BERÖRINGSSKRÄCK

Ett miljöpartistiskt språkrör har avgått. Inte Fridolin, tyvärr för Miljöpartiet. Inte heller hon som ersatte det senaste miljöpartistiska språkröret, Åsa Romsons efterträderska Isabella Lövin. Det är han-språkröret i Grön Ungdom som finner det bäst att avgå, för han finns på bild med Kasselstrand och Hahne – uteslutna ungtuppar i och ur Sverigedemokraterna. Hahne och Kasselstrand drack skumpa med Mårten Roslund, och fastnade på fotografi. Beröringsskräcken kom med en publicering i Aftonbladet. Roslund fabulerade för att försöka rädda situationen. Det gick sisådär…

Jag har ölat med det nuvarande statsrådet Helene Hellmark Knutsson och den tidigare finansministerkandidaten Tommy Waidelich på Sundbybergs bästa pub. Waidelich är politisk historia. Hellmark Knutsson kanske borde fundera över en avgång innan Niklas Svensson får bilderna för några tusen i ”OB-tillägg”. Jag har stått i en Almedalspanel med kommunisten Ali Esbati, som hyllade sällskapet han stod med. Det slutade med att moderatorn svimmade. Esbati borde fundera över vad det kan få för effekter för den politiska framtiden när de gamla bilderna eller filmerna blir publika. Ett högerspöke och han? Det borde inte ha funkat i den beröringsskräck som tycks råda i svensk politik.

Jag har supit med sverigedemokrater, både sympatiska sådana som osympatiska. Detsamma gäller sossar, vänsterpartister, miljöpartister, moderater och andra partister med varierande trevlighetsgrad och promillehalt. I ett lagom berusat tillstånd avslöjar sig människan bakom politikern. Spontaniteten ökar och de ideologiska utsvävningarna blir mer ärliga. Vill man förstå politiken, politikerna på andra sidan så är en ölkväll det perfekta tillfället. Förståelse för andra människors slutsatser och ställningstaganden är något som saknas enormt i Sverige idag. Istället har vi en beröringsskräck där folk får avgå för att de har tagit en drink med fel människor – och inte vågat stå för det. Man behöver inte gilla det meningsmotståndaren tycker, men kan man börja förstå hur andra människor tänker så börjar man tänka bättre själv.

De roligaste, bästa samtalspartnerna hittar man hos de och dem som inte alls tycker som du. Min bilfärd med Håkan Juholt från Eskilstuna till Västertorp i snöstorm tillhör en av mina mest givande timmar i livet. Juholt hade – tack och lov för honom – avgått innan den resan. Mitt snack med Helene Hellmark Knutsson på Bishop Arms på Landvägen i Sundbyberg gav mig en ny syn på ett pragmatiskt socialdemokratisk kommunalråd. Människan bakom politiken, bakom den hårda retoriken, var värd respekt för sitt engagemang. Ingen skall behöva avgå bara för att man försöker förstå hur andra tänker, och varför. I ett land med en sådan beröringsskräck bör man fråga sig hur svag demokratin är egentligen.

När man inte längre kan prata med sina politiska fiender utan att dras i tjäran är man illa ute. Där är vi alltså nu, när ett språkrör känner sig tvungen att gå för en drink eller fem med några uteslutna sverigedemokrater. Det är skrämmande värre…