AV DÅRAR, BARN OCH ALKOHOLISTER…

Av dårar, barn och alkoholister får man höra sanningen. Den där meningen skall tydligen vara ett relativt modernt ordspråk, anpassat till den nutiden. Själv har jag då och då haft en rätt dysfuntionell relation till sanningen, men som heltidsdåre, före detta barn och då-och-då-alkoholist tycker jag ändå att jag är bra på att berätta sanningen om samhällsutvecklingen. I den mån man kan kalla det utveckling. Det handlar ju mer om avveckling, om man skall försöka sig på att vara ärlig.

Av dårar, barn och alkoholister skall man alltså kunna få höra det som är sant. För oss som har ett väl tilltaget BMI har det väl hänt både en och fem gånger att ett barn har kläckt ur sig ”Vad fet du är!” eller kommenterat till mamman ”Kan gubbar också föda barn?”. Av alkoholisten har man fått höra både det ena och det andra, bara för att med en suck kunna konstatera att det som sagts stämmer överens med verkligheten. Men dårarna, de är ändå bäst…

Läser man mina journalanteckningar så har jag varit en av dårarna två gånger. Eller tillräckligt mycket dåre för att hamna på ”hispan”. Två rejäla livskriser har skickat in mig på Sveriges svar på Gökboet gånger två. En gång på Danderyd och en gång på Löwenströmska. Jag var inte tvångsvårdad, men hade jag inte haft insikten att jag passade bäst där just då så hade jag varit ”LPT-ad”. Trots att omständigheterna var jobbiga så var det två tillfällen i livet som gett mig oändligt mycket. Det som inte dödar härdar.

Bland patienterna fanns det oändligt mycket klokskap. Om det var något vi hade gott om, utöver tabletter, så var det tid och möjligheter att prata av oss. Om samhället, om våra livsöden, om det vi var – och är – bra på samt det vi behövde jobba på. En nedsutten soffa i ett dagrum, och ett Fia-spel som scen och kulliss, kunde vi köra våra synkroniserade enmansföreställningar inför motspelare och en publik som fattade precis vad vi ville ha sagt. Skillnaden mot Aftonbladets ledarredaktion var total, även om de tycks vara galna på ett annat sätt därinne…

Väldigt mycket av mina ståndpunkter och slutsatser har sitt ursprung i de mycket givande diskussionerna med andra ”dårarna”. Så mycket klokskap, så många livserfarenheter, så många problemlösningar fanns det där.

Nu skall jag tydligen vara frisk, eller betydligt mindre sjuk iallafall. Nu tittar jag på min samtid, utanför dårhuset och långt borta från de andra dårarna. Tveklöst är det så att Sverige skulle ha fungerat bättre om vi på den där avdelningen på Danderyd psykiatriska klinik där och då hade fått styra landet här och nu. Otvivelaktigt hade vi lyckats bätter än de som styr landet i dag – Löfven, Strandhäll, Morgan Johansson. Det här landet, och det som händer i Sverige – från diskriminerade 11-åriga transsexuella elever på en skola till allt annat galet som sker – får mig faktiskt att längta tillbaka in på dårhuset igen. Samtidigt styrs landet på ett dåraktigt sätt…

Skall det behöva vara så? Att det är dårarna, barnen och alkoholisterna som står för sanningen i samtalen idag? Tydligen, och tyvärr. Trevlig helg på er, ändå.