ÄR DET MITT BARN NÄSTA GÅNG? – JESSICA STEGRUD

Jessica Stegrud stänger söndagen med den sista delen i I otakts söndagstrilogi om den turbulenta helgen ur tre olika individers ögon. Från polisen via den vårdanställda till den vanliga förälderns funderingar och synpunkter. I morgon är en annan dag…

Är det mitt barn nästa gång?

Det är dagen efter det fruktansvärda terrordådet. Den initiala chocken har börjat övergå i sorg och förtvivlan samtidigt som ett osedvanligt lugn präglar de centrala kvarteren. Mängder med människor samlas vid attentatsplatsen. Lämnar blommor, skriver lappar med kärleksbudskap, gråter och sörjer. Kramar varandra i den svåra stunden. Medieuppbådet är massivt och både allmänhet och politiker låter sig intervjuas. Enigheten är stor och budskapet entydigt. Med kärlek skall de ”onda krafterna” bemötas och ”terrorismen besegras”. Alla uppmanas av politiker, kändisar och journalister att fortsätta ”leva som vanligt”. Att inte låta rädslan styra våra liv eller kuva oss. Och att fortsätta försvara ”det öppna, fria och demokratiska samhället”.

Själv står jag en liten bit ifrån. Lutar mig mot ett tomt skyltfönster och iakttar stillsamt det som pågår. Mår illa, gråter inombords. Tänker på den elvaåriga flickan som inte kommer komma hem igen. På en familj som aldrig mer kommer att få krama sin lilla tjej. På en familj som nu befinner sig i den största tänkbara sorgen av alla. Tänker på min egen elvaåring som jag snart kommer hålla om hårdare än någonsin.

Jag blir kvar en stund. Betraktar det som kommit att bli det mest svenska av allt. Den känslomässiga masspsykosen. Bristen på analys och självbevarelsedrift. Och oförmågan att rikta ilska åt det håll där den hör hemma. Kärlek är fantastiskt, känslor mänskliga och medmänsklighet, empati och värme hjälper oss i svåra stunder. Men det skyddar oss inte mot faror. Skyddar oss inte mot framtida terrordåd eller ansvarslösa politiska beslut.
Enligt media är attentatsmannen en illegal invandrare. En person som saknat asylskäl, fått avslag men ändå blivit kvar. En person – som dessutom varit föremål för säkerhetsgranskning på grund av sina politiska och ideologiska sympatier – har utan större problem kunnat fortsätta uppehålla sig i landet. Försörjt sig genom bidrag och svartjobb. I lugn och ro kunnat odla sitt hat mot det västerländska. I lugn och ro kunnat planera ett dåd mot aningslösa, oskyldiga människor.

Det är inte första gången det sker. Det är snart två år sedan en mor och hennes son brutalt höggs ihjäl på ett IKEA-varuhus i Västerås. Husgeråd till sonens nya lägenhet skulle inhandlas men det som troligen var en uppsluppen stund en helt vanlig dag – förvandlades till en veritabel mardröm. Och de kom inte heller hem igen. En asylsökande man från Eritrea som redan fått uppehållstillstånd i Italien – men som befann sig i överklagandeprocess efter avslag i Sverige – kunde obehindrat förstöra två oskyldiga personers liv.
Dåden har olika karaktär och säkerligen olika syften, men de har likväl ett par viktiga gemensamma nämnare. De är utförda av människor som inte borde ha fått vistas fritt ute i samhället – och deras handlingar har möjliggjorts av en alltigenom ansvarslös och naiv invandringspolitik. Att vara generös är en sak. Att vara urskiljningslös en helt annan.

Det lever idag minst femtiotusen illegala invandrare i Sverige. Mörkertalet är stort men bara i Malmö uppskattas antalet vara mer än tiotusen. Och de kommande åren beräknas antalet att stiga dramatiskt – som en följd av det ökande antalet asylsökande, våra myndigheters oförmåga att verkställa avvisningar och de incitament som socialbidrag, fri tand-/sjukvård och rätt till skolgång för barn utgör. Svaga eller obefintliga gränskontroller i kombination med låga krav på ID-handlingar har även medfört att vi idag inte heller vet exakt hur många – av alla de som kommit de senaste åren och även fått uppehållstillstånd – som utgörs av grovt kriminella eller före detta IS-soldater.

