POLITISKT SJÄLVSKADEBETEENDE

Vilka frågade han? Vilka tackade nej direkt och vilka behövde lite eller mycket betänketid innan de sade nej? Hur många nya ville han ha in, och hur många ville han bli av med – egentligen? Vilka skäl angav de som tackade nej till att de tackade nej? Fanns det någon, någonstans som hade lust att dyka ner i det mörka hålet av politiskt självskadebeteende som är en plats i regeringen Löfven?

Stefan Löfven regeringsombildade, och det blev bara en tumme. Det finns som sagt ett gäng frågor, men svaren vet bara de som Löfven frågade och de som tackade nej. Bara på den sista frågan kan man utan större fantasi hitta ett svar, och det är att väldigt få är villiga att begå politiskt självmord, göra sig löjlig och få en minnesruna som statsråd i Sveriges genom tiderna mest dysfunktionella regering. Det är svårt att locka kompetent folk till något som har kommit att bli sinnesbilden för inkompetens. Det borde vara ett minus när man letar folk att chefen bara kommer ihåg vem du är, vad du heter ungefär varannan gång man möts. Det var det Stefan Löfven fick hantera när det som skulle bli en nystart blev ett tvärstopp.

Expressen skrev det jag har hört rykten om i flera veckor nu, att regeringsombildningen drar ut på tiden för att de som Löfven helst ville ha har gått och nynnat på slutklämmen i Skära, skära havre när de lagt på luren eller lämnat samtalet. ”…för ingen ville ha han. Fy skam. Fy skam. För ingen ville ha han.” Många sossar har fått frågan, men bara Ygemans närmaste hand Ann Linde kände sig tvungen att ställa upp. Ingen annan. Ingen annan var sugen på en vardag med ångest, en tillvaro där skämskudden var en naturlig del i arbetsportföljen. Ingen annan var sugen på inte så lite politiskt självskadebeteende…

Stefan Löfven regeringsombildade, och hux-flux blev statsrådet alla hade glömt bort något av en superhjälte. Ibrahim Baylan. Någon som kan säga något som han har gjort, något som han har sagt under sina första två år som statsråd hos Löfven? Någon som på rak arm kan säga något storartat Baylan gjorde under alla sina år hos Göran Persson? Som partisekreterare i sosseriet? Det finns inget som motiverar att statsministern får Baylan till att ha någon större förmåga än någon av de andra statsråden i den mest dysfunktionella regering Sverige har haft i modern tid. Bara i Stefan Löfvens fantasi är Baylan mannen som skall samordna regeringen till stordåd, och samtidigt rodda energipolitiken.

Expressen intervjuade Baylans tidigare chef, allas vår Göran Persson. Göran Persson uttryckte viss oro över regeringsombildningen och om Baylan skulle klara av allt det som Löfven förväntar sig av sin superhjälte. När Göran Persson säger att han är lite orolig så är han väldigt orolig. Den politiska vokabulären fungerar så, speciellt när man pratar om de egna med darr på rösten och ett kroppsspråk som signalerar oro.

Göran Persson vet allt det där om politiskt självskadebeteende. Det var Mona Sahlins politiska självskadebeteende som gav honom makten, och under makten hade en hel del statsråd som var fast i samma destruktiva cykel. Göran Persson anar säkert att Baylan snart är där, han med, som det där bondeoffret som får offra sig för att försöka rädda kungen…