BIBLIOTEKET

Det har funnits perioder i mitt liv då biblioteket har varit ett andra hem. Ofta har de perioderna handlat om ett behov av lugn, av ro och tid för mig själv. Biblioteket har fyllt den funktionen när jag har varit psykiskt labil och allt annat än stabil. Det var ingen slump att jag dumpade min mobil på biblioteket i Gnesta den där dagen då jag trodde att jag hade gjort mitt i den här dimensionen. Jag visste att jag kunde lita på bibliotekarien, att hon skulle se till att mobilen hamnade där den skulle – och det gjorde hon. Men då var då, och nu är nu. Nu måste bibliotekarien vara socialarbetare, väktare och kravallpolis mellan varven…

Biblioteket är fortfarande en naturlig plats för mig att häcka i när jag har missat bussen eller tåget. En tidigare lugn miljö, till skillnad mot busstationen eller järnvägsstationens väntsal. En tidning, en bok plus lugn och ro. Men det håller på att förändras. Samhället utanför biblioteket tränger sig in. Rotlösa unga män har upptäkt biblioteken. Det finns bibliotek som tvingas ha väktare i lokalerna, eller i värsta  fall stänga igen. Det finns bibliotek där lugnet har blivit kaoset.

Paulina Neuding har lyft detta ämne gång på gång på gång. Det har hänt att folk har ifrågasatt Neudings mål med att lyfta frågorna om de svenska biblioteken. ”Finns det inte lite rasism och främlingsfientlighet i det där?” har man kunnat läsa. ”Hade Neuding varit upprörd om det hade varit svenska överklassungar som gapat sönder biblioteket i den fina förorten?” har man kunnat förstå mellan raderna.  De som gav mig min bild av biblioteksförfallet var både ljusa och mörka, även om de mörka var i en klar majoritet i just den här gruppen. Det som var gemensamt för de unga killarna jag mötte på biblioteket var att de var svin.

Sommaren som redan var höst var på väg att bli höst även i almanackan. En reportageresa för framtiden var på väg att ta slut, men det hade tagit lite längre tid än planerat. Ett missad buss, ett öppet bibliotek i en medelstor svensk stad. Några timmar att fördriva innan det var dags att hoppa på nästa buss med destination storstaden. Det var jag, det var en bok av Lars Borgnäs om Nationens intresse och några andra tystlåtna gäster i den övre medelåldern. Det var två bibliotekarier, två krumgummor som rörde sig tyst i lokalen medan de plockade in tidigare utlånade böcker i hyllorna. Det var lugnt och harmoniskt, precis som mina minnesbilder av biblioteket.

Så hördes avgrundsvrålet från ingången. Ett halvdussin mer eller mindre utåtagerande unga killar tyckte att biblioteket var deras hem. Här kunde de leva rövare, gapa och skrika. Jag satt längst in i lokalen, och kunde se hur de slet ner tidningar på golvet, puttade till den krumgumma till bibliotekarie som med mild röst och små bokstäver försökte få dem att förstå bibliotekets regler. En äldre herre anslöt och höjde rösten mot gänget. Han blev utskrattad, och fick en barnbok kastad på sig. Den andra krumgumman till bibliotekarie satt i telefonen, förmodligen med polisen på andra sidan tråden.

Gänget slog sig ner vid ett bord, njöt av gratis WiFi och dukade upp kladdiga bakverk som komplement till Red Bull och Nocco. De satt på en yta av fyra kvadratmeter, men var ändå tvungna att kommunicera skrikandes. En tidning blev servetter. En bok blev konfetti. Jag reste mig från min lugna vrå och tog kurs på grabbarna. Den ena bibliotekarien slet in mig bland skönlitteraturen, och varnade mig för att ta käbblet. Under försommaren hade samma grabbar slagit ner en man som hade tagit sig ton. Väktarna var på väg. Efter månader av terror hade rutinerna satt sig…

Gänget fortsatte att gapa, och alla andra gäster på biblioteket hade redan flytt när jag tog mitt pick och pack för att sätta kurs mot den avsevärt lugnare miljön vid busstorget – bland tiggare, knarkare och fyllon. Det blev en bussresa hem, där minnesbilden av reportageresan inte blev det som reportaget skulle handla om. Minnesbilden blev två uppgivna bibliotekarier, ett gäng respektlösa unga killar och ännu en plats i samhällsbygget som får känna på det som politikerna kallar utmaningar och utveckling.

