MANNEN. MYTEN. MODERATEN.

Hade man inte fattat det innan så borde polletten ha trillat ner absolut senast där och då den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt flög över landetSverige. Oändliga fält och vidsträckta skogar. Den som påstod att Sverige var ”fullt” hade inte sett allt det där som Reinfeldt hade sett från sitt från ovan- och von oben-perspektiv. Reinfeldt var tydligen ute efter ett Sverige med samma befolkningstäthet som längs med Nilens stränder i Egypten, eller som vid Ganges delta i Indien. Då hade kanske Reinfeldt varit nöjd. Men bara kanske…

Moderaterna, de före detta nya Moderaterna höll sitt Sverigemöte i Karlstad i våras och i år igen. Där var jag faktiskt med en gång, trots att partiet inte ville ha med mig på sitt Sverigemöte. Inte chefen för sociala medier iallafall, och med till visshet gränsande sannolikhet inte heller den högsta chefen av dem alla – Reinfeldt. Jag hade då börjat ta ut avståndet till Reinfeldt, trots att jag var moderat toppbloggare på den tiden. Avståndstagandet handlade mest om den vettlösa och vansinniga försvarspolitiken som fördes av en påstått försvarsvänlig regering. Året var 2011 och Migrationsöverenskommelsens vanvett hade jag ännu inte börja reflektera över. Den insikten kom några månader senare, och jag struntande i att förnya mitt medlemskap till partiet den där hösten.

Jag kom till Karlstad och Sverigemötet trots att jag bara några veckor innan hade kallat ”vår” statsminister Reinfeldt för olika inte alltför smickrande saker och avslutat med att han minsann hade mer hår än hjärna. Det dröjde någon timme innan min närvaro i Karlstad, mitt hotellrum i samma stad hade avbokats. Det löste sig ändå tack vare generösa partivänner, och chefen för sociala medier såg ut att vilja sjunka genom golvet när mina insatser för partiet hyllades på ett sociala medier-event i Karlstads bibliotek. Bara Reinfeldt kunde se mer plågad ut, och det gjorde han när jag ville fotograferas bredvid den mänskliga isglassen på det efterföljande minglet.

Moderaterna 2019 lider av låga opinionssiffror. Väldigt låga till och med. Så låga att samma siffror som räckte för att avsätta Anna KInberg Batra – som på många sätt var Fredrik Reinfeldts motpol – och ändå inte. Anna Kinberg Batra var trevlig privat. ”AKB” var rolig och spontan. I partiledarrollen var hon allt annat än det. Fredrik Reinfeldt var förtroendeingivande och framstod som hyfsat varmhjärtad i sin statsminister- och partiledarroll. Kanske är det därför Reinfeldt nu är mer av en ikon bland andra partiers sympatisörer än bland moderaternas. Centerpartiets och sossarnas sympatisörer verkar till exempel fortfarande ha ömma känslor för ”den mest framgångsrika moderata partiledaren någonsin”.

Moderaterna anno 2019 lider av Reinfeldts arv. Det måste vara hemskt svårt att befria sig från det uppenbara vansinne som ledde till förlusten av makt. Vansinnet kom till väljarna i form av vansinniga och verklighetsfrånvända von oben-betraktelser, typ Brann granen? Tog julmaten slut? Det finns ju fortfarande massor med plats i de oändliga skogarna och på de oändliga fälten! Folket minns, speciellt vi gamla knökkonservativa som fick se blodtrycket skena uppåt i samma takt som det moderata stödet rasade nedåt.

Som moderat kan man försöka skylla dagens opinionssiffor på att Anna Kinberg Batra i sin partiledarroll var lika spännande som torkande färg, eller att Ulf Kristersson är för kort och hurtfrisk. Enligt mig är problemet för Moderaterna att Fredrik Reinfeldts ande och tid som partiledare fortfarande lever kvar i högerväljarnas medvetande. De ser fortfarande, de hör fortfarande och de minns fortfarande Fredrik Reinfeldt. Mannen. Myten. Moderaten. Nymoderaten.  Den politiska trovärdigheten tar tid att fixa till, speciellt efter en total kollaps.

Tack för att Du läste.