Det vi dock med bestämdhet vet – är att detta är ett stort och växande problem för både samhället och den enskilde. Och att det sannolikt kommer leda till fler skuggsamhällen, ökat våld, otrygghet och risk för nya terrordåd.
Plakatpolitik och oförmåga – alternativt ovilja – att förstå konsekvenser av fattade beslut har lett oss ännu ett steg längre ifrån det ”öppna, fria, demokratiska och trygga samhälle” som så många förespråkar. Vi är många som kommer att få betala priset.

Det är våra politiker som har försatt oss i en ohållbar situation och det är dessa vår ilska borde riktas emot. Inte mot visselblåsare, oroliga medborgare eller skötsamma invandrare. Inte mot varandra.

Och jag undrar i mitt stilla sinne vilkas liv som står näst på tur? Mina barns? Dina barns? Någon annans?

24 svar på “ÄR DET MITT BARN NÄSTA GÅNG? – JESSICA STEGRUD”

    1. 2015 höggs en man i Hamburgsund ihjäl av en anställd som sedan sprejade väggarna fulla med Allahu Akbar och liknande. Han erkände, förklarade att han gillade sin chef men att han var tvungen för att han hade hört chefen muttra om islam (alldeles efter Charlie Hebdo-attacken).

      Den mannen var från Tadzikistan. Finns många uzbeker där.

      Aldrig hört en enda käft nämna det mordet i efterhand, total memory hole.

    2. Den ende som pissar i sammanhanget är du som hånar och förklenar det helt äkta engagemang som de manifesterande människorna visade prov på.

  1. En internationell efterlysning var utfärdad på förövaren. Av Ryssland. Hur kunde terroristen trots det vistas i frihet? Den här gången måste det utkrävas ansvar.

    1. Liksom debatten efter IKEA-morden mest kom att handla om rasism och högerextremism – och inte om säkerhet och problemen i asylprocessen (brist på kontroll, förvar, avvisningar mm) – så skulle det förvåna mig om vi fick en mer relevant debatt denna gång…..eller om någon verkligen kommer ta på sig ansvaret och åtgärda de bristen som onekligen finns.

    1. Ja så är det. Att kräva av medborgare skall fortsätta ”leva som vanligt” och inte låta ”sig kuvas” och samtidigt fortsätta låta i stort sett vem som helst vistas i landet är i mina ögon ett enormt hyckleri. Det är inte att ta sitt ansvar.

  2. Jag håller med om att som du Jessica, stå en bit ifrån och betrakta tiden-efter-terrordådet. Sörja gör jag med nära o kära och Gud. Jag deltog inte på manifestationen idag på Sergels torg. Anledningen är att offrens familjer har full sorg och att mass-manifestationer blir just mass-manifestationer och i detta fall falsk samhörighet. De används också av ansvariga politker för att visa på en enhet som inte finns i Sverige längre. Tänk ett antal terrordåd till. Det är verklighetsbaserad politik för medborgarnas säkerhet och efterföljande av lagar som behövs för att åtminstone stävja en del av det våld som sköljer över Sverige. Regeringen talar ju inte ens med Sd trots att de kanske nu t o m är Sveriges största parti enligt det mätinstitut som prickade in Sd bäst före senaste valet. Alltså stoppas olika åsikter i det som kallas demokrati – folkstyre. Politikerna, o särskilt Löfven vet nu att de måste passa sig noga för den kaka de bakat men som få vill äta. Tänk dig ett terrordåd till. Politikerna kommer genom sönder-politiserade symbios-media vädja till alla medborgare att stå enade i sorgekänslan. Bara känsla och öppet hjärta. Inte både hjärta och hjärna. Inte den nyktra tanken. Inte kritiken av de ödesdigra beslut de fattat vilket gett så kallade papperslösa i tiotusental. Vidare islamister i samhällen över hela Sverige t o m på skolorna. Mer våldtäkter o trakasserier i Sverige o den attack mot eget kritiskt tänkande då unga människor i Sverige måste gå igenom värdegrunds-dop istället för att bara hänvisa till att vi har yttrandefrihet även om den stryps..tyvärr i media. Ett stort experiment är Sverige. Vidare förljugenheten i ord som ‘återvändare’. Nu räknade i hundratal. Allt kostar även pengar som kommer urholka skolor, infrastrukturer och sjukvård, pensioner. Värst är våldet, och hatet mellan grupper. Eller egentligen att icke fungerande invandring är lagd på de unga i Sverige som inte har kunskap eller resurser förstå sammanhang men måste leva i vänstern..eller alla partiers expriment – mångkultur. Oj vad resurser de hade lagt ned på bevakning om lastbilen med islamist-idioten kört in i riksdagen. Var väl bara ett betonglejon som stoppade kursen. Kära Jessica och alla ni som står vid sidan om och vägrar delta likt förledda dumma får åt politikerna i slutändan; fortsätt med det och tala om varför för de som närmast frågar varför. Så blir liten bäck en brusande å.

