KRITVITA KVINNOR MED BOLL

Kritvita kvinnor. Lintottar. Svenska namn. Det är vårt damlandslag i fotboll. Förfärande enligt vissa. Naturligt enligt mig.

Gothia Cup är vid sidan av tafsande lagledare och unga fotbollsspelare från Marocko en fotbollscup som är mest känd som världens största ungdomsturnering. Unga pojkar och flickor från alla världens hörn deltar i det som oftast ändå är en stor fotbollsfest. Men det finns några hörn i världen som aldrig skickar hit några tjejlag…

Det dyker upp pojklag från Saudiarabien, från Egypten, från Förenade Arabemiraten och från Somalia. Det dyker upp lag med unga, hungriga bolljagande killar från Marocko, Algeriet och Palestina. Men tjejlagen lyser med sin frånvaro. De syns aldrig. De låter aldrig höras talas om sig. Det finns en uppenbar förklaring. De finns nästan inte alls. Finns de så skrattas de åt, förlöjligas och drivs med i sina hemländer.

Jag satt framför en storbilds-TV i främmande land och såg på hur det kritvita landslaget med nästan bara svenska namn och svenska kvinnor kämpade i damfotbollen i Rio och OS 2016. Jag satt och såg på hur kritvita kvinnor försvarade sig såpass bra att de tog sig till final för att där självmåla och snubbelsparka bort möjligheten till ett guld mot ett annat europeiskt lag av kritvita kvinnor från Tyskland. Jag satt där och funderade på en gammal artikel om det här med varför var och varannan spelare i herrlandslaget har namn som inte ens med lite fantasi kan kallas för lika ursvenska som barbariet medan det i kvinnornas lag bara fanns en framgångsrik Kosovare.

Det fanns och finns folk som stör sig på det här att vi inte har en uppsättning kvinnliga Zlatans, Zengins, Kujovics eller Durmaz i damlandslaget. De är upprörda och de förstår inte varför det skall behöva vara på det här viset. De har tydligen sällan eller aldrig besökt en fotbollsskola under sommarlovet, där små knoddar tar de första stegen mot en fotbollskarriär. De har tydligen inte sett att där det kryllar av små Achmeds och Abdullahs på fotbollsplanen aldrig eller sällan syns några systrar till dessa bröder. De skall inte pyssla med sådant.

Ibland gör den svenska tyckaren sig dummare än han är, och när den svenska tyckaren är ledsen, uppgiven och förtvivlad över att det svenska damlandslaget i fotboll nästan bara består av kritvita lintottar till kvinnor med svenskklingande namn så borde de förstå. Men de vägrar se effekterna av en strukturell ojämlikhet, där unga tjejer inte skall, får eller kan göra som sina bröder. De vägrar förstå det som borde vara uppenbart för varje kritvit kritiskt tänkande och tyckande svenne.

Samtidigt i en annan del av debatten slåss folk för könssegrerade badhus, fritidsgårdar och skolor. Att inte se samband och verkan av hur ett land som tidigare var ett jämställt föredöme är på väg att förvandlas till något borde alla kunna se. Inte bara på fotbollsplanen, när landet representeras av ett gäng kritvita kvinnor…