DE SISTA LJUVA ÅREN?

Hade det funnits någon som helst verklighet i Lasse Stefanz låt ”De sista ljuva åren” som hade hon inte varit livrädd där hon satt på bussen och höll krampaktigt i handväskan. Det var några decennier sedan tanten var en kvinna i sina bästa år. Balansen var inte vad den borde vara, hörseln fungerade sisådär och synen var inte bra. Tanten var ett brottsoffer, och tre gånger hade hon fallit till marken när någon slet handväskan ur hennes hand. Två gånger hade hon fått frakturer av fallen, och tvingats till operationer och sjukhusvård. De sista ljuva åren fanns inte i tantens värld.

Vi fikade tanten och jag, kaffe och finska pinnar. Vi hade varit grannar ett tag, och hon visste vem jag var. När jag erbjöd henne att ta den tunga matkassen i rullatorns korg för att göra promenaden hem lite lättare tittade hon skeptiskt på mig. Men hon visste vem jag var. Hon vågade. Kanske var hon lite lättad att jag gick bredvid henne uppför backen, förbi den lilla kyrkan. Hon var inte ensam, som vid de där tillfällena som hade slutat med henne i gruset och någon som sprang iväg med hennes handväska.

Tanten var ett brottsoffer. Tre väskdragningar på åtta år, fick jag höra. En gång hade hon blivit av med plånboken vid en bankomat precis efter ett uttag. För varje gång blev tanten mer skygg, och otrygg. Hon sörplade i sig kaffet och berättade att väskdragningarna alltid kom som ett brev på posten när hon började slappna av, och kände någon sorts trygghet återkomma. Sedan låg hon där i gruset, och hade ont igen. En fraktur på axeln, och en på höften. Fysisk smärta utöver den psykiska…

Brottsförebyggande Rådet berättar i en studie att var sjätte åldring – om man kan kalla de över 65 år för det – har utsatts för ett eller flera brott. De sista ljuva åren finns inte där för alla. Har du som icke-åldring turen att ha mormor, morfar, farmor och farfar i livet är alltså sannolikheten större än mindre att du har ett brottsoffer bland familjens äldre.

Brottsförebyggande Rådet pratar om internationella ligor, som lurar sig in hos de äldre för att plundra bostaden och åldringen på allt av värde. Vi har alla läst nyheterna om det där, om folk som utger sig för att vara hemvårdare eller hantverkare och blir insläppta. Vi har alla satt oss in situationen där den äldre blir ett offer. De sista ljuva åren kan vara en livrädd åldring som inte vågar öppna dörren när det ringer på, som inte vågar gå ut.

Tanten med kaffet hade aldrig släppt in någon okänd i lägenheten, berättade hon. Jag var tydligen känd efter möten vid brevlådan, i trapphuset och på gården. Men hennes väninna hade gjort det, i tron att det var hemsjukvården som kom en timme för tidigt. En timme senare kom den riktiga hemsjukvården och hittade en chockad åldring på en pall i hallen. Allt av värde var borta, och åldringen kom aldrig tillbaka till ett tryggt liv igen. De som tog sig in hos åldringen i porten mittemot hade studerat hennes rutiner, hennes besökstider. De visste hur de skulle göra, och när de skulle slå till.

Inte nog med att det här landet har flest fattigpensionärer i Norden. Vi har en allt större grupp av åldringar som inte får uppleva de sista ljuva åren i trygghet. Det är mycket som är upprörande i samhällsutvecklingen. Samtidigt finns det inte mycket som är lika upprörande som brott mot åldringar. Man utnyttjar de som inte förstår vad som har hänt med den trygghet som fanns när deras föräldrar var åldringar…

6 svar på “DE SISTA LJUVA ÅREN?”

  1. Det är skamligt när var sjätte äldre människa blir utsatt för brott. Jag tror inte det händer i något annat land i hela världen.
    Det är skamligt när de som bestämmer inte gör något åt detta. De svamlar bara om meetoo och höghastighetståg.

  2. Hej.

    Det finns lösningar.

    Infödd brottsling som begår rån eller inbrott eller stöld döms för detta till första resan fem års arbetsläger; andra resan tjugo års arbetsläger (även som uthyrning utanför landets gräns); tredje resan plikte med livet.

    Utländsk brottsling som begår dåd enligt ovan dömes första resan till tjugo års arbetsläger följt av livstids utvisning; andra resan plikte med livet; hemlandet må friköpa brottslingen från avrättning för s:a statens omkostnader gånger tre där halva summan skänks till offret.

    Är utländsk brottsling så kallade flykting, eller anhöriginvandrad, skall denne även berövas medborgarskap vid första resan.

    Vitsen med påföljd för brott är inte avskräckning – det är inte så vi fungerar – utan att det skall kosta för mycket, samt att det skall bli färre brottslingar.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    1. Jag tror tyvärr inte att det är någon lösning för den tanten som nämns i TS – för jag skulle bli MYCKET förvånad om någon av de tre väskryckarna har gripits för brottet….

    2. Fet finns ett parti för dig (och mig) – AFS. Klockrent partiprogram och oerhört skärpta ledare.

  3. Det skulle säkert gå att radikalt minska antalet s.k. åldringsbrott genom en rad enkla åtgärder. Problemet är att samtliga sådana åtgärder är omöjliga i dagens Sverige.

    Fler synliga poliser på gatorna? Nej, det kostar för mycket pengar; pengar som istället måste gå till att finansiera massinvandringens konsekvenser.

    Kameraövervakning på fler platser, vilket kan avskräcka brottslingar eftersom de löper större risk att bli identifierade i efterhand? Nej, då skriker tokvänstern om ”oacceptabla integritetskränkningar” och att samhället håller på att förvandlas till ”en fascistisk polisstat”.

    Att polisen konsekvent går ut med så fullständiga signalement som möjligt på misstänkta brottslingar? Nej, en del brottslingar – kanske rent av flertalet – kan ju tänkas ha särdrag som indikerar att de inte har sitt ursprung i Sverige, t.ex. att de talar svenska med brytning eller är mörkhyade. Och i så fall skulle det ju ”underblåsa främlingsfientliga strömningar” att offentliggöra signalement.

    Skärpta fängelsestraff, följda av obligatorisk utvisning på livstid för utländska medborgare, vilket kanske skulle kunna avskräcka en del potentiella brottslingar? Nej, skärpta straff har, enligt de förhärskande teorierna inom kriminologi/sociologi ingen effekt. Brottslingar ska istället ses som ”offer” för fattigdom och ”förtryckande samhällsstrukturer”. Och att utvisa utländska brottslingar är förstås ”rasistiskt”.

    Alltså finns det inte mycket vi kan göra. 83-åriga Astrid, som redan råkar ut för fem väskryckningar, får vänja sig vid tanken att det förmodligen kommer att ske igen.

    Men hon kan förstås glädjas över att få leva i ett ”öppet, dynamiskt, mångkulturellt samhälle”, i ett Europa som präglas av fri rörlighet. Och dessa saker väger förstås – åtminstone enligt Reinfeldt, Löfven m.fl. – betydligt tyngre än att en svensk pensionär ska kunna känna sig trygg när hon går till närbutiken för att handla.

  4. Rikard,

    Tycker Du inte att det även vore lämpligt att invandrade familjer solidariskt ansvarar för skötsamheten, dvs att uppehållstillstånd villkoras av hela familjens skötsamhet.

    PUT är ingen universell rättighet, många länder ställer mycket långtgående krav på dem, som vill uppehålla sig i landet.

    Straff på svenska bekvämlighetsanstalter avskräcker måttligt, hot om utvisning gör det däremot.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *