LAGVRÄNGANDE OCH LAGSTIFTANDE

Det tog sex dagar, inte ens en vecka, innan vi fick se hur den sämsta svenska regeringen i mannaminne leverera igen. Eller inte leverera. Det tog sex dagar innan den så kallade gymnasieamnestin visade sig vara så dysfunktionell att den inte gick att tillämpa. En dysfