BUTIKSÄGAREN

Jag har känt honom i över ett decennium, min vän butiksägaren. Han driver en matvarubutik tillhörande en av de större kedjorna i en lagom stor byhåla. För varje gång vi träffas ser han allt tröttare ut. Blicken har gått från att vara entusiastisk till uppgiven. När vi pratar om vardagen, verkligheten och våra vägval i livet blir han alltid ledsen. Min vän butiksägarens livsverk är på väg att gå åt helvete. Flera anställda har lämnat butiken efter flera jobbiga händelser. Det handlar om hot, om våld, om en otryggskänsla som vägrar att släppa greppet.

Jag har läst ett antal artiklar om olika butiksägare i samma situation som nin vän butiksägaren. Det har handlat om en butik i Sätra, Gävle och nu senast om en ICA-handlare vid torget i Kortedala, Göteborg. Artiklarna har handlat om precis sådant som jag har fått höra när jag ölar eller äter middag med min vän butiksägaren.

Det var ett år sedan ungefär, och vi hade stämt träff på Stockholms Centralstation. Tåget från byhålan var som alltid försenat, men han dök upp till slut. Med solglasögon inomhus och en lika mörk som molnig dag.  Bakom solglasögonen, en rejäl blåtira. Vi skakade hand och han ryckte till. Min vän butiksägaren hade ont i näven, och inte bara där. Han hade ont över revbenen och de djupa andetagen gjorde nästan lika ont som själen. Det blev ännu ett samtal om ett samhälle där hans känsla är att han är övergiven av samhället. Lämnad åt sitt öde, som butiksägare…

Det var två unga grabbar som hade rört sig underligt i butiken strax innan stängning som väckte hans uppmärksamhet. Sedan såg han snatteriet i en spegel i taket och konfronterade. Precis som många gånger tidigare försökte snattarna fly, men han ställde sig i vägen mellan sköljmedel och disktrasor. Han fångade den ena i flykten, fick ta emot några slag men lyckades hålla kvar. Han brottade ned snattaren på golvet, lade sig över snattaren och fick tre-fyra sparkar på revbenen av den andra snattaren – innan den figuren flydde ut i mörkret.

Det var en holmgång, och hans två kollegor var i chock över föreställningen på butiksgolvet. En annan kund engagerade sig i butiksbataljen, och hjälpte till att hålla fast den spottande, fräsande, sprattlande mannen på golvet. Att det var fula ord som ekade mellan varuhyllorna rådde det ingen tvekan om, trots att det var ett främmande språk. En fickkniv i jackfickan som snattaren tack och lov aldrig hade fått upp.

Efter en dryg timme kom polisen. Enligt min vän butiksägaren var det normal responstid för att få ordningsmakten till byhålan när det var bråttom. När det bara var vanliga snatterier eller vanlig vandalisering kunde det dröja flera timmar eller dygn innan polisen hade tid att komma.

Polisen tyckte att min vän butiksägaren var dum i huvudet som hade börjat slåss med snattaren. Han hade ju kunnat råka ännu mer illa ut. Snattaren på golvet var känd av polisen, för flera olika brott som väntade på att utredas. Poliserna släpade med sig den spottande, fräsande, sprattlande unga mannen ut ur butiken. Min vän butiksägaren fick uppsöka akuten i den hyfsat närbelägna cebtralorten morgonen efter slagsmålet. Det behövdes för att dokumentera sina skador och undersöka blessyrerna. Smärtan i kroppen var ingenting mot smärtorna i själen…

Två dagar senare, samma dag som han skulle ta tåget till huvudstaden, kom de två snattarna tillbaka till butiken igen. De ställde sig i entrén, gjorde några gester som bara kunde tolkas som en skärande rörelse över halsen. De skrämde bort tre-fyra gamlingar som var på väg in i butiken för att handla till pensionärsrabatt.

Den kvällen satt vi och pratade länge, min vän butikschefen och jag. Jag tappade både aptit och lust att dricka när jag fick höra ännu en berättelse om en ensam. övergiven medmänniska som funderade på att bara fly från allt. Jag kan inte säga att jag inte förstår honom, min vän butiksägaren. Det som tidigare hade varit sällsynt hade blivit vardag, och han var inte säker på att skulle orka mycket längre.

14 svar på “BUTIKSÄGAREN”

  1. Och allt ihop det här är resultatet av en medveten politik av Dina idoler Fredrik och Anders och Per … gissa vad dom har gemensamt … just ja … det får man inte ens viska om … allt annat får man prata om, bara inte det uppenbara … det är tabu …

  2. Efter att själv trampat golvet i livsmedelsbutik på 70-80talet så förstår jag mkt väl din kompis, man kan känna sig jävligt utlämnad även om snattarna på 70-80 nog var som en västanfläkt jämfört med dagens invandrade bus.
    Till mig kom Farstapolisen ganska snabbt, men med en timmes framkörning förstår jag att man som handlare kroknar och vill lägga ner innan ngt riktigt allvarligt händer.
    Polisen räcker inte till o samhället är för slappt i sin behandling av brottslingar, denna och tidigare regeringar har lyckats göra Sverige till ett otryggt land pga den helt okontrollerade asylinvandringen och den helt frånvarande integrationspolitiken.
    Nuvarande regering har haft mer än tre år på sig att vända detta, inte ett skit har hänt bara snack om mer pengar o resurser kors o tvärs, det enda synliga resultatet av att ngt positivt hänt är att man fixade fram en ny rikspolischef men det tvingades man till för att det är valår annars hade nog inte det heller inträffat.
    Vi går mot ljusare tider men det gäller inte tillståndet i landet.