Bussen rullade in, hörlurarna åkte på och jag försvann in i mig själv för några timmar. Det var skönt med lite Rammstein rakt in i skallen. Tre timmar i en buss och tre timmar med ännu mer uppgivna grubblerier. Jag visste var bussen skulle ta mig, men var är vi på väg? Egentligen?

23 svar på “BIBLIOTEKET”

  1. -”Jag visste var bussen skulle ta mig, men var är vi på väg? Egentligen?”

    Sverige är på väg mot riksdagsval 2018, det valet avgör framtiden.
    Förutom rena ordningsfrågor behövs även kultur bli betonade med eftertryck.
    Fem(1-5) olika moraliska plattformar står mot en(1) moralisk plattform(“snällism”).

    Lördagsintervju 13 del 2. Paul Lillrank om den hotfulla utvecklingen i Sverige.
    https://www.youtube.com/watch?v=UaCR2FDNDeI
    Moral i välfärdsstaten
    1. Hjälp de svaga
    2. Rättvisa
    3. Lojalitet mot sin grupp
    4. Hierarki och autoritet
    5. Heligt – orent

  2. Varje gång jag läser om det tilltagande samhällskaoset ekar Reinfeldts ”visdomsord” i huvudet – ”ursvenskt är endast barbariet”. Det är en gåta hur den mannen kan se sig själv i spegeln varje morgon. Det välordnade, harmoniska Sverige finns inte mer. Sorgen jag känner är mycket stor, men ilskan över dom politiker som bär ansvaret är ännu större.

  3. Ny skylt på Gottsundabiblioteket i Uppsala 2015:

    ”Störs du av ljudet i biblioteket?
    Det finns öronproppar i disken, fråga personalen!”

    Jag hade under en längre tid påpekat för personalen, att jag och övriga biblioteksbesökare stördes av högljudda invandrargäng som använde biblioteket som fritidsgård.

    Personalen svarade att de inte hade några befogenheter att avvisa stökiga besökare från biblioteket. Istället erbjöd personalen öronproppar till skötsamma biblioteksbesökare.
    Att erbjuda munkavle till de högljudda invandrargängen hade varit lämpligare.

    Jag har varit flitig biblioteksbesökare sedan förskoleåldern, men som pensionär undviker jag numera anarkin på Gottsundabiblioteket.

    Jag tipsade Upsala Nya Tidning som sände ett video-reportage mars 2015 via 24UNT.

    2017 finns skylten om öronproppar kvar på Gottsundabiblioteket.

    http://ntm-cdn.lemonwhale.com/unt/2015/3/3645888.mp4

  4. ”..Jag visste var bussen skulle ta mig, men var är vi på väg? Egentligen?”

    Endera blir vi väl ett i raden av dysfunktionella länder med skyhög kriminalitet där”endast en liten minoritet har råd att köpa sig fria från problemen med privata vaktstyrkor och inhägnade bostadsområden. Tänk Brasilien, Ecuador eller Mexico fast med kallare klimat.

    Eller så blir det Balkan 2.0.

  5. Fast vänta nu, de här grabbarna du råkade ut för, de är faktiskt högerextremister. Det meddelar SVT. Så de så.

    Skämt åsido, visst är det ett ganska snyggt spin:

    Detta behövs. Börja med en agenda: Agenda=mångkultur är bra.

    (1) Ta nyheterna a och b:
    a) Larmrapporter om stökig och hotfull miljö på biblioteken.
    b) Bibliotekarierna utsätts i ökande utsträckning för medborgare som kommer in och begär att _även_ invndringskritiskt evidensbaserat material skall finnas representerat. Detta besvärar många bibliotekarier.

    (2) => Gör ett reportage om både a och b. Blanda lika delar utsagor om högerextremister, larmknappar och väktare hej vilt.
    (3) Skaka om!

    Och vips, förvirringen är total!
    Grattis SVT.

  6. Hej.

    Ut med packet.

    Det kvittar om de är födda här.

    De är inte svenskar för det, de vill inte vara svenskar och de varken kan eller kommer att bli det.

