BILLSTRÖM OCH VOLYMERNA

Går det längre att försöka sig på att förstå den inrikespolitiska debatten i Sverige utan att få migrän och kräksjuka på köpet? Finns det ingen gräns för hur mycket landets politiker kan anstränga sig för att sänka förtroendet för sig själva och för sina kollegor? Förstår de inte att de själva är orsaken till ett politikerförakt som växer till sig som en vitrysk brotterska på kuranstalt…?

Säg Tobias Billström och alla med ett fungerande minne tänker på volymer. Tobias Billström är förste vice talman idag, och var innan dess migrationsminister i den vidöppna Reinfeldts ministär. Nu vill sossarna genom sin riksdagsledamot Hans Hoff sätta dit Billström för att inte regeringen Reinfeldt gjorde vad de kunde för att rädda regeringen Löfven från den kris som Löfven själv inte såg förrän till och med en blind kunde se den uppenbara sig. Hoff och sossarna kunde ha skjutit in sig på många i Reinfeldts regering – med Reinfeldt själv som den naturliga trofén. Men att ge sig på Tobias Billström, och lägga skulden på honom?

Billström pratade vintern 2013 om volymer och volymproblem kopplade till migrationen. För det fick Billström massor av kritik, av både folk i det egna partiet, det egna partiets ungdomsförbund men inte minst av folk med samma partibok som Hans Hoff. De enda som inte ville silvertejpa migrationsministerns mun eller klippa av Billströms stämband fanns – iallafall utåt sett – i Sverigedemokraterna. När Hoff och sossarna nu har bestämt sig för att grilla Billström i KU så ger sig sosseriet och Hoff på fel person. Man slår på fel människa när man bestämt sig för att slå ett slag för att den förra regeringen inte såg något i tid – det som Löfven inte heller såg förrän på senhösten..

Hade regeringen Reinfeldt lyssnat på Billström, hade oppositionen kunnat trycka tillbaka ryggmärgsreflexen och börja gapa om rasism, fascism, främlingsfientlighet och allt det där som kom i spåren av Billström och volymerna så hade kanske inte Löfven behövt skylta öppet med att ha en ryggrad av pappersmassa. Hade Reinfeldt låtit sin minister göra sitt jobb så hade kanske inte Reinfeldt framstått som en av de mest verklighetsfrånvända politikerna det här landet har sett. Nu kom nästan varenda politiker men varenda journalist att jaga Billström för att han var så okänslig och inhuman, för att Billström hade mage att prata om volymer. Det handlade ju om människor, som flydde för sina liv.

Idag har Billströms volymer blivit verklighet. Hans Hoffs parti anstränger sig till sitt yttersta för att få ner volymerna av flyktingar och de gör ingen hemlighet av det. Samtidigt sitter regeringspartnern och lipar i ett hörn. Det heter att det är andra tider nu. Löfven pratar volymer men med sina egna, ofta oförståeliga, meningar och ord. Hoff borde inte dra upp Billström i KU. Hoff borde som alla andra skämmas för den Golgata-vandring Billström fick ta sig an för att han såg utmaningarna framför sig.

Regera handlar om att se utmaningar i tid, hantera dessa och styra landet på ett sätt man kan stå för. Det var det Billström försökte sig på. Både Reinfeldts regering och Löfvens dito pysslade och pysslar mer med att reagera på det som bubblar upp i nyhetsflödet. Billström piskades in i ledet av den store ledaren, och gjorde sitt jobb för regeringens bästa. Men är det någon som skall till KU och stå till svars för den tidigare regeringens politik så är det Fredrik Reinfeldt själv. Inte Billström.

Det enda man kan anklaga Billström för är att han var före sin tid men Billström försökte. Det var den svenska debatten, det svenska debattklimatet och Billströms politiska vänner och ovänner som inte var mogna Billströms försök. Det är konsekvenserna av allt det som Sverige idag har att hantera, och imorgon.