KVOTERINGSKRAMARNA

”DET BRINNER!”

Du vaknar med ett ryck av att någon skriker. Dåsig av brandröken. Förvirrad av situationen. Tungandad och andfådd utan att ha gjort någonting mer än att resa dig upp i sängen, vilket förvisso är rätt normalt med tanke på kroppsvikten och det skyhöga BMI:t. Det brinner, och det brinner tydligen i ditt kök. Lägenheten är rökfylld. Värmen ökar, och hade Christer Sandelin stått i hallen hade han nog ylat om att luften darrar.

Det är då du hör räddningstjänsten bryta sig in genom din dörr. Det är då du känner att räddningen är på väg. Det är då du ser två speniga figurer i dörröppningen, som ser dig och slår ut med händerna. Hur skall de orka rädda dig, fettot i sängen i det rökfyllda sovrummet? Det går ju bara inte. Det har kvoteringskramarna sett till…

Räddningstjänsten på Södertörn, i den södra länsdelen av huvudstadens län, har tydligen börjat kvotera in brandmän. Enligt brandchefen är det viktigt med mångfald, med olika bakgrund och olika kön när man rekryterar brandmän. Det spelar ingen roll om en biffig gubbe med tiotalet år av erfarenhet av brandmansyrket söker jobbet. Skulle en kvinnlig poet med rötterna i Somalia söka jobbet så får hon det ändå. Sedan är tanken att räddningstjänsten skall skapa en fullgod brand”man” av poeten på nio veckor, och skicka upp för att rädda ett fetto som mig. Så blir det när kvoteringskramarna slår till.

Två dugliga och erfarna brandmän skrev en debattartikel om kvoteringskramarna, och kvoteringskramandets effekter. Det slutade med att båda två blev persona non grata hos kvoteringskramarna på Södertörns Räddningstjänstförbund. Att de hade haft mage att tycka att medborgarna skall ha rättigheten att kunna räddas av kompetent, stark och välutbildad personal? Klart de skulle straffas, och få se sina vikariat avslutade utan något annat motiv än att de käbblat med mångfaldsvurmarna.

För inte så länge sedan var jag på anställningsintervju hos Södertörns Brandförsvar. Jag hade sökt jobb på deras ledningscentral. Anställningsintervjun gick bra, men en fråga skavde. De frågade om min syn på mångfald, och jag var väl hyfsat tydlig med att jag tyckte att det var viktigare att den som klarade jobbet skulle få göra jobbet än den som inte redan fanns representerad i arbetslaget. Sannolikt var det då jag gav de två kvinnorna både spik, hammare och plankor för att snickra ihop min kista. De hörde inte av sig igen…

Jag tror att medborgaren förväntar sig en räddningstjänst där den starkaste, mest erfarna och bäst lämpade personen är den som är beredd att ta de största riskerna för att rädda den nödställda. Jag tror medborgaren högaktningsfullt struntar i könet, bakgrunden den dagen man sitter fastklämd i en bil eller fast i ett rökfyllt rum. Men sådant fattar inte kvoteringskramarna.