DEN ONDA OVILJAN

Det var ett nattpass, på ett sjukhus. Det var jag och det var hon, min kollega från ett land långt bort. Vi hade jobbat tillsammans i några månader och hade precis börjat känna varandra. Där stod vi korridoren och hon grät som ett barn, i min famn och med tårar som rann längs hennes nougatbruna kinder och ner på min ölmage. Hon hade mött den onda oviljan. Oviljan att förstå att den här arbetsplatsen, i den här staden och det här landet är något annorlunda än det land den där hemska mannen hade flytt ifrån.

Han låg där inne, på rum nummer 8, och skrek. Vad han skrek fattade inte jag ett dugg av, men han lät arg och vansinnig. Men min kollega fattade varje ord, och varje mening – och hon ryckte till för varje gång han skrek. Tårarna fortsatte rinna, och allt jag kunde göra var att lova att ta hand om det där gapande monstret under resten av vårt arbetspass.

Min kollega kom från ett land i Mellanöstern, ett land där religionen tog stor plats. Min kollega bar inte huvudduk, hon skakade hand med män och den där natten stod hon sökte tröst hos mig – en fet, okänd hedning. Jag vet inte om hon betraktade sig som muslim, ateist eller något annat. Men det där gapande fanskapet på rum 8 betraktade henne som oren, smutsig och hemsk. Hon skulle dölja sin hud, hon skulle ha huvudduk och hon skulle veta sin plats. Jag vet inte vad han skrek, men det var säkert inga snälla saker. Han var ett bevis på den onda oviljan att vilja anpassa sig vår syn på den jämlika kvinnan, den frigjorda kvinnan.

Den där natten gav mig många insikter. Dels att det kommer folk till det här landet som förtjänar möjligheten att bygga en ny framtid i Sverige. Min kollega var en sådan människa. Dels att det kommer andra människor som har sökt sig till ett land som de aldrig kommer att känna sig hemma i. Inte förrän de har lyckats förändra samhället, värderingarna i grunden. Min kollega symboliserade den goda viljan,  den gapande mannen den onda oviljan. Det var hon som var ledsen.

Idag läste jag en nyhet som fick mig att tänka på den där natten igen. En nyhet från stadsdelen Jordbro. Förskolebarn mobbas av andra förskolebarn. De mobbas för att de äter fläsk, för att de har kortbyxor eller saknar huvudduk. Det är mobbing från ett religiöst perspektiv, och det är knappast förskolebarnen själva som har kommit på att vara intoleranta mot andra barn. Det kommer hemifrån, från vuxna förebilder och människor som har sökt sig hit utan en tanke på att bli en del av dagens Sverige. Möjligtvis kan de finna ett nytt hem i morgondagens Sverige.

Jag välkomnar mer än gärna folk som min gamla, unga kollega. Jag vägrar välkomna de som inte vill vara en del av det som är vi. De som bara manifesterar den onda oviljan, och överför det till sina barn är inte de som Sverige behöver. Det finns säkert någon annan plats på jorden, som passar dem bättre, mycket bättre än Sverige…

22 svar på “DEN ONDA OVILJAN”

  1. Se upp, Fredrik! Nu gör du dig nästan skyldig till kulturrasism. Du vet väl att alla kulturer är precis lika bra, och att vi måste respektera alla etniska/religiösa gruppers rätt att leva i enlighet med sina kulturellt förankrade värderingar? Och integration handlar minsann inte bara om att invandrare ska anpassa sig till det svenska, utan i det handlar i minst lika hög grad om att etniska svenskar ska anpassa sig till de nya, berikande kulturella impulser som nu sätter sin prägel på Sverige. Dessutom var det väl Tobias Billström som påpekade att vi bör vara snälla mot de rabiata muslimerna, för då kanske de kommer att vara snälla mot oss när de är i majoritet…

    1. Förstår att Du är ironisk. Låt mig vara detsamma: Jo. alla kulturer är lika mycket värda, såväl den svenska som den nazistiska…….

    2. Nej, det var inte Billström som yttrade de famösa orden. Det var en sosse som jag förträngt namnet på. Nu kom jag på det. Jens Orback.

    3. Nej, det var inte Billström som uttryckte detta. Det var socialdemokraten Jens Orback. Han är väl för övrigt mest känd för att hans mormors syster var sambo med en häst…

      Enligt mig är Orback en barnslig Bolibompa-politiker i nivå med Mona Sahlin, Alice Bah Kuhnke och Gösta Frigolit.

    4. ”etniska svenskar ska anpassa sig till de nya, berikande kulturella impulser som nu sätter sin prägel på Sverige”

      Men, betyder det inte att vi måste börja slå ihjäl alla som inte har samma religion som oss då?

    5. Humanist

      PÅPEKANDE
      Det var inte Tobias Billströms utan Jens Orbacks uttalande:

      Citat:
      ”– Det är också ett förvar för dig och mig, att någon gång kanske vi hamnar i minoritet, och försvarar vi de andras rätt, ja då går vi lite tryggare.”

      Jens Orback, integrations- och jämställdhetsminister intervjuades i SVT Aktuellt i samband med att regissören Theo van Gogh i Amsterdam knivhöggs till döds av en islamistisk fanatiker 2 november 2004.

