BIDRAGSTAGARNA

Ett gäng hyfsat höga politiker, från olika partier, skriver en debattartikel i en av landets morgontidningar. Man vill minska bidragen för några av landets mest kända bidragstagare. Bidragstagarna börjar bli för många. De ökar snabbt i antal, och det börjar att bli alldeles för dyrt för Sverige. Politikerna motiverar sina ställningstaganden med att man vill säkra upp samhällsgemenskapen. Förtroendet för vår samhällsmodell måste bevaras, och då måste man se över de alldeles för generösa bidragen till några av bidragstagarna…

Sex politiker, från sex partier vill klämma åt några av de mest kända bidragstagarna som finns här i landet. Det handlar om Kungafamiljen, som snabbt blir större och större. Prinsessorna och prinsen har blivit könsmogna, gift sig och avlat fram nya arvingar på löpande band.

I en tid när förtroendet för vårt samhälle utmanas av populistiska krafter och utländska intressen är det angeläget att vi vårdar vår samhällsgemenskap. I en tid när det finns krafter som drar isär vårt samhälle är det viktigt att skapa motkrafter som för oss samman, som visar att vi ser, uppskattar och lär av varandra.” – ur en debattartikel från SvD Debatt.

Men nu börjar de bli för många, tycker KU-ledamöterna från sosseriet och Moderaterna, från Kristdemokraterna och Miljöpartiet, från Liberalerna och Centerpartiet. Sverigedemokraterna får inte – och vill nog inte – vara med i sällskapet. Vänsterpartiet har säkert en annan lösning. Lösningen har sannolikt en revolutionär inriktning, där Drottningholm och Haga kan få bli Sveriges svar på Bastiljen.

Det finns enligt KU-ledamöterna från de sex partierna en gräns för hur mycket apanage – läs: bidrag – som man kan ge till bidragstagarna i Kungafamiljen. Det finns även en gräns för hur mycket nytta som Kungafamiljen kan göra för Sverige. Nytta här och nu samt där och då för oss som kallar oss svenskar. Enligt politikerna måste man våga sätta sig ner och diskutera bidragens storlek. Hur är utformade och vad får vi – skattebetalarna – för de skattekronor som går till de kungliga bidragstagarnas bidrag?

Men de där bidragen är trots allt småpotatis i en statsbudget. De stora samhällsutmaningarna ligger inte i apanagets storlek. Det är inte några kronor hit eller dit som som skapar påfrestningar i samhällsgemenskapen. Det finns andra bidragstagare som också har ökat stort i antal och snabbt i volym. De bidragstagarna kostar betydligt mer än Kungafamiljen. Hur nyttiga många av de bidragstagarna i det långa loppet kan bli för Sverige är en annan sak för våra politiker att börja grubbla över – när man nu säger att man har börjat bekymra sig över samhällsgemenskapen…

13 svar på “BIDRAGSTAGARNA”

  1. Hovet är en del av statsapparaten. Det är inte pengar för ingenting. Sedan åttiotalet kanaliseras appanaget via HMK, istället för att gå direkt till de olika kungligheterna. Som jämförelse kostar statsrådsberedningen sextio gånger mer än hovet och till skillnad från hovet har statsrådsberedningen i alla fall det senaste halvannat årtiondet varit folket till mer skada än nytta.

  2. Vi betalar för en invasionsarmé bestående av fler än 100 000 unga män.
    Vi betalar ekonomiskt, socialt och kulturellt.
    Det finns för många quislingar och tysketöser i Sverige!
    Bo Adolfsson, Hjo

  3. Apanagets storlek 2018 är 139 MSEK. Det är väl värda pengar för att ha en monark som statschef. Kungen har mycket stort symbolvärde internationellt, mycket tack vare den långa traditionen med kungar i vårt land.

    Bolla med tanken att Sverige går över till republik med en vald president vart fjärde år. Ett presidentval går lös på 1 GSEK. Utslaget på fyra år blir det 250 MSEK/år. Att jämföras med apanaget på ca 139 MSEK/år.

  4. Läs gärna på. Apanaget är ett resultat av att den förste Bernadotten betalade hela Sveriges dåvarande statsskuld, som var mkt stor efter alla krig, med sin privata förmögenhet vid sitt tillträde som Kung i Sverige. Som motprestation förband sig Sverige att betala apanaget för den kungliga familjen framgent. Räkna lite på de siffrorna och den matematiskt kunnige kan då komma att dra slutsatsen att det har varit en god affär för landet Sverige.
    Mvh
    Sir Gubbjävel

  5. Instämmer, Fredrik, med tillägget att det är skamligt av de historielösa pajaspolitikerna – SD räknas inte dit – att sila mygg och svälja kameler… i fast övertygelse om att svenska folket är lika obildat och, rent ut sagt, korkat som de själva.

    Vi ska vara rädda om vårt kompetensinvandrade, svenska kungahus, vars anfader rekryterades på egna meriter och föredömligt generöst öppnade både sitt hjärta och sin ovanligt innehållsrika plånbok för Sverige och svenska folket.

