UNDERLIVET

Precis innan den bastanta, härliga och helt underbara barnmorskan hade fått läkaren att tappa luften hade den där läkaren sagt något som kanske inte var rätt och riktigt just där och då. Efter mer än ett dygns förlossningsarbete hade kvinnan i sjukhussängen framför mig nyss kämpat fram vår förstfödda son. Hon hade blivit mamma, och jag hade blivit pappa. Livets under, och det där underlivet som läkaren hade stått och tittat på från olika vinklar i någon minut.

”Bara det kommer fungera så är jag nöjd” sade den svettiga, trötta men överlyckliga mamman i sängen. Läkaren höll nyss på att hämta sig efter barnmorskans vassa armbåge i solar plexus. Alldeles innan och medan han kliade sig på hakan hade han sagt ”Jaha du… Här nere kommer du aldrig att bli dig lik igen.”  Ruptur och bristning, en herrans massa syslöjd på förlossningssalen – då operationsavdelningen hade knökfullt redan då, för 22 år sedan. Där stod jag som ett vilset fån och tänkte ”Ja, bara det kommer fungera är jag nöjd.” Själv var jag mer fokuserad på det lilla livet på mammans bröst, än på det där underlivet som skulle lagas…

Socialminister Annika Strandhäll har skrivit en debattartikel igen. Skall man tro på budskapet i den kommer en av sossarnas valfrågor att vara rätten till ett helt underliv. Det känns ju som en valvinnare, eller något. Det lär inte finnas någon kvinna som har fått se spricka upp under en förlossning – eller som kan tänka tanken hur det känns – som inte har sympatier för Strandhälls engagemang. Jag tror att vi män också gillar det där, att kvinnan minsann skall ha rätt till ett helt underliv. Valaffischen känns given. Strandhäll i knytblus, och texten ”Ett starkare Sverige för alla – och helt underliv efter förlossningen”.

Strandhäll avslutar sin debattartikel med meningarna: ”Även kvinnor som har fött barn ska kunna njuta av sex, gå på toa som vanligt och inte behöva oroa sig för att kissa på sig – det är faktiskt en rimlig ambition för ett välfärdssamhälle som Sverige. För det krävs fortsatta välfärdsinvesteringar – inte stora skattesänkningar. Så bygger vi ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige.”

Jag håller med Strandhäll. Även en kvinna som har fött barn skall kunna kunna njuta av sex och gå på toaletten som vanligt. En mamma skall inte behöva bli inkontinent bara för att hon har blivit mamma. Det är en rimlig ambition. Men att Strandhäll inte med ett enda ord lyfter fram de där 40-50 000 könsstympade kvinnorna som finns i landet, vars underliv förstörts och skändats i religionens namn – det tycker jag är direkt stötande faktiskt.

En svensk förlossningsskada, hur illa och hemsk den än må vara – är en västanfläkt mot en vidrig könsstympning. Det hade varit läge att lyfta fram även de kvinnorna när man skriver debattartikel om sargade underliv, tycker jag iallafall. Men Strandhäll väljer den enkla vägen, där ingen kan säga emot. Det är rätt skamligt, faktiskt…