VALHEMLIGHETEN

I onsdags hämtade jag mitt nya, fina pass och mitt nya, fina nationella identitetskort. Det första jag gjorde med det där identitetskortet var att använda det som legitimation när jag förtidsröstade. Strax efter klockan 14 i onsdags stoppades mina tre kuvert ner i ett större kuvert, för att kunna räknas på rätt plats på valdagen. Jag stod där och tittade på när de fyllde i några siffror, och gjorde sitt jobb. Men jag kunde inte befria mig från känslan av olust. Det kändes som om valhemligheten betydde noll där och då.

Vi var två som skulle rösta där och då i den där lokalen, i ett mindre köpcentrum strax söder om centrala Stockholm. Valhemligheten fanns inte, och den fanns inte för att en av de tre kvinnorna i vallokalen stod och glodde på oss och hur vi plockade på oss våra valsedlar. En tredje person kom in, och först då vände hon bort blicken. Den tredje personen vill bara kontrollera att alla valsedlar fanns där i lokalen. Det gjorde de, jag kollade. Till och med Alternativ för Sverige och Medborgerlig Samling hade sina valsedlar upplagda.

De två tanterna som tog hand om de inlämnade kuverten hade fri insyn i vilka valsedlar den röstande plockade på sig in i båset. Jag som för en gångs skull ville vara miljövänlig ville inte ta med mig mer papper än nödvändigt. Att slita med sig Miljöpartiets, Vänsterpartiets, Socialdemokraternas, Centerpartiets eller Liberalernas valsedlar var ju inte aktuellt. Inte heller Alternativ för Sverige eller Medborgerlig Samling faktiskt. Sedan funderade jag på det där med röstsplittring, och tog med mig nio valsedlar in i båset.

Året var 1988 när jag röstade första gången. Platsen var Bergaskolan i Rönninge, det som nu är Rönninge Gymnasium. Då var det enkelt, och jag brydde mig inte om valhemligheten. Jag tog bara moderaternas valsedlar av de som stod utanför skolan och delade ut valsedlar. Men på den tiden var det väldigt enkelt att bevara valhemligheten, om man ville. Ingen stod och glodde på den eller de som plockade på sig valsedlar i det där stället utanför skolmatsalen. Ingen. Inte 1988, 1991, 1994, 1998, 2002, 2006, 2010 eller 2014 heller.

Nu är det 2018 och känslan var att den där flinande kvinnan verkligen var väldigt intresserad av vilka jag skulle rösta på. Det var en känsla av att bli iakttagen när jag skulle få vara ifred, och en känsla av att vara övervakad. Jag har aldrig någonsin, någon gång eller någonstans känt så när jag har röstat tidigare. Det var något nytt, och det var ingen angenäm känsla – och jag har sett flera förtidsröstare som berättat samma sak på de sociala medierna.

Nyfiken, även du? Klockan 08:00 den 8 september, ett dygn innan vallokalerna öppnar för det ”riktiga” valet så kommer jag att berätta hur jag röstade och varför. Tills dess håller jag faktiskt valhemligheten för mig själv…