VALLÖFTEN

Valrörelsen rullar på. Vallöften sprids, och jag känner mig mer och mer äcklad, cynisk och trött som aldrig tidigare. Vallöfte efter vallöfte från regeringen, och jag undrar varför det är nu – med mindre än två veckor kvar till valdagen – som regeringen har börjat se problemen. Nu, när valdagen närmar sig snabbt, vill man göra något åt problemen. Man har haft fyra år på sig. Fyra år med högkonjunktur och gott om slantar.

Men krisen i vården, krisen i utanförskapet, krisen i polisen, krisen i välfärden har man inte låtsas om. Förde man vårdkrisen på tal var man så sent som för ett år sedan faktaresistent enligt det ansvariga statsrådet, Annika Strandhäll. När säkerhetsrisken Ygeman hade ansvar för svensk polis tyckte inte säkerhetsrisken Ygeman att det fanns några större behov av fler poliser. Nu låter det annorlunda. Nu ser Strandhäll oroad ut när man pratar vårdkris. Nu vill sossarna ha fler poliser, och Löfven har ingenting emot om man i Europa bygger murar.

Det är nu det är dags. Det är tid för vallöften, och jag vill bara kräkas på regeringens sena uppvaknande. De politiker som kan se problemen innan de problem, innan krisen blir en kris, är de politiker som jag uppskattar. Inte de som skapar problem, och som sedan skall försöka låtsas att man kan och vill lösa dem. Precis så ser jag på dagens regering, på deras vallöften…

Mindre än två veckor kvar, och en socialdemokrati i parterr som kommer att strö ännu fler vallöften omkring sig. Vallöften som ofta har att göra med det samhälle man har skapat. Det spelar ingen roll om det handlar om en fattigpensionär, vars fattigdom har grundlagts under decennier av socialdemokratiskt styre. Socialdemokraterna saknar allt vad skamkänslor är och innebär.

Tänk om folk bara kunde se att de som sosseriet lovar idag är sådant de har skitit i att göra något åt under sina fyra år vid makten. Tänk om väljarna kunde se längre än det senaste utspelet, och bara något år bakåt i tiden.

Men vill du bli blåst igen, då är Löfven din man och sossarna ditt parti…