      Theo van Gogh och Ayaan Hirsi Ali gjorde tillsammans den islamkritiska kortfilmen Underkastelse 2004 om våldet mot kvinnor i muslimska samhällen.

      https://www.youtube.com/watch?v=OWjW16qlBNM

      1. Hur kunde jag få för mig att det var Tobias Billström som gjorde uttalandet om att vara snälla mot muslimer? Jag var nog för trött när jag skrev min kommentar. Tack till er som påpekat felet.

        Och ja, självklart var min kommentar ironisk, om nu någon till äventyrs tvivlade på det.

    6. Det var inte Tobias Billström som sa detta utan integrationsminister Jens Orback (s) 2004. En medial föregångare till Alice Bah Kunkhe med samma naiva inställning till muslimer.

  2. En psykologisk profil omedelbart för den asylant som osannolikt nog inte omfattas av Dublinförordningen skulle vara en god investering. Släpp in Antonssons kollega, skrikmonstret ska ut direkt. Om någon konvention hindrar Sverige från detta förfarande ska den sägas upp.

  3. Det går inte att bli framgångsrikt integrerad i det svenska samhället om anhöriginvandringen stoppas eller försvåras. Detta säger många förståsigpåare och just nu tycks det vara de ensamkommande ”barnen” vars inlemmande i vårt samhälle omöjliggörs av för strikta bestämmelser. Säger och säger… De skriker och gapar, aktivister och lobbyister som de är.

    Tänk jag tror precis tvärtom! Ankomst av mamma, pappa och syskon som kommer med sin, ofta ålderdomliga och för oss främmande syn på hur ”allt ska vara” snarast KONSERVERAR deras eget sätt att leva, deras egna värderingar.

    Vill man inte leva utan sin familj kan man ju flytta tillbaka hem igen till det samhälle där man redan är integrerad, eller….?

  4. Förstår inte varför Vi skall lägga pengar och energi på integration.
    Har dom svårt att anpassa sig kan dom lika gärna åka hem. Jag hjälper gärna till att betala returbiljetten. Övriga är välkomna.

  5. Snilleblixt?
    om de som inte vill anpassa sig erbjuds att behålla sin förmåner i 5 år om de flyttar dit de hör hemma …
    Villkoret är att de avsäger sig sitt svenska medborgarskap och lämnar in passet.
    …. så sparar vi in pengar på att inte försörja dem livet ut.
    Vi sparar in pengar på sjuk och tandvård.
    Vi besparar oss sociala konflikter
    Vi får en bättre skola…

    1. Om vi i stället drog in samtliga bidrag och förmåner med omedelbar verkan, för de som vägrar anpassa sig. Tror du inte dessa skulle drabbas av plötslig akut hemlängtan??

  6. Hela upplägget är så vansinnigt; man fattar inte att det är sant! Här förs en massa (pseudo) diskussioner som nästan tar upp hela svenska folkets vardag; för eller emot. Vi har alltså glidit in i ett förhållande som vi själva inte valt och som vi inte vill ha. Våra ”företrädare” har bestämt något – ivrigt påhejade av en liten gapig klick som har positionerats sig på ”rätt” platser i samhällssystemet och plötsligt blir det svenska folkets verklighet! Och ingen ändring verkar komma av den anledningen att ”företrädarna” lurar, bedrar och sviker(* A. Lööf m fl) sina väljare med undanflykter som är häpnadsväckande!
    Nä, bort med det ”sketgänget” som ”representerar” oss; se till att vi får vettiga, jordnära politiker som tar sitt ansvar och inte säljer ut vårt land till reapris!

  7. Nu när muslimska böneutrop ”måste” tillåtas i snart hela Sverige har man tagit gapigheten till en ännu högre nivå. Jag vet inte vad som får ”mellanöstningarna” att ständigt gapa och skrika om allt de inte gillar. Det verkar vara svårt för det svenska politikerskrået att inse att om inte de värnar det svenska sättet att organisera samhället kommer ”mellannöstningarna” mer än gärna omforma samhället till en sorts usel kopia av ett muslimskt idealrike där den viktigaste striden kommer att stå mellan shia och sunni.

    1. Apropå böneutropen. Hade det inte varit lite festligt om någon kunde hacka apparaten som spelar upp böneuppropet så att den i stället spelade upp glassbilens melodi?

      Skämt åsido. Böneutrop på arabiska med 110 dB hör inte hemma i Sverige. Kan man inte leva utan detta borde man kanske valt ett annat land där böneutrop redan finns. Men det är klart, det ligger ju i denna ideologis intresse att spridas över världen och dominera överallt.

  8. Faktum är att enligt Brå så har det dödliga våldet mot kvinnor i nära relationer minskat i Sverige sedan sekelskiftet jämfört med 1990-talet.
    Det innebär alltså i klartext att det dödliga våldet som sker i nära relationer och är riktat mot kvinnor faktiskt minskar i takt med att andelen svenskar med bakgrund i Mellanöstern ökar.
    Vad säger denna förändring om den onda viljans kraft bland infödda svenska män, något att fundera på!

  9. Detta att man ska tvinga på andra sin tro och sitt sätt att leva är mer än eländigt. Hoppas att din kollega inte låter sig knäckas!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *