MISSNÖJESVÄLJAREN

Förlåt det långa uppehållet, kära läsare. Förlåt mig, men det jag har känt och det jag har tyckt under de senaste veckorna har inte lämpat sig att sätta ord på med en drös tangenttryckningar. Men nu är det dags igen, med en uppgörelse med mitt gamla parti – med moderaterna. Missnöjesväljaren måste få vädra sitt missnöje.

Hade moderaterna haft kvar sitt partihögkvarter vid korsningen Schönfeldts gränd och Stora Nygatan i Gamla stan hade det ekat mellan de gamla husfasaderna. ”Vad fan håller ni på med?” Av ren omtanke, inget annat. Nu har mitt gamla parti, mina före detta partivänner flyttat till Blasieholmen istället. Nu skulle det politiska primalskrilandet eka över Nybroviken, över Norrström istället. ”Är ni helt dumma i huvudet?” Allt för att jag fortfarande bryr mig. Jag vill inte se mitt gamla parti spela i samma korpserie som Liberalerna, som Miljöpartiet. Men som de håller på, kommer de snart vara där.

Med sin passiva tystnad bidrog moderaterna till att riksdagens tredje största parti inte fick någon vice talmanspost. Andra vice talman blev istället en före detta kommunist, tack vare moderaterna. Innan det hade man kommit överens om att förvägra landets tredje största parti allt vad rättvisa innebär i de olika utskotten. Även där ledde det passiva stödet till att gamla kommunister fick flytta fram sina positioner. I kommun efter kommun har moderaterna de förlorat stöd sökt vänskap med Miljöpartiet. När man vill makt, skall makten säkras med de grönas hjälp…

Men är det till Miljöpartiet som de gamla moderata väljarna har flytt? Eller till det vänsterparti som man ger position efter position? Eller till de sossar som är ett mer tilltalande alternativ än det parti som har tagit emot de gamla, missnöjda, uppgivna moderaterna?

Har moderaterna haft en ambition att vinna tillbaka de väljare som har flytt, hade det varit begåvat att visa att man förstår deras vägval och vilja. Men den ambitionen tycks saknas hos moderaterna. I sann Reinfeldt-anda verkar man tycka att det inte gör något att gamla kärnväljare och sympatisörer flyr. Man tror tydligen att det skall finnas nya väljare någon annanstans, någon annan gång. Men det kan moderaterna glömma. De lägger istället grunden för att bli ännu mindre, ännu mer marginaliserade. Allt för att man har en beröringsskräck, och är skräckslagna inför vad sossar, liberaler och centerpartister skall säga om man bara är lite pragmatiska.

Med dagens utveckling och nutidens beslut spelar moderaterna bort sin egen framtid. De må ha fått talmannens uppgift att fixa till en ny regering. Men vad de än gör, vad än försöker med så kommer dagens moderater aldrig att få tillbaka gårdagens moderater. Morgondagens ”moderat” kommer att vara missnöjesväljaren som funderar på hur ett tidigare vettigt parti kunnde bli politiskt självmordsbenägna…