BARA BARNET

Ett oskyldigt barn, bland alla oskyldiga offer. Det som gjorde så ont redan innan smärtar nu ännu mycket mer. Begravda, bearbetade känslor som jag hade lyckats förtränga kommer tillbaka med full kraft. En oskyldig flicka, på promenad i centrala Stockholm på väg hem från skolan, en 11-årig flicka med hela livet framför sig. Sedan kom den vedervärdiga mannen från Samarkand med en lastbil…

Jag jobbar med sjuka och skadade barn. I en allt tyngre arbetsmiljö, allt mer pressad sjukvård är det barnen som gör mina arbetspass. Jag möter rädda barn. Jag möter narkoslulliga barn som är jublar åt sitt gips. Jag möter barn med smärtor, barn som är nöjda med att ha blivit av med smärtan, barn som har jobbigt med andningen, barn som tar ton så att luften tar slut i lungorna. Det handlar om barn, dessa underbara små, oftast naiva personer som säger precis som det ännu lite mer under påverkan av våra potenta läkemedel. ”Vad fet du är!” från en liten blek parvel som nyss hade vaknat ur narkosen. En förälder som generat hyssjar, jag som skrattar åt den välfungerande observationsförmågan och läkemedlets fantastiska effekt.

Dessa underbara barn. Men jag möter nästan aldrig barn som är riktigt illa däran. De hamnar på barnintensiven, en arbetsplats jag aldrig skulle klara av att jobba på. Jag beundrar de som kan och orkar. Jag gör det inte.

Det var en gång, på en av alla mina före detta arbetsplatser – en akutmottagning för vuxna . De enda barn man stötte på där och då när jag jobbade där var ungarna med olika saker i örat, i näsan och med något ont i halsen – på ÖNH-akuten. Öron, näsa, hals. Charmiga ungar. Barn som man behandlade snabbt och skickade hem.

På en akutmottagning är döden alltid närvarande. Efter några år är döden något naturligt, ett resultat av ett hjärta som inte orkar eller en hjärna som ger upp av en eller annan anledning. Ofta var åldern inblandad, som en delförklaring till varför det slutade som det gjorde. Oftast var döden värdig. Vi gjorde det vi kunde, och oftast var det riktigt jobbiga att ta hand om den avlidnes anhöriga.

Så kom det där barnet till oss, till oss som tyckte att vi klarade av det mesta av det värsta. Ett oskyldigt barn. Ett avlidet barn. Alla vi förhärdade, erfarna gjorde allt i vår makt och lite till för att rädda det där barnet – som i ärlighetens namn var bortom räddning redan innan ankomsten till ”oss”. Ett aldrig så jobbigt arbete med att ta hand om anhöriga – föräldrar och syskon. Efter det bröt vi ihop, allihop på ett eller annat sätt. Debriefing i veckor och månader. Kollegor som aldrig riktigt blev sig själva igen. En känsla av otillräcklighet och ångest, sorg och förtvivlan. Så mådde vi. Hur mådde då inte de där föräldrarna som man med rödgråtna ögon och en darrande röst hade försökt att trösta, utan en chans att lyckas.

Just de känslorna från den där dagen kommer tillbaka nu, när jag läser om den 11-åriga flickan som var en av de som mördades brutalt när terrorn kom till Stockholm. Sorgen och förtvivlan som redan fanns där blev ännu lite värre. Ångesten växlade upp.

Mina tankar går till alla offer och deras anhöriga, men de går ännu lite djupare till den 11-åriga tjejens familj. Ingen som inte har varit där Ni är kan förstå vad Ni går igenom, och de som förstår vad ni går igenom önskar ingen att ha hamnat där de en gång var. Oskyldiga barn skall inte dö, inte lida, inte skadas – och absolut inte behöva möta den vuxna ondskan i form av en terrorist – som råkar vara fyrbarnsfar.

