BRÄNNMÄRKARNA

En biosalong någonstans i Sverige, för en herrans massa år sedan. Där satt jag, en liten mager snorhyvel och skakade. På duken rullade Bröderna Lejonhjärta, och inför mina ögon brännmärktes någon för något. Katlamärket brändes in i hudkostymen på någon Jussi. Det fräste högt i salongen, och det skreks både i stolsraderna och högtalarna. Året var 1977, men känslorna från där och då lever vidare – och allt är Göran Perssons fel…

” – Jag kommer, liksom den regering jag tillhör, att i alla sammanhang med kraft brännmärka dem som utomlands talar illa om Sverige.” – Göran Persson 1995.

Det har gått fyra decennier sedan jag blev varse vad brännmärkning var, och det har gått tjugotvå år sedan Göran Persson lovade att brännmärka alla som hade det sällsynt dåliga omdömet att tala illa om socialdemokraternas Sverige utomlands. Hade Göran Persson suttit vid styråran idag hade han och hans ministrar inte haft annat att göra än att åka runt i landet och världen för att brännmärka folk. Ambassadören i Washington skulle få tag sig an självaste Trump, någon annan hela Fox-redaktionen.

Sveriges största problem just nu är i regeringens ögon att det finns folk som pratar om Sveriges andra problem. Alla andra problem är mindre än problemet med att det finns så kallade ”Sverigevänner” som beter sig som landsförrädare och pratar illa om fosterjorden. Själv tycker jag att det är bättre att prata om problem öppet än att göra allt för att dölja dem.

För att göra något åt problem måste man kunna se problemen, och prata om dem. Överallt. Om amerikansk media skulle göra en story av att en svensk kvinna fick föda barn i en bil på en guppig landsortsväg mellan småstaden där förlossningen är nerlagd och staden där politikerna inte har kommit dithän ännu kan inte den svenska ryggmärgsreflexen vara att säga att det finns byhålor i USA där samma sak händer. Om Fox News gör ett reportage om kravaller, upplopp, skottlossning och brinnande bilar i den svenska förorten kan inte det naturliga svaret vara att det faktiskt är värre i Detroit.

Problemet med problemen i Sverige är att vi inte tjänar något på att inte prata om dem – eller låta andra prata om problemen. Just den typen av nationalism är förödande för ett land som måste ta tag i sina uppenbara problem. Det är patriotiskt att lyfta fram det som måste bli bättre, och när en majoritet av landets politiker lajvar struts är det bättre att ännu fler uppmärksammar problemen. När den amerikanska presidenten lyfter fram Sverige som ett avskräckande exempel borde det – trots att människan framstår som spritt språngande galen – få svenska makthavare att tänka till. Istället mobiliserar man för att bevisa att allt är frid och fröjd i Sverige, att inget är fel och att allt går bra. Inget kunde ju vara mer fel.

Statstelevisionens debattprogram sent en torsdagskväll. På ena sidan en kvinna, journalist, tänkare och tänkare som har sin bild klar. Sverige 2017 har sina uppenbara problem, och första steget att lösa dem är att prata om dem. På andra sidan en ledarskribent som så sent som sensommaren och förhösten 2014 ansåg att Sverige var på väg att gå åt helvete, på alla tänkbara och otänkbara sätt.

Döende cancerpatienter kastades på den tiden ut på gatan av borgarna, men trots att jag hade Radiumhemmets canceravdelningar på Karolinska tvärs över gatan från min dåvarande arbetsplats kunde jag inte se detta hända. Stupstockar och ättestup var andra socialdemokratiska bevis på ondskan. Allt var naturligtvis faktabaserat och riktiga nyheter, eller inte. På den tiden gick det hur bra som helst att kasta skit på Sverige.

Ledarskribenten  hade dessutom massivt understöd av världens minst opartiska programledarinna. Lika pinsamt som plågsamt. Om Lindberg och Belinda Olsson tror eller trodde att deras gemensamma tuppfäktning skulle få folk att tro mer på deras tes än på Katerina Janouchs synpunkter så tror de fel. Folk ser bristerna, folk pratar om bristerna och bristerna i samhällsbygget såpass att valet 2018 kommer att bli en mardröm för sådana som Lindberg och Olsson…

Allt den svenska vänstern gör och har gjort de senaste decennierna har varit förödande för den svenska vänstern. Den svenska vänsterns värsta fiende är den svenska vänstern själv. Den svenska vänstern är sverigevännernas bästa vän, men det är de för dumma för att förstå själv. De pratar hellre om hur hemska de som pratar om problemen är, än om själva problemen. Det är ett politiskt självmordsförsök som kommer att lyckas.

5 svar på “BRÄNNMÄRKARNA”

  1. Det är ju intressant att notera att Socialdemokraterna, efter att i flera år brännmärkt SD för att vara nationalistiska, nu själva har kommit ut som närmast maniskt nationalistiska när det gäller omvärldens syn på Sverige.
    Igår nämnde Trump återigen Sverige under sitt tal. Antagligen gör han oss en stor tjänst. För att om detta land ska få någon som helst sjukdomsinsikt så krävs det nu hjälp utifrån. Och innan den insikten har infunnit sig fortsätter Sverige dö sotdöden.

  2. Aktivistjournalisterna blev avslöjade som lögnare och nu lägger de hysteriskt allt sitt krut på att försöka ljuga om sitt ljugande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *