BRANDBILEN SOM FÖRSVANN

Bara i det skruvade Sverige kan man landa i en felgängad slutsats om att en brandbil på förskolans gård skulle öka risken för sexuella övergrepp. En brandbil? Uteleksaken blev den moderna versionen av brandbilen som försvann…

När jag var ung för fyra decennier sedan var en av favoritlekarna bland grabbarna – och ibland även några tjejer – på vår gata i byn att leka brandkår. Vi lekte brandkår mest hela tiden. Vi var inspirerade av att ha en vardagshjälte i grannkåken. Brandmannen Janne donerade gamla brandhjälmar till gatans barn, hjälmar som hade tjänat ut. Våra cyklar var våra brandbilar. Varje ledig stund trampade vi i väg på våra fantasifoster mot en påhittad trafikolycka vid lekparken, en skogsbrand på vägen mot Lötbodal eller en brand i Fredrikssons kök.

Så lekte vi då, innan spelkonsolerna tog över. Tydligen kunde det ha blivit förödande. Det var ingen könsneutral lek. Lekandet på vår gata i byn under det glada, oskyldiga 70-talet kunde ha skapat ett tiotal sexualförbrytare. Så säger iallafall den förskolechef i Malmö som såg till att brandbilen försvann. Mig veterligen har ingen av grabbarna på vår gata i byn suttit inne eller dömts för några sexuella övergrepp.

’Leksakerna är könsneutrala. Ett planerat inköp av en stor brandbil som skulle ha dominerat förskolans utemiljö, stoppades av Barbro Romero. Att tänka normkritiskt är en viktig del i arbetet för att förebygga sexuella övergrepp.’ – Ur Sydsvenskan 26 september 2016.

I min allt annat än könsneutrala hjärna kan jag aldrig få till en koppling mellan en brandbil i trä på gården hos en förskola och sexuella övergrepp. Tror förskolechefen att de små pojkarna som tillbringar sina dagar på hennes könsneutrala förskola skulle plocka fram slangen och börja ofreda de små flickorna bara för att det finns en brandbil att leka med? Eller vad är det för strategiskt tänk som får henne att tro att en brandbil kan få hemska saker att hända?

Naturligtvis ligger det på alla som är inblandade i att forma våra barn – föräldrar, familj, förskola, förebilder, skola, vänner – att försöka forma dem till allt annat än sexförbrytare, tafsare och svin. Naturligtvis skall det i alla miljöer finnas möjligheter att skydda barnen mot de och dem som kan vill göra dem illa.

Men vem skyddar våra barn mot dagens Sverige? Vem skyddar våra barn mot de som skulle behöva skyddas från sina egna grubblerier? Vad är det för fel på ett land där en brandbil i trä på en lekpark försvann från inköpslistan bara för att förebygga sexuella övergrepp?

Var är vi på väg? I spåren efter brandbilen som försvann…?

14 svar på “BRANDBILEN SOM FÖRSVANN”

  1. Vad förskolechefen i realiteten säger är att ”kvinnor kan/ska inte vara brandsoldater”. Dags för en liten anmälan till lämplig myndighet kanske? Barbro är ju uppenbarligen sexist.

    1. Gaaaaaah! Mina barn har lekt jättemycket på exakt en sån där brandbil på vår närmaste lekplats. Storasystern var såklart brandmästare och bossade runt med sina småbröder. Hur blir det nu då? Måste jag sätta dem i terapi? Vad? Hur? Varför?
      (Jag är alltså inte orolig på riktigt och jag tycker att förskolechefens resonemang är så dumt så man blir stum)