Hur är det ens möjligt? Den ondskan går inte att förstå, och inte heller att förlåta…

6 svar på “BARA BARNET”

  1. Du har rätt! Detta dåd är bortom all förlåtelse. Löfvenregeringen är bortom all förlåtelse. Slappheten med avvisningsproceduren. Mördaren var tydligen efterlyst!

  2. Fritt översatt från ett Norskt talesätt: Folk är demoner och en klok man må vara en krigare i själen.
    Min tolkning är att man måste bekämpa ondska, och då kan man inte komma naken mot ondskan.
    Kristna grundvärderingar är en bra början.
    Ondskan finns även i Syrien där barnen drabbas. Gå inte in i ondskans resultat, det ger bara demonerna mer makt.
    Det positiva arbete som utförs i sjukvård och inom polisen är en strid mot ondskan.
    Det är ju söndag idag därav min amatörmässiga ’predikan’.

  3. Om svenskarna fått se några verkliga bilder (med pixling av ansiktena dock ) vad min bror fick ta hand om efter terror-morden 7 april. Då skulle debatten kunna bli till delar verklig mer än en skit-politisk-pajkastning som snart kommer. Islamistisk terror dödar dagligen världen över. Dagligen. Ta tag i reella sakfrågor nu!  Våga se politisk islam att det också är islam. Det är inte svårare. Det finns en våldsproblematik i Koranen som inte finns i Nya Testamentet. Detta formar människor. Det är inget farligt påpeka detta eller debattera detta. Se verkligheten i ögonen du som kan. Och de flesta kan! Även muslimer. Risken är stor att större delan av media kommer vika från verklig beskrivning av händelsen. Alla är inte fattiga eller galna som blir terrorister. De blir det i övertygelse, religiös eller politisk där de hämtar näring. Se bara på 39-åringen. Vidare se att politikerna är ansvariga för lågt säkerhetsläge. Missledning av fakta och rena lögner om statistik och forskning sker ständigt. Missledande om att vara ’öppen’ (?) fast verkliga livet består av idel gränsdragningar med visst mått av öppenhet. Vi behöver mindre post-marxistiska politiska ideologier och mer fakta och folkstyre. Måtte det inte hända någonting i dag igen på Sergels torg. Men hända något med debatten – utan dessa många idiotiska politiker som hellre ser till sin ideologi än fakta och hur vi alla upplever det osäkra samhället. Vi tål mer verklighet än vad de styrande tror.

  4. ”Hur är det ens möjligt? Den ondskan går inte att förstå, och inte heller att förlåta…”

    Ja, varför låter politiker och media detta fortgå överallt i Europa?
    Är makt så berusande?
    Varför fortsätter väljare rösta på dessa politiker?

    Media slutade aldrig visa bilder på barnet som drunknade i Grekland för att påverka allmänheten , kommer dom någonsin publicera bild på denna 11 åring eller finns det en konkret känsla av skuld som ska förträngas och döljas såsom man gjorde med ”we are stockholm” övergreppen?

    Thomas Mattson vill redan utnyttja situationen till att agitera för att begränsa social media.
    Utan social media är det inte säkert att övergreppen i köln hade kommit till allmänhetens kännedom , media och polis höll tyst men vittnesrapporter läckte ut via twitter och facebook.

    Ondskan har många hantlangare.

    /Erich Mielke

    1. http://www.expressen.se/nyheter/bilder-pa-dodsoffer-sprids-pa-facebook/


      Samtidigt försöker skolan hantera att flera av deras elever fått ta del av bilder på sin döda kamrat.

      – Jag förstår inte vad det är för människor som gör så här, säger

      Leif GW Persson, professor i kriminologi.”

      Han kan väl fråga media som spred bilder på Aylan Kurdi?
      Eller på barnen som Assad påstås ha gasat ihjäl?
      Men det kanske va i ett godkänt påverkanssyfte?

      Gw tyckte fö ena veckan att Springare skulle hålla tyst , för att nästa vecka hålla med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *