SVENSSON, SVENSSON

Julafton och klockan hade passerat 20:00 när vi tryckte på fjärrkontrollen för att hitta SVT1 och Svensson, Svensson – om en svensk brevbärares julafton i Örebro-stadsdelen Vivalla. Svensson, Svensson har några decennier på nacken och känns helt ur tiden. Bor man i Vivalla som Svensson och har en granne så är sannolikheten minimal att grannen heter Sara och också är att betrakta som ”Svensson”. Ännu mer osannolikt är det att familjefadern Gustav är vid liv, som den brevbärare han är. Idag hade Gustav jobbat för Postnord, och därmed haft en fatwa hängande över sig – både bland grannar och andra i Vivalla…

Svensson, Svensson finns inte längre. Svensson bor inte i Vivalla. Svensson har flytt bilbränder, valfusk och utanförskapet. Svensson firar inte längre jul. Inte offentligt iallafall. Vivalla är inte Svenssons stadsdel längre. Vem som styr och ställer i Vivalla kan vi käbbla om. åtminstone till nästa jul.

Gustav Svensson i Vivalla julen 2018 hade fått se sin bil uppeldad minst en gång. Gustav Svensson hade blivit stenad i sin roll som brevbärare, minst en gång men sannolikt många fler.  Mamma Lena jobbar på bank, och i Svensson, Svensson 2019 kan hon och kollegorna tacka tidslåset och Peter Springares kollegor för att de inte har blivit rånade – inte på riktigt iallafall. Dottern Lena har tvingats fly från ett halvdussin gruppvåldtäktsförsök i kvarteret, medan sonen Max har blivit av med åtta mobiltelefoner, fem märkesjackor och tre bankkort vid olika överfall på väg hem mot Trollstigen 12 i Vivalla.

Svensson, Svensson var vardagsrealism i mitten och slutet på 90-talet. Då fanns det svenska brevbärare boende i Vivalla, och bankanställda som lyssnade till efternamnet Svensson, Då fanns det Maxar och Linor i skolan i Vivalla. Nu finns det mest linor, på skolans toaletter eller som pianotråd över gångvägen mot Varberga…

Man kan välja att lyssna på Betnér eller Schyffert, på Löfven eller Lööf. Man kan få för sig att det minsann är precis lika bra eller dåligt i Sverige nu som då, när Gustav Svensson gungade i takt till Kalle Anka på julaftonen. Jag har försökt följa med tiden sedan dess, och inget är sig likt. Inte är det bättre.

De svenska politikernas totala misslyckande har blivit allas vårt misslyckande. Svensson får leva med deras misslyckande. I vardagen. Under annandag jul. På arbetsplatsen, och under fritiden. Svensson, Svensson och deras julfirande känns lika avlägset som vikingarna och dinosaurerna. Det har gått fort. Väldigt fort.