    1. Dan Eliasson förflyttades till propagandaministeriet MSB, som ironiskt nog skall uttydas som Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap.
      Han skall nu skydda ICA-handlarna så att vår livsmedelsförsörjning säkras. Nej, nu blev det fel! Han skall skydda sossarna så att det eviga maktinnehavet säkras.

  3. I livsmedelsbutiken kan mycket hända….jag och min käresta besökte butiken vid det lilla torget och planen var att bland annat handla lite matbröd. När vi närmar oss brödet ser vi att något rör sig bland limporna i hyllan. Vad i H-e, en jätteråtta bland limporna !? Döm om förvåningen när ett antal limpor hamnat på golvet och vi ser en brat i 4-årsåldern liggande raklång på hyllan, vilt sparkande och med ett ansiktsuttryck förvridet av den djupaste uttråkning. Nåväl, baarnet krånglar sig ut från hyllan, öppnar plexiglasluckan till kondisbitarna, sätter tummen i en bit och slickar på sagda tumme. Näe, inget vidare, vi provar nästa!
    Förvirrade ser vi oss omkring, nämen där står ju föräldrarna och tittar muntert på! Folkslaget lämnar jag därhän, men tillhörande en religion vars utövare ser sig som överlägsna människor var det ingen tvekan om. Istället för att riskera en konfrontation vacklar vi fegt ut ur butiken, brödet får köpas en annan dag.

  4. Ja, det är en sorglig verklighet vi har. Om din vän ingrep innan ynglingarna hade passerat kassalinjen lär de inte bli fällda för varken snatteri eller rån, möjligen misshandel, och det bakas nog in i ”straffet” de får om ett år eller så för de övriga brotten de ska lagföras för, vilket vanligen slutar i fortsatt skyddstillsyn eller några dagsböter som de aldrig kommer att betala.
    Denna ohållbara situation kommer förr eller senare att resultera i att folk tar lagen i egna händer, vilket heller inte är bra!

  5. Det utlovade globala mångkulturella samhällets baksidor kryper allt närmare även s.k. icke-utsatta områden. Det politiker alltid verkar missa vad gäller utopier och löften är allt ALLT, säger ALLT, har en baksida och en klok person ser också denna baksida och inkluderar den i det beslut som tas. Det här är kostnader för invandringen (märk väl jag vill inte peka ut invandrarna som personer men väl våra(?) naiva politiker) som borde räknas med i kostnader för ett samhälle som krackelerar.
    Sedan ett radiotips! I SRP1 Filosofiska Rummet (sänds söndagar kl. 17.00) var det en diskussion om krocken mellan svensk/nordisk samhällssyn och de som nu kommer till Sverige, syrier, somalier, irakier. Diskussionen var rätt rörig att lyssna till och som vanligt tar programledaren in personer med svåra tungomål men en sak som kom fram var synen på barnuppfostran. Där hade Nalin Pekgul(talade begriplig svenska) en hel del bra saker att säga liksom i programmet i övrigt. Med det programmet i bakhuvudet inser jag att Thors inlägg ovan visar på en försvårande krock i hur vi socialiserar barnen.

    1. Jag tror nog att föräldrarna mycket väl visste att det barnet gjorde var in i h-e fel och att hemma i mena-land skulle de aldrig tillåtit uppträdandet. Att de tillät uppträdandet här och med ett belåtet flin dessutom var ett sätt att visa sitt ohöljda förakt för Sverige och svenskarna.

  6. Nu ska det väl mycket till innan man löser problemen på egen hand. Din vän får väl sälja butiken och göra något annat framöver. Men, kanske det finns några handlingskraftiga yngre svenska grabbar som vill ha lite bråk? I byhålor brukar det ju finnas några arbetslösa som kanske vill rycka in? Hur löser de vargfrågan?

  7. Min svärfar hade två mataffärer och en större lanthandel. Han kunde lämna affären tom medan han körde varor till gamlingar som inte orkade ta sig till affären. Om någon handlade under tiden och inte kunde vänta la de pengarna i en låda på disken.
    Nej, det är inte eoner sedan. Han la ner de två små affärerna i slutet 70 talet p grund av åldern. Den stora tog någon över.

  8. Snart blir det medborgargarden och när de inte längre törs pga ökande vapenvåld så blir det sponsrade patruller från NMR eller liknande med illegala vapen. Tro mig.

  9. Vad Sverige skulle behöva idag är en man av Adolf H:s kaliber som kunde rensa upp i det jävla träsk som vårt land har blivit.
    Dock, tyvärr har jag svårt att se vem som skulle kunna axla den manteln, med dagens mähän till politiker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *