MONAS MILJONER

Snacket och skvallret nådde mina öron flera månader innan Expressen frontade Mona, körde upp ett papper i plytet på den dåvarande nationella samordnaren och dödade ännu en av Monas karriärer. Det hade varit tissel och tassel om Mona och hennes livvakt, om en mogen kvinna och en yngre man. Det handlade om snusk, synd och allt det där som flesta tassade runt när Mona ännu en gång blev kvinnan som skapade de största rubrikerna.

Rubrikerna lever vidare. Mona skapar rubriker efter fallet. Mona är den svenska politiker som berör mest, och upprör flest. Så är det bara, och hon har bäddat dubbelsängen själv för att det skall fortsätta vara så. Nu handlar det om Monas miljoner. Nu handlar det om en av världens mest och bäst avlönade gigolos i form av ”livvakten” och kvinnan som ”lånade ut” allt hon hade och lite till. Det räckte inte med uppblåsta löneuppgifter från den nationella samordnaren Mona för att få ett mångmiljonlån av någon annan aktör än den bästa vännen Mona.

Mona Sahlin tjatade i egenskap av nationell samordnare mot våldsbejakande extremism öronen blodiga på ansvariga statsråd och departement för att få ”livvakten” anställd hos henne. Mona fixade allt ”livvakten” pekade på. Hon gjorde allt i sin makt för att han skulle trivas på den arbetsplats där han ytterst sällan syntes till. Hon lånade ut pengar – tre miljoner kronor – som hon aldrig lär få se igen. Förutsättningen för en återbetalning var ju att Mona och ”livvakten” skulle ut på ett gemensamt äventyr utomlands. En ny välavlönad karriär, på tu man hand. Oskiljaktiga. Bästa vänner. Den som inte känner pirret måste vara avtrubbad värre.

Snacket gick långt innan om det spännande förhållandet mellan chef och underhuggare. Det var snack om hon som utnyttjade han, och han som utnyttjade hon. Det var kväljningar om att kvinnan som hade vigt ”livvakten” med hans förtjusande, förlåtande fru nu var själva äktenskapsbrottet. Kollegor, vänner, bekanta – alla såg det hända. Alla förstod vad som hände. Alla såg resultatet – i form av ”lån”, lätt arbetsbörda och ligg.

Vi har alla tassat runt det här som katter kring en gigantisk tallrik med het gröt. Vad Mona gör med de pengar hon inte har och vad ”livvakten” gjorde med sina förmågor borde vi inte bry oss om egentligen. Det handlar om två vuxna människor och deras beslut. Monas beslut ledde till att hon återigen gjorde en herrans massa felbeslut. Men Mona Sahlin är inte vem som helst. Hon var ändå rätt nära att bli Sveriges första kvinnliga statsminister för några år sedan. Hur bra hade det blivit?

Om jag som en liten, sketen bloggare fick min beskärda del av komprometterande uppgifter om Mona och ”livvakten” – vad skulle då främmande makt kunnat gräva fram om hon som kunde ha blivit landets statsminister? Vad säger Partiet som lyfte fram Mona ännu en gång för att säkra makten och härligheten? Vad hade resultatet blivit om sosseriet hade lyckats med att släpa fram en uppenbart omdömeslös kvinna till regeringschef? Det hade slutat med en sällsynt hemsk kombo av en Clancy-thriller och Fifty Shades of Grey…

Politiker som låter könet och drifterna sänka omdömet är en fara för sig själva, och för det land de skall tjäna. Mona Sahlin hade varit en extremt farlig statsminister för oss. Nu blev hon – tack och lov – bara nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Mona Sahlins ”stora bidrag” till Sverige är en gigantisk insats för att öka på politikerföraktet.

Det kommer Mona att lyckas med åratal efter det att hon lämnade politiken.