    Etnisk rensning, eller inget mer Sverige.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    1. Jag tycker det är konstigt att det är så få diskussioner om nationalism och dess nackdelar när skottar, katalaner, kurder eller palestinier kräver och röstar om och för en egen nation. Förstår de inte att nationalism leder raka vägen till nazism och fascism ? Dessutom är ju nationalism bara ett påfund eftersom gränser bara är påhittade av oss människor och inte finns på riktigt. Nationalism kanske bara är dåligt om man redan har en nation att värna om ?

  7. Biblioteken är väl som ett Sverige i miniatyr, asylinvandrare som tar sig in och sedan fullständigt skiter i de regler som gäller för biblioteket/Sverige .
    Att bibliotekarien säger åt dem att sköta sig skiljer henne från Stefan Löfven som inte vågar uttala ordet asylinvandrare i samma mening som brottslighet.
    Är väl en tidsfråga innan vissa bibliotek är no-gozoner för väktare och sedan måste polis sköta bevakningen.
    ”Ordning och reda” är ngt Stefan Löfven ofta upprepat sedan han kom till makten , var har han lyckats få ordning och reda någonstans?

  8. Kanske läge att berätta för NMR vad som händer. De kanske kan lösa problemet. Några verkar ju vara med i NMR för att de gillar att ”ta fajten” som facket säger.

  9. ”Finns det inte lite rasism och främlingsfientlighet i det där?”

    Jo, det finns det. Såhär har svenska ungdomar hållit på i alla tider (Obs! sarkasm).

  10. Låt oss först konstatera att bibliotek har alltid varit en tillflyktsort för missbrukare, utslagna och ungdomsgäng.
    Det är naturligtvis bra att ordningsstörningar på bibliotek uppmärksammas men det är också viktigt att sätta in rapporterna i ett perspektiv.

    När det gäller Stockholms stadsbibliotek så är det först på de senare åren som det har skapats rutiner för att registrera störningar, hot och misshandel på bibliotek. För tio år sedan fanns inga sådana rutiner och inte heller något välfungerande samarbete med vaktbolag.

    I ljuset av dessa fakta är det kanske inte så svårt att förstå varför det anmäls fler störningar på bibliotek i Stockholm nuförtiden än för ett decennium sedan.
    Våld, hot och störningar förekom även förut men eftersom det ansågs som något bibliotekspersonalen skulle stå ut med så väckte det ingen större uppmärksamhet vare sig hos chefer eller i media.
    I dag har problemen gjorts synliga men de är inte nya!

    1. Ok, då är allt som vanligt?
      Har du samma info vad gäller stenkastning mot blåljuspersonal så kan vi dra ett streck över även det problemet.

    2. Hmm, vilket bibliotek har du varit på ? När jag var ung så blev du tillsagd två gånger att knipa igen sedan åkte du ut. Fast det är klart, när jag var ung blev man åthutad på tunnelbanan om man hängde som en schimpans i stolpar och stolar och man hade vett att skämmas då också. Nu åker du väl på en hurving själv eller blir hotad med stryk om du säger åt någon att bete sig som ”folk”.

  11. Visst är det så här. Men varför ska vi öht bry oss, om bibliotekarierna inte gör det, i vart fall inte tillräckligt.

    Deras eget fackförbund och ensklida bibliotekarier som låter sig intervjuas i media pekar ju ut högerextrema CIS-män som tydligen alltför hög samtalston efterfrågar Sanandajis eller Arnstbergs icke inköpta (eller ens fjärrlåningsbara) böcker.

    De har sviker sig själva, och de kan gott skörda vad de sår så länge som de inte ens vill erkänna problemen. Dessutom, när de påtar sig rollen att censurera fullt lagliga, välskrivna böcker har de upphört att vara professionella bibliotekarier och blivit regimtrogna censorer.

    1. Plötsligt blev det visst helt okey att utsätta bibliotekarier för mordhot.
      Bara de som står för hoten är svenskar, då är allt lugnt!

      1. Du glömmer att nuförtiden kallas alla för svenskar. Bara man vistas här några månader (utom som turist) så är man svensk.

    1. Det är klart det stämmer. Det svenska finns inte utan är ett pass och det är inte jättesvårt att få ett pass. En av våra stora ledare har ju själv uttryckt att endast barbariet är svenskt. Men barbarerna kanske går till bilioteket ? Det finns till exempel fullt med svenskar som slåss med ISIS i mellanöstern och det satt en svensk fängslad i Spanien fram tills igår som Spanien tydligen inte alls ville skicka till Turkiet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *