KANON

Budget-tisdag. Från ena sidan: Tjafs. Käbbel. Tjoller. Gnäll. Från andra sidan: Skönmålning. Verklighetsflykt. Ett beteende som skulle få gubbarna i TV-programmet Lyxfällan att skrika könsord och svordomar. Allt är som vanligt med andra ord. Andra kan få diskutera plus och minus, de djupare spörsmålen. Jag riktar in mig på det i budgeten som jag tycker är kanon…

För att föregripa besserwisser-kommentaren från den militärt överintresserade personen om att det inte alls handlar om några kanoner utan haubitsar på hjul så vill jag vara tydlig med att jag vet det. Men jag tyckte att det kändes kanon när det aviserades att regeringen ville börja hantera frågan med de överblivna två dussinen artilleripjäserna som norrmännen inte längre ville ha på ett sätt som skulle stärka vår patetiska försvarsförmåga. Det kändes kanon att läsa att ”Nya kanoner kan hamna på Gotland” i DN. Men nu var det ju inte kanoner, utan haubitsar.

”Vi skaffar oss kontrollen över pjäserna. Vi har finansierat hela anskaffningen av 24 pjäser. I det omedelbara skedet är det tolv pjäser som Försvarsmakten tar ansvar för…// Det är färdigmonterade pjäser. Sedan måste man ta ställning i ett ytterligare steg att förbandssätta den. Men nu görs det en rejäl insats för att klara situationen.” – försvarsminister Hultqvist i DN.

Att antalet artilleripjäser ökar från 24 till 36 och senare kanske till 48 känns trots de klena siffrorna kanon. Att artilleriet inom en hyfsat snar framtid kommer att 50% fler pjäser i sina förråd känns bra, och tänk om vi kunde se samma upprustning inom Flygvapnet – om antalet JAS-plan blev runt 150 istället för dagens 98. Vore inte det kanon? Tänk om Flottan kunde få två nya Visby-korvetter och fem blev sju, vore inte det kanon i dagens läge? JAS-planens numerär skulle kunna justeras genom att låta Flygvapnets gamla C/D-plan leva vidare när E-varianten flyger in i organisationen. För Flottan och Marinen är det tuffare. Där finns inte den lösningen inom räckhåll. Tyvärr. Det är inte kanon…

Det mumlas även om att några eller flera av de nya artilleripjäserna skulle kunna hamna på Gotland, och det vore kanon. Några för att understödja det som skall bli Stridsgrupp Gotland, och kanske några i en ny funktion som rörligt kustartilleri. Men än är inte någon där, ännu finns inga beslut om ditt eller datt. Det vi kan glädja oss åt är att det händer något överhuvudtaget, att försvarsministern levererar så mycket han kan och mäktar med.

Det saknas personal. Det saknas ett förband. Det saknas ekonomiska medel för att utbilda personal och sätta upp ett förband. Det är inte kanon. Den dagen då det är löst, då de nya pjäserna är en del av insatsorganisationen – då är det riktigt kanon. Frågan är om någon har tid att vänta på den dagen…?