för arbete än vem du är!

    Moderaterna har bara en lösning och det är arbete och alla med en tänkande muskel i knoppen vet att politiker inte kan skapa riktiga jobb. Så vad är deras lösning? Ingen som vet, ingen som ver!

    Ofta hör man synpunkter på att SD inte har några lösningar vad gäller integration. Det må hända, men sanningen är att en stor invandring inte går att integrera och att lösningen därför är låg eller obefintlig asylinvandring.

    Därför har SD den enda fungerande integrationspolitiken och alla andra bara mer av det som redan prövats och misslyckats.

    PS. Vi skulle även fått problem även om alla de 150.000 uppehållstillstånden förra året bestod av Norrmän, så vem kan tro att det ska fungera nu när de som kommit är allt annat en lika oss?

  4. Om man verkligen är intresserad av mänskligt beteende så kan man börja med att betrakta sig själv och sina likar samt vidga begreppet ”klan”.

    Det är att göra det enkelt för sin diskurs att producera en artificiell dikotomi; svenskt normalsamhälle – klansamhälle.

    Människan som varelse är ett flockdjur, till vilken flock hon sedan svär sin trohet är en annan fråga.

    Svensken, om någon, borde ha lätt för att ta till sig detta. Vår servilitet inför kollektivets normer och vilja att tillhöra exemplifieras in absurdum i hur vi bygger våra städer, vilka kläder vi sätter på oss, vad vi tycker och vad vi ogillar etc etc.

    Trots att vi innerst inne kaske hyser en intellektuell skepsis inför den senaste centralt producerade truismen eller bannbullan väljer vi hellre att följa dem än att följa vår inre skepsis. Belöningen blir det kollektiva rus av klan-tillhörighet, för svensken oändligt mycket mer tillfredsställande än att vara avvikande och stå ensam utanför och titta på.

    Ovan förklarar bl.a. varför respekt för oliktänkande är så låg inom den stockholmska nomenklaturans klanvälde.

    Sverige hade mått mycket bra av kasta av sig sitt nuvarande klanvälde men givetvis inte för att ersätta det med ett nytt importerat.

  5. Helt korrekt. Studera värderingskartan från World Values Survey. Sverige är extremt i ena änden. Mellanöstern och Nordafrika i den andra. Det är klart att det blir problem. Och de förvärras av att ansvariga politiker och tjänstemän har fått för sig dels att det inte finns några specifikt svenska värderingar, dels att alla värderingar har lika rätt (tack Hägerström).

  6. Varför ska svensken ”integrera” alla dessa utlänningar?
    Vi tjänar inget på det. Inte ett jota.

    Vi behöver dem inte. De tar tid och resurser som annars hade gått till det egna folket.

    Du argumenterar fortfarande utifrån vänsterextrema antaganden.

    Det finns inga rationella argument för att ersätta sitt eget folk. Att du som integrerad utlänning, Tapani, verkar argumentera för assimilering av stora antal utlänningar är otroligt illojalt.

    ”Jag/mina föräldrar blev en del av det här landet. Därför kan och bör fler låtas göra samma resa.”

    Sverige har öppnat dörren för alldeles för många. Det ser vi inte minst på de som släpps in och vägrar stänga dörren efter sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *