DEN GAMLA GRANNEN

Det svänger snabbt. Gamla åsikter byts mot nya. En tidigare stenhård tolerans ersätts av en ännu stenhårdare intolerans, när verkligheten tränger sig på. Det räckte med två syriska familjer, i allmännyttans flerbostadshus. Sedan omprövades alla gamla värderingar, och den gamla grannen blev snabbt något annat än den där gamla sossen han alltid hade varit.  Den tidigare tryggheten, den tidigare upplevda rättvisan, den tidigare känslan av en ändlös solidaritet – på några dagar försvann allt det där. Istället fick jag höra ”Jag är inte rasist, men…”

Den gamla grannen plockade upp mig i sin bil när jag kämpade mig hemåt med min resväska. Han som alltid hade retat mig för dåliga moderata opinionsundersökningar, för borgerliga valförluster och allt annat som en gammal sosse kunde reta en konservativ stöt med. Det spelade ingen roll att jag hade berättat att min relation till Moderaterna var lika stendöd som Anna Ankas äktenskap med smörsångaren Paul Ankas. Han fortsatte alltid med att reta mig. Vad vi än diskuterade så var sosseriets lösning på alla problem den patentlösning som skulle användas.

När Löfven stod på Medborgarplatsen och käbblade offentligt om att ”…I mitt Europa stänger vi inga gränser” så var den gamla grannen euforisk. Solidaritet i sin finaste skepnad. Varmt välkomna till den humanitära stormakten Sverige, alla som vill, kan eller behöver var det solklara budskapet. När jag lyfte fram välfärdsstatens utmaningar och problem fick jag bara det onda ögat. ”Är du rasist eller?”  Jag svarade inte på det, då jag tyckte att han hade passerat anständighetens gräns med den frågan.

Nu bor det två syriska familjer i två lägenheter i samma hyreshus som den gamla grannen. Totalt sett är det minst fyra vuxna och minst nio barn i två stycken lägenheter – en trea och en fyra. Ingen pratar svenska. Ingen arbetar. Hyrorna ligger på mellan 9 000 och 10 000 kronor i månaden.  Alla ungar som kommit upp sig i åldern har redan cyklar och mobiltelefoner av god standard. Föräldrarna sitter mest apatiska vid områdets två uteplatser. Den gamla grannen har börjat reta upp sig, efter ett kvartal med ändlöst solidaritetstänkande. ”Det är ju vi som betalar allt!” halvskrek den gamla grannen från förarsätet. Tidigare var han hur stolt som helst över såväl skattetryck som bidragssystem.

Områdets nya ungar cyklar, skriker, gapar och beter sig helt hämningslöst, säger den gamla grannen. De skrattar åt honom när han försöker få dem att sluta skrika, använda cykelhjälm eller bara visa respekt inför omgivningen i bostadsområdet. Föräldrarna sitter samtidigt som fågelholkar på träbänken, utan en tanke på att ta hand som sina avkommor.  Det retar upp omgivningen, en tidigare tolerant omgivning. Till och med den gamla grannen är nu vansinnig på de nya grannarna. Inte bara på att deras ungar för ett jävla liv, utan på deras cyklar, mobiltelefoner, TV-apparater i 50-tumsklassen, bilar, kläder och allt det där som de inte borde ha råd med – eller inte hade haft råd med om nu inte flerbarnstillägget i barnbidraget hade varit generöst värre för den med extremt stora barnkullar.

Det går fort att ändra inställning och åsikt. Den här gången skedde förvandlingen från fullblodshumanist till en ”Inte rasist men…” på mindre än tre månader. Från ett upplevt kroniskt skov av grav solidaritet till någonting som den gamla grannen betraktar som den tydliga motsatsen. Från öppna mitt hjärta till stäng min dörr på extremt kort tid.

Den gamla grannen anklagar inte de två syriska familjerna. Inte alls. Han anklagar samhället, staten, regeringen och riksdagen. Han är vansinnig på det kravlösa Sverige, där en familj får en TV de inte har råd med ena veckan och ger bort den till en annan familj med samma ursprung veckan efter. Därefter ska de ha fått ännu en ny TV påstår han, men jag vet inte om han har fattat det rätt. Sedan mumlar han vidare om cyklar, mobiler och hyror. I hans värld kommer de där familjerna aldrig att kunna göra plus för Sverige, med sina etableringskostnader.

Den gamla grannen kommer aldrig att rösta på sossarna igen. Det är uteslutet, säger han. ’Fan tro’t’ tänker jag. Har man gjort en 180-graders sväng hinner han nog med en till, sannolikt lagom till valdagen 2022 när Löfven har lovat något som han aldrig kommer att kunna infria. Ettt Sverige som inte ställer grupp mot grupp. Det är ett sådant Sverige våra politiker har skapat, och som i sin tur får gamla grannar att ompröva allt det som de trodde på. Allt för två syrianska familjer, i den gamla grannens hyreskåk…

 

Detta inlägg är skrivet med två Saku i skallen i skärgårdssolen. Vill Ni sponsra ytterligare öl eller ett medlemskap i SD för den gamla grannen får Ni gärna swisha valfri summa till 0721-868783. Märk isåfall swishen med ”Öl” eller ”SD-granne”. Tack!