    1. Jag tycker det är fint att människor kommer samman och visar kärlek i svåra tider. Problemet med denna tillställning är enligt mig – att den görs till en politisk manifestation för ”allas lika värde” och för fortsatt generös invandring och inte i första hand till en minnesstund för offren. Dessutom tar den fokus från det allra viktigaste – nämligen att analysen om orsak och verkan och även utkrävandet av ansvar. Att illegala och kriminella olovligen befinner sig i landet beror till stor del på politisk ovilja och inget annat. Sen finns det en mängd andra frågor kopplade till den stora invandringen som behöver ställas och diskuteras – men det kan vi göra resten av året.

  3. Jag vill lägga till en stor del av journalistkåren, diverse akademiker samt ett stort antal patetiska kändisar med gigantiska egon.

    Ibland rör det sig om en och samma person som tillhör minst 2 av grupperna.

  4. ”Jag blir kvar en stund. Betraktar det som kommit att bli det mest svenska av allt. Den känslomässiga masspsykosen. Bristen på analys och självbevarelsedrift. Och oförmågan att rikta ilska åt det håll där den hör hemma. ”

    Och därtill det shyffertska poserandet i självgodhet.

    VAR INTE RÄDD!

    ”Det är våra politiker som har försatt oss i en ohållbar situation och det är dessa vår ilska borde riktas emot. Inte mot visselblåsare, oroliga medborgare eller skötsamma invandrare. Inte mot varandra.”

    Cyniska politiker och dess medias förmåga att fortfarande styra folk med dom mest infantila floskler och häxjakter är grotesk .

    ”Och jag undrar i mitt stilla sinne vilkas liv som står näst på tur? Mina barns? Dina barns? Någon annans?”

    Om man till nöds ska förlora ett barn, kanske man vill att det inte sker pga det politiska sällskapspelet; att det röda blocket vill ha ett identitetspolitiskt nytt bidragslojalt valboskap eller att det blå vill pressa ner löner och utmana välfärdssystemen.

    Men där är vi nu.

  5. Dagens massdemonstrations huvudsyfte var, av det lilla jag såg på TV, att lovsjunga Multikulti och öppna gränser. Ingen som helst kritik av den destruktiva massinvandringspolitiken, som ligger bakom terrorattentatet, som utfördes av en så kallad papperslös.

    Jag var tvungen att stänga av. Vidrigt!

    Massdemonstrationen kommer bara sporra fler papperslösa och andra till mer terrorattentat.

  6. Med tanke på rubriken trodde jag att jag skulle få läsa en till snyft & floskler-krönika (sorry, men de har varit för många godhetsknarkande
    floskler nu på senaste tiden), men Du satte i stället på pränt vad jag, med flera, kommenterat strax efter att det tragiska hände mitt i Sthlm.

    ”Det är våra politiker som har försatt oss i en ohållbar situation och det är dessa vår ilska borde riktas emot”…

    POLITISKT ANSVAR BÖR DÄRFÖR UTKRÄVAS. Börja städa trappan uppifrån. Inklusive några till som ska ställas till medansvar – såsom exempelvis – en f.d. Säpochef, som då var högste anvarig GD på Migrationsverket och som öppnade gränserna på vid gavel, för att helt obehindrat släppa in allsköns bottenskrap utan några som helst giltiga handlingar (!) Har man inte giltiga handlingar och kommer ända nedifrån ngt MENA-land, har man faktiskt inget häruppe i kalla Norden att göra. Man ska kunna kontrollera en invandrares/asylsökandes bakgrund.

    Om godhetsknarkande föräldrar, trots tidigare information, ändå släpper in en efterlyst man och mördare in till sitt hem, där de bor tillsammans med deras två oskyldiga naiva barn och främlingen sedan råkar mörda deras barn i affekt. Är då dessa två föräldrar helt utan skuld?

    1. Ja du…inte lätt att angripa detta hemska utan att inte någon som helst ”snyftvinkel” men hur sorgligt detta än är så är det ännu sorgligare att vi låtit oss styras av jag naiva politiker och aktivistiska myndighetsutövare. Sen har vi stora delar av en journalistkår som aktivt hjälpt till att stigmatisera och strypa debatter…och här är vi nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *