BILDEN

Bilden känns som Beirut 1982, Grozny 1995 eller Sarajevo 1996. Men det är Linköping, Sverige och året är 2019. En söndersprängd fasad. En kraftig explosion några hundra meter från centrala Linköping. Ingen dog, men det kan man nog tacka högre makter för. Igår var det nationaldag, och statsminister Stefan Löfven pratade i Lund. Där och då sade statsministern att det inte var mycket som var bättre förr, i Sverige. Den här dagen kan man fundera på vad bättre egentligen är, och betyder.

Till och med en konservativ stöt som undertecknad kan erkänna att det finns några saker som är bättre nu än då. Mobiltelefonen till exempel, men med biverkningen att folk sitter och glor ner i sin skärm även under en romantisk middag eller en kväll på puben med polarna. Utbudet på TV är också lite bättre, där man kan får Kristin Kaspersen svinga sina icke-lurviga spiror på TV4 på samma tid som man fick se Drutten och Gena under dåtiden. Bilarna är renare. Världen är friare, iallafall i öster. År 2019 kan man även se HM Konungen dela ut en flagga på självaste nationaldagen till de icke-binära data-hennarnas förening. Så visst är mycket bättre…?

Men så har vi det där käbblet om att Sverige har gått från fattigdom till framgångar. Som om ingenting funnits mellan statarsamhället och nutidens utanförskap. Sverige av idag skall jämföras med Sverige på sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Inte med 50-, 60-, 70- eller 80-talet. På den tiden då Sverige inte präglades av skjutningar, sprängdåd eller när en svensk universitetsstad inte såg ut som Beirut 1982. Tryggheten. Säkerheten. Risken att bli av med den fina jackan som morsan beställt på Josefssons eller Ellos när man knallade hem från skolan. Depeche Mode lät förresten bättre på 80-talet. Mycket bättre

Vårdkris. Skolkris. Kommunkris. Försvarskris. Brottlighetskris. Bostadskris. Energikris. Fattigdomskris. Skogsbrandskris. Sexbrottskris.

Det finns en hel del kriser att leva i här och nu, kriser som ingen nyflätad skolflicka sittstrejkar för att få ordning på.  Ta bara en sådan sak som att det finns fattigpensionärer, som faktiskt har arbetat hårt hela livet – och som på ålderns höst för sova på en bänk i kollektivtrafiken. När statsministern ställer sig i talarstolen och säger att det inte var mycket som var bättre förr är det som en spottloska i plytet på våra fattigpensionärer. Eller på den vårdpersonal som sett förfallet på sina arbetsplatser under några decennier. Eller de som bodde på i två fastigheter på Ådalagatan i Linköping, men som ikväll inte har någonstans att bo ikväll.

Undrar om de tycker som statsminister Löfven, att det mesta av det bästa tillhör nutiden – medan allt var skit förr och tidigare. Jag tror inte det. Sådana tal som Löfven höll kanske passar på en nationaldag, då vi skall hylla Sverige. Men det känns falskt. Bilden stämmer inte med vad de flesta betraktarna ser. Tror jag iallafall.

 

Uppskattade Du texten? Vill Du stötta I otakt, och bidra till sidans fortlevnad? Stöd då I otakt med valfritt belopp genom att swisha till 0721-868783. Märk isåfall ’swishen’ med ”I otakt”. Tack!

5 svar på “BILDEN”

  1. Vissa saker var bättre förr. Tage Erlander och Gunnar Sträng var nog mer i takt med sin tid än Löfven och Strandhäll.

  2. Hej.

    Styv överläpp och allt sådant där är vad som gäller, min gode man. Huvudet högt, låtsas inte om att bomberna briserar eller att landstigningsfarkoster och eskorter samlas i Normandie inför Operation: Sjölejon. Pip-pip, statsministern har en plan – tajmad och klar in i minsta detalj, så inget defaitistisk nonsens, hör han det han där?

    Vore det här landet en komedi skulle det vara ”Carry on, Sweden!”

    Att den där planen statssvetsaren har snarare är, liksom hans själv, pantad, kalkad & såld på alla sätt talar vi om bakom handen.

    Att jag dagligen kan träffa pensionärer som köper nästan rutten frukt & grönt för att ha råd skall det råda största möjliga tyssstnad kring (butikerna nere på samhället säljer lådor med ca 5 kilo frukt & grönt som är för fult för disken men inte ruttet än á 20 kr/lådan).

    Att det lokala biblioteket i solidaritet med arbetslösa invandrare har anställt tre sådana, helt utan bibliotekarieutbildning, kunskaper i svenska eller annan utbildning verkar väl bra? Njae, det innebär att tre av ortens funktionshindrade inte längre har tillgång till de platserna.

    Att Samhall konkurrerar ut varenda lokal firma för städning och trädgårdsskötsel skall vi tala tyst om – ingen kan bli så skenheligt arg som en kapo från Samhall när man kritiserar verksamheten. De gör ju något bra för de stackars handikappade, är attityden. (Sök gärna reda på GS-fackets granskning av Samhalls verksamhet från häromåret – total mediaskugga från regimmedia.)

    Bomber? Sala-ligan då? Och, öhm få se bomberna över Blidö och Stavsnäs och Järla och Eriksdal och Strängnäs 1944? Jodå, det har alltid sprängts bomber i Sverige.

    Jag ser på detta land och dess ledning som jag ser på heroinister: ett tragiskt öde, en person som är slav under sin egen drog och den langare som aldrig kommer att vägra sälja, och som inte kan eller vill hjälpa sig själv.

    Allt man kan göra är att säga upp kontakten, vägra bidra till eländet på något sätt, och låta naturen ha sin gång. Av de heroinister jag känt lever två idag, och bägge gjorde sig fria från drogen av egen kraft. Ingen av de jag kände som åkte jojo på LVM och liknande lever längre, eller blev någonsin drogfria.

    Vi får väl se vad Sverige väljer – kanske bomber, terror och massvåldtäkter som under ett krig är den verklighetschock godhetspundarna behöver?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  3. Det mesta är ju redan sagt om den svenska självbilden, som ohjälpligen har krackelerat och vars, fortfarande underskönt vackra, små, små färgflagor sprids för förändringens vindar, som med orkanstyrka har drabbat vårt arma, arma, gamla land.

    Begåvade folklivsskildrare och gudabenådade Sverigebilds-tecknare, som småländska Astrid Lindgren och Wilhelm Moberg skulle ju ha kunnat samla upp och foga ihop tillräckligt många sönderslitna fragment till en ståndsmässig nekrolog över Svea…

    … men nu riskerar både våra gemensamma minnen, våra oförargliga seder och bruk och vårt alldeles eget, ytterst ändamålsenliga språk, att dö ut med oss svenska svenskar. Vila i frid Svea – och må fan ta pajaspolitikerna, som tortyrmördade dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *