VÄNSTERVRIDNA OCH STOLTA

En rubrik passerade förbi mina sömndruckna ögon. ”Så skall du göra om ditt barn kommer ut.” Min första reaktion var att det är helt osannolikt att de skulle komma på tanken att komma ut. De har ju sitt förbannade Fortnite och sitt Playstation som håller dem inne. Annars brukar det vara för kallt, för varmt, för soligt, för regnigt, för blåsigt och inte sällan för dålig mobiltäckning. Inne finns det ju WiFi. Ibland har det även förekommit att de har haft utegångsförbud, som om det skulle fungera som straff när de vägrar att komma ut…

När jag hade vaknat till så jag regnbågen ovanför rubriken, och landade i verkligheten. Det är ju Pride och då handlar allt om HBTQ och kanske några bokstäver till. I morgonsoffan på TV4 sitter en man i kjol och berättar om vad kjolen betyder för välbefinnandet. Mittemot honom sitter Anders Pihlblad, en av mina favoriter i rutan. Som nyhetsuppläsare sitter Pihlblads pojkvän. Allt handlar om HBTQ.

Det är Pride, och idag är det Prideparad. Pride har idag ett stort problem – och det är att det politiseras på samma sätt som feminismen. Idag är det ju feminismen som begrepp kapad av vulgärvänstern på ett sätt som gör att en normal jämställdhetsvurmare på högerkanten inte kan kalla sig feminist utan att känna sig lite smutsig. Detta trots att man – naturligtvis och självklart – anser att kvinnor och män skall ha samma möjligheter, rättigheter och friheter.

Den vänstervridna feminismen kämpar för könsneutrala toaletter men könsseparerade badtider i badhuset. Den vänstervridna feminismen ser stora problem i det som egentligen är rätt små  problem, men förringar stora problem till icke-problem bara för att man måste ligga rätt i debatten. Den vänstervridna feminismen skriker aldrig om gruppvåldtäkter, men alltid om övergreppen på arbetsplatsen.

Pride hade partiledardebatt. Alla var där, till och med en av partiledarna för de som kallar sig feministerna – som inte ens sitter i Riksdagen. Men partiledaren för Sveriges tredje största parti fick inte vara med. Arrangörerna ersatte Åkesson med en uppblåsbar elefant istället. Åkesson och Sverigedemokraterna är ju homofober, säger man Hade Pride haft fog för sina anklagelser, hade det då inte varit läge att försöka demaskera Åkesson på den där scenen? Nu körde man förlöjligande istället, hån och påhopp – allt det där som de homosexuella drabbats av i sekel och decennier. Men när Pride och RFSL kommer ut som vulgärvänster står liberala och konservativa bögar och flator som mähän…

Det var en gång i tiden då jag var homofob. Jag var det för att jag inte visste eller fattade bättre. Det behövdes bara lite umgänge med några som var ”normbrytande” så fattade även jag att störst av allt, det är kärleken. Oavsett vem man älskar. Min inskränkthet utplånades bland alla sköna bögar, alla coola flator på SöS-akuten. De var inte sjuka, eller iallafall inte sjukare än någon annan. De var underbara. De lyckades på något arbetspass få en rädd och intolerant ung man att bli tolerant.

Men då handlade det ju bara om kärleken, inte om något politiskt tugg. Det kunde vi hålla isär, och käbbla om utan att blanda in sexuella preferenser. Men det klarar inte dagens RFSL, inte Pride.

Så vad skulle jag göra om någon av sönerna kom ut? Släppte Playstation-kontrollen och kom ut – ”på riktigt”? Det finns bara ett alternativ, och det är att gilla läget. Störst av allt är ju kärleken, och precis som mina söner kommer att ha all rätt i världen att välja parti eller yrke – skall de ha all rätt att välja livspartner. Bara de vet ju vad de känner är rätt för dem.

I mitt Sverige skall det inte vara någon omöjlighet att vara bög, byggnadsarbetare och sverigedemokrat om det är det man är. I RFSL:s och Prides värld går det inte an. Om inte det är en form av intolerans, så vet jag inte vad intolerans är…