    2. Ja, vart är vi på väg? Denna genuspedagog misstror ju uppenbarligen vanligt folks förmåga att uppfostra sina barn, det ”normkritiska tänket” ska hamras in i barnens skallar.
      Å andra sidan, huvudansvaret för en vettig uppfostran borde ju föräldrarna ha men många bland dagens småbarnsföräldragenerationer curlar sönder sina barn och intar en beskyddande och kravlös kompisrelation med dem.
      Titta in och se sedan hur grundskola, gymnasium, och högskola förfaller år efter år.
      Den här gymnasieläraren http://www.svd.se/jag-ar-lararen-som-har-gett-upp tröttnade på detta. Har du inte läst hans kritik så gör det!
      Läraren är inte vilken dussinlärare som helst, blev vald till Årets anställd på Solna Gymnasium 2015… https://www.solna.se/sv/skolor/solna-gymnasium/nyheter-solna-gymnasium/per-kedland-arets-anstalld-pa-solna-gymnasium/
      Samhällets slappa, kravlösa ansvar och kunskapsföraktande inställning, självcentrerade egoister till föräldrar som curlar när samvetet för uteblivet intresse och uppfostran tränger sig på, samt politiker som ytterst möjliggör (ja, t o m premierar) förfallet eftersom de inte ingriper av rädsla för att stöta bort väljarröster från kritiserade föräldrar – alla är vi ansvariga.
      Ingenjörer som knappt kan räkna, inflationsdopade betyg, historiestudenter som är ointresserade av årtalens ordning i historian, obehöriga lärare, hemspråksundervisning på femtioelva språk är ett krav samtidigt som dessa ”nyanlända” knappt får lära sig svenska, svenska unga är också usla på stavning och grammatik, och få är förberedda för en framtida krävande arbetsgivare.
      Hur kommer det att sluta i framtiden tror ni?
      I katastrof, garanterat!
      Tror ni våra barn kommer att tacka oss för det i framtiden?

  2. Hej.

    Det är kanske brandstegen hon reagerar på? Den är ju rätt fallisk i formen, och står (bara det!) med en brandsoldat i toppen som sprutar (!) med sin styva (!!) slang (!!!) ut löddrande vatten och vitt skum över härdens lågor; en solklar metafor för patriarkatets strävan att utsläcka den kvinnliga glöden och kvinnokönets förtärande lågor.

    Feminazisters och batikhäxors undermedvetna kan man städse Freud:a sig åt.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  3. Jag tror det till viss del finns en mycket obehaglig underström i den här nya s.k. ”normkritiska” nynormen kring kön och sexualitet, inte minst i arbetsmiljöer där kvinnor dominerar. Bland en del kvinnor, kanske Barbro i det aktuella fallet, finns en slags revanschism mot män som de låter gå ut över små pojkar i skolmiljön, på dagis och i fritidsverksamhet. Jag tror helt allvarligt att en del av dessa kvinnor njuter av att få ta bort saker som killarna tycker är roliga. En slags hämnd för såväl oförrätter de har upplevt från män i stitt privatliv, samt för att de generellt tycker killar är jobbiga och inte lika mycket värda som tjejer.

    1. Hej.

      Hören hören! Så är det.

      Har arbetat inom skolan i tid och otid, och det finns minst en sådan kvinna på varje skola – manshat, bitterhet och revanschism.

      Rötterna hittas hos radikalfeministerna under sjuttiotalet; de inkuberades och metastaserade under åttio och nittiotalet. Jämför dagens mittfårefeminism med Andrea Dworkin eller Valerie Solanas t ex.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, lärare

  4. -Dörren in till rummet där personalen byter blöjor på barnen, är genomskinlig.
    -Dörrarna in till toaletterna likaså.
    -Lekutrymmena är uppdelade men ändå i ett öppet utrymme.
    -Helst ska man undvika att anställda arbetar ensamma.
    -Pedagogerna kan hela tiden ha ögonkontakt och se varandra, säger Barbro Romero.

    Intrycket är att personalen är problemet i Malmö. Modern arkitektur med glas väggar skulle väl ytterligare öka transparensen.

  5. Varför inte prova med ett biltäcke istället? Sådant lär ha en önskad avtändande verkan i andra sammanhang. Fullt accepterat också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *