HUMANITÄR STORMAKT

Tomma ord och en humanitär stormakt som lovar något ”stormakten” inte kan leverera. En statsminister som antingen har nollkoll eller som vet att ingen kommer att pröva hans löften.

En pittoresk stad mitt i Italien ligger i ruiner. Byarna omkring ligger också mer eller mindre i samma skick. Antalet döda för den italienska jordbävningen justeras uppåt för varje timme och nyhetsartikel. Mitt i Stockholm sitter det Sveriges statsminister och ruinerar tilltron till Sverige. Statsministern lovar stöd till Italien – ett stöd som tydligen inte finns längre. Ett stöd som bara finns i Löfvens fantasi…

Det var en sorgens dag konstaterade Löfven, och lovade att bistå Italien på alla sätt som Italien behövde. Statsministern trodde nog att ingen skulle syna hans bluff. Det handlade ju om ett av EU:s största länder. Det handlade ju om ett land där regeringskriser och jordbävningar är vardag, där de kan det där med räddningsarbete. Men statsminister Löfven var ju bara tvungen att leka stor statsman, och lova något som inte fanns – och som Italien nog aldrig skulle efterfråga. Det var ju Italien den här gången. Inte Haiti. Inte Pakistan. Att lova ett stöd som inte finns var alltså helt ofarligt.

Men tänk om det hade varit så att jordbävningen i Italien hade varit betydligt värre, att den hade drabbat en storstad och inte en pittoresk småstad i bergen med knappt 2000 innevånare. Tänk om Italien hade skrikit efter omvärldens omedelbara hjälp, och vårt skämt till statsminister hade skämtat om att vi minsann skulle skicka all hjälp Italien efterfrågade. Tänk då, när det kom fram att vi inte kunde hjälpa längre. Den humanitära stormakten som avvecklat förmågan att stötta mänskligheten i andra delar av världen när naturkatastrofen slår till. Den humanitära stormakten som lagt sök- och räddningsenheterna som tidigare funnits i beredskap i malpåse. Den humanitära stormakten som låtsas.

Frågan som uppstår efter det att den ena kvällstidningen avslöjar Löfvens löfte är om det beror på att statsministern har nollkoll på verkligheten hos MSB – Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap – eller på att han kör humanitär utspelsteater?

Vet Löfven inget om landets krisberedskap? Eller låtsas statsministern att vi har en beredskap som vi inte har längre? Tycker Löfven att vi är en humanitär stormakt när vi lovar hjälp och stöd som vi inte skulle kunna leverera förrän liken i de italienska rasmassorna har börjat ruttna?

Det luktar och låter ungefär som vår solidaritetsförklaring, som inget grannland någonsin, någon gång eller någonstans har tagit på allvar. Tomma ord från ett land som låtsas vara en humanitär stormakt.