BORTFÖRKLARINGARNAS FÖRLOVADE LAND

Häromveckan kom Brottsförebyggande Rådet med en rapport som lyfte det ökande antalet polisanmälningar om misshandelsfall mot unga. Ökningen var tydlig och på bred front över hela landet. När en av landets kriminologer släpps fram i etern förklaras ökningen med väderleken – varma somrar och milda vintrar. Sedan finns den ju där som en passande förklaring, den alltid så framträdande ”ökande anmälningsbenägenheten”.

Häromdagen kom Brottsförebyggande Rådet med en annan rapport, som visar att antalet våldtäkter har ökat rejält i Sverige under 2018. Efter ökningen anmäls i snitt 21 våldtäkter per dygn i landet. Det blir 150 anmälda våldtäkter i veckan, och det blev 7840 anmälda våldtäkter under 2018. Tre förstå-sig-påare får möjligheten att kommentera ökningen i en av kvällstidningarna i bortförklaringarnas förlovade land. Fatima Addberger, Nina Rung och Jerzy Sarnecki släppte loss – och förklarade att de inte alls tror på någon ökning. Det handlar om en ”ökad anmälningsbenägenhet” och om ett minskat mörkertal. Någon ökning tror de inte på, och Sarnecki säger att det är en statistik som är oerhört svår att tolka. Jomenvisst.

Hade vi sett en ökning av antalet trafikdöda med 8% så hade ingen försökt förklara bort ökning med snömosargumentation och tramsretorik. Då hade det börjat talas om fler fartkameror, fler vägar med mittbarriärer och andra nödvändiga åtgärder. Hade vi kunnat läsa om en ökning på 8% av antalet …

Men nu handlar det om våldtäkter. Om våld, hot och förtryck av flickor och kvinnor. Då anser två feministiska kriminologer att det passar sig att förringa ökningen och bortförklara det många andra av oss har sett. Det handlar om en kulturkrock där ett av världens mest jämställda länder har tagit emot unga män och andra män från länder där ordet jämställdhet betyder noll och där kvinnans nej betyder lika lite. Jag såg det senast igår, i tunnelbanan. Två flickor behövde hjälp av ordningsvakter för att få ett gäng yngre killar att förstå att de hade noll intresse av att prata och umgås. Gänget vägrade förstå, och tyckte att tjejerna var rasister…

Det är bara att titta på vilka som döms för våldtäkter i landet, vilka som sitter i fängelse för det vidriga brottet. Det är en kraftig överrepresentation av folk som sökt sig hit från andra länder. Från länder med brister i genustänket och en rejält skev syn på kvinnan. Det betyder inte att alla unga män som kommer är så felskruvade att de blir våldtäktsmän. Precis lika lite som vi skall döma alla gamla blåvittspelande Glenn:ar efter en våldtäktsman så skall vi låta bli att ge oss på något motsvarande.

Men överrepresentationen kan vi inte komma ifrån, och när landet snabbt fylls på med unga män ur den överrepresenterade gruppen så är det väl rimligt att tro att en del av förklaringen finns där. Om man nu inte är feministisk kriminolog med extrema skygglappar.

Jag har sett Nina Rung på TV ett antal gånger. Varje gång har jag förvånats över oförmågan att dra en enda vettig slutsats framför en TV-kamera. Jag ser Rung i Tage Danielssons skepnad framför mig. Tänk om Rung hade fått kommentera mass-taharrushen i Köln nyårsnatten 2015-2016:

”…så att dom inser att det som hände i Köln inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där – vilket hade varit mycket mer sannolikt – med tanke på att det var där det hände.”

Och om det händer så har det alltid med ökad anmälningsbenägenhet att göra, och ingenting annat.