EN OLYCKA KOMMER SÄLLAN ENSAM

En olycka kommer sällan ensam. Innan någon har hunnit med att städa ur den före detta bostadsministerns tjänsterum så kommer nästa olycka, och det är en av den före detta bostadsministerns språkrör som visar att hon måste ha en släng av transkortikal sensorisk afasi – ett flytande språk, bra repetition men kraftigt nedsatt språkförståelse och benämning. Det handlar naturligtvis om Åsa Romson, vice statsminister i den regering som hennes kollega Gustav Fridolin kallade för ”en kollisionsregering”. Åsa Romson kan inte låta bli att låta grodorna hoppa, och när de har hoppat så är hon oförmögen att hantera de hoppande grodorna på ett rationellt sätt.

Aftonbladet skriver om en jättefärsk undersökning där blott 3% av de tillfrågade anser att regeringen gör ett mycket bra jobb. Dessa 3% måste antingen var blinda, döva eller totalt oförmögna att se en olycka som en olycka. Av de tillfrågade tycker 35% att regeringen gör ett uselt jobb och 25% landar i att regeringen bara är ganska värdelös. Det betyder att 6 av 10 tycker att dagens regering pendlar mellan urusel och värdelös. Det finns 34% som tycker att regeringen är vad statsministern skulle kalla ”Okej”. Vilka är ni? Vad ser ni med? Hur kan ni komma fram till det?

Men de där siffrorna var innan Romson visade att en olycka sällan kommer ensam – innan TV-tittarna hade kunnat analysera statsministerns freakshow under den före detta bostadsministerns avskedsföreställning, innan Romson hade kallat terrordådet mot World Trade Center för en olycka och sedan trasslade in sig i att dådet var en olycka främst för svenska muslimer som fick en jobbigare tillvaro. De där siffrorna var innan Miljöpartiets grundare Per Gahrton i ett sannolikt nyktert tillstånd lyckades med att skylla Mehmet Kaplans avgång på en israelisk konspiration i morgon-TV.

Miljöpartiet är inte som något annat parti. Det borde vara tydligt vid det här laget. Men Miljöpartiet är ett regeringsparti och Åsa Romson har faktiskt fortfarande titeln ”vice statsminister” även den titeln av lätt insedda skäl bara är två tomma ord. Att dagens socialdemokrater tillåter sig sjunka så lågt att man har det parti av haverister, pajasar och stollar i sin regering är bortom all rim och reson. Men så trillar polletten ner. Det är ju Löfven som sitter vid styråran, totalt oförmågan att se att han styr allt längre in i stormen.

En olycka kommer sällan ensam, och i min värld så består dagens regering av två partier där det ena partiets ledarskap präglas av inkompetens och det andra partiets ledning uppvisar tydliga tecken på ren och skär galenskap. Det är två partier som drar ner varandra i djupet, och där den enda räddningen är att kapa snörena som håller på ihop något som håller på att gå under med buller och bång. Det borde höras rop som ”Rädda sig den som kan!” eller ”Alla hen till livbåtarna!” – men det gör det inte. De sjunker tillsammans, regeringspartierna och deras statsråd.