SÄNKET

Jag tycks ha hamnat i ett skov där det enda jag tycks klara av är att klanka ner på enskilda politiker, journalister, tyckare och tänkare. Jag skulle vilja bryta skovet, bli lite mer konstruktiv i mitt skrivande och hitta en annan väg framåt. Kanske är det ett myrsteg i rätt riktning när jag ger Alex Schulman – eller rättare sagt den som satte rubriken till pajasens krönika i Expressen – lite cred för ”Jag skäms när jag hör Löfven”

Men när Schulman skäms för Löfven för att han har svängt om migrationspolitiken – för att statsministern tycks ha förträngt sitt och regeringen väckelsemöte på Münchenbryggeriet och partiordförande Löfvens brandtal på Medborgarplatsen – så skäms jag över allt som Löfven säger och hur han säger det. Löfven är Sveriges statsminister, och Sveriges mest orutinerade regeringschef sedan Hedenhös-eran. Löfven är politikern som inte kan vara konsekvent mer än i 10-15 nanosekunder och där tydlighet är ett okänt begrepp. På det stör sig inte Schulman, bara på att Löfven inte vill veta av sitt tal om att man i hans Europa ”inte bygger några murar” längre.

Almedalsveckan 2016 är död för att återuppstå om ett år minus en vecka. Sista dagen på Almedalsveckan 2016 passar TV4 och deras nyheter på att presentera en nyhet om att det tycks finnas en majoritet i Sverige som skäms över Löfven och/eller det statsministern säger. Det är en nyhet med dåligt genomslag i bruset, men där 55% av de tillfrågade i släkten Svensson anser att Löfven är ett sänke för sig parti. Bara 24% ser sänket Löfven som en tillgång för sosseriet. Det är ett rekordlågt förtroende för landet statsminister och inte ens alla de som betraktar sig som sossar hos samma opinionsinstitut ser partiordförande Löfven som en tillgång. De kanske har andra skäl än mig eller Alex Schulman att skämmas över Löfven, men skämmas tycks vi göra allihop – eller en majoritet iallafall…

NATO skall placera ut 4000 soldater på andra sidan i Östersjön, i våra grannländer med gräns mot Putins Ryssland. Det var en nyhet häromdagen, men medans Löfvens försvarsminister Hultqvist är tydlig och klar med att det är en naturlig konsekvens – något stabiliserande och vettigt – så pratar Löfven otydligt och svamlande i samma ämne. Statsministern klarar inte ens av att vara tydligt positiv till att våra grannar balterna får en lite säkrare tillvaro. Sänket har talat. Nu spelar det föga roll hos de flesta i släkten Svensson, men ändå – jag skäms när jag hör Löfven.

Löfven är vår regeringschef. Känslan att styras av sänket Löfven är som att kliva ombord på en buss där chauffören efter åtta misslyckade försöka sliter ut alkolåset och kastar det genom sidorutan, eller som om flygkaptenen äntrar flygplanet med både blindhund och vit käpp. Vi tycks alla ha våra skäl att skämmas och skrämmas när vi hör landets statsminister om än det ena än det andra. Schulman skäms för att Löfven har gjort helt om marsch vingligt och med blindkäpp. Många av oss andra skäms för allt det andra – precis allt som sänket säger eller gör…

 

Just nu sitter jag fast i Tystberga och väntar på transport härifrån. Kanske är det därför jag är utåtagerande och bitter, kanske finns det hundra andra skäl. Men nästa inlägg skall inte ha en enskild person eller två som måltavla. Jag måste bryta detta skov snart. Godnatt.