    ”När stamfadern för vår kungafamilj, Jean Baptiste Bernadotte (Karl XIV Johan), i början av 1800- talet kom till Sverige medförde han en stor förmögenhet. Den var faktiskt så enorm att han med denna kunde lösa hela vår dåvarande statsskuld. Denna affär är den bästa som den svenska staten någonsin gjort (Fråga Riksgälden!)
    Som ersättning för denna enorma summa erhöll kungen en årlig ränta (den så kallade Guadeloupräntan), som med ett årligt belopp om 300 000 kronor erlades fram till 1983, då den avskaffades och ersattes med en uppräkning av anslaget till Kungliga hovstaten det vill säga i form av ett apanage. Dessutom infördes skatteplikt för de kungliga.”

    https://www.svd.se/karl-xiv-johan-loste-in-hela-statsskulden

    Alternativet till vår väl fungerande monarki är republik, där olika proffspolitiker alltså ska tituleras president och tillåtas lajva statsöverhuvud. Gud hjälpe oss för en sådan ”ordning”, som garanterat blir bra mycket dyrare – och outsägligt pinsam!

    1. Konstaterar, till min glädje, att vakna läsare redan hade uttryckt, i princip, samma åsikt. Härligt! 🙂

  6. Vi kan begränsa anslagen, bidragen till regering och riksdag så spar vi mer pengar än om vi skulle sänka apanaget till kungahuset.
    Regerings och riksdagspolitikerna är fler och kring dem deras armada av personliga tjänstemän, sakkunniga.
    Det är en mycket större apparat som svenska folket försörjer
    än Hovstaterna.

  7. Hej.

    Vi måste spara på mängden skolkrita som används.
    Hädanefter måste allt användande av skolkrita dokumenteras i triplikat (får-ej-vikas-eller-hålslås).

    Det är så man sparar i Sverige!

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  8. För sisådär 20 år sedan var jag emot monarkin – och fortfarande idag kan jag se det som aningen tveksamt att statschefen ärver sin titel.
    Men… idag är jag till 100 % för monarkin. Detta beror inte på att jag har ändrat åsikt om det demokratiskt problematiska med att statschefen ärver titeln. Det beror enbart på att extremisterna vill avskaffa kungahuset. Och det vill dom inte för att kungahuset kostar pengar eller för att statschefen ärver titeln.
    Anledningen till att dom vill avskaffa kungahuset är för att kungahuset är en länk till det gamla Sverige och därmed fungerar det som ett rött skynke för extremisterna – och det är även den enda anledningen till att jag inte vill avskaffa det.
    De svenskhatande extremisternas fiende är min vän.

    Tramset om att det skulle kosta pengar är just trams. Vill dom spara pengar kan dom spara väldigt mycket mer genom att sluta ge bistånd till den islamistiska skurkregimen i Palestina.
    Och vill dom spara hundra gånger mer kan dom anordna en swexit-omröstning.

    Och om kungafamiljens apanage ligger på 50 eller 100 miljoner saknar betydelse. Jag säger som Jonas Sjöstedt och Fredrik Reinfeldt brukar säga ;
    Man kan och ska inte prata om kronor och ören när det handlar om människor. ..

  9. Hej.

    För att kunskap skall belönas: Sir Gubbjävel och Hosianna förtjänar varsin eloge för sina påpekanden om varför apanaget alls existerar.

    Håller definitivt med Luthman om att begränsa politikers ersättningar och förmåner; min egen tanke är de skall ersättas med högst uppgående till den lägsta avtalsenliga lönen plus tio procent – vilket är den ersättning som utgår vid OSA mig veterligen (ca 14 000:- före skatt vid heltid), och vad kan vara ett mer Offentligt Skyddat Arbete än politiker?

    Weasel: är även jag principiellt motståndare till ärftlig kungatitel/statschef – men jag har hellre kvar nuvarande av just de skäl du anger. Om jag finge önska så skulle vi återgå till val av kung, med det förbehållet att personen inte får ha varit partiansluten de senaste tio åren (med flera spärrar) och med en arbetsuppgift snarlik den amerikanske presidenten – men nu glider jag OT.

    För övrigt vill jag rekommendera Ganman och Panshiris bok ”Det lilla landet som kunde” – kapitlen med Arnstad och Kawesa är nästan så att man behöver Esidrex!

    Kamratliga hälsningar,

    Rikard, fd lärare

  10. Kungen (Statschefen) borde ha mer makt, nån som har sista ordet i större frågor som rör landet. Det kanske kommer igen för så här det har varit de senaste 50 åren (eller mer) får inte fortsätta.

  11. Detta diskussionsämne kanske kan lyfta på locket och släppa fram en diskussion om bidragstagare generellt. Det finns ju ett stort antal bidragstagare som inte har tillfört Sverige mer än elände. Dessutom kommer de inte att under sina livstid tillföra Sverige något förutom ännu mer elände. Det vore inte fel att successivt minska bidragsbördan med säg 10% i ett första steg och sedan fortsätta att minska bidragen vid minst två tillfällen per mandatperiod. Det skulle definitivt innebära minskade utgifter för staten och pengarna skulle kunna läggas på rättsväsendet, polisen och andra krafter som skulle kunna stävja den ökade kriminalitet som en ansenlig andel av bidragstagarna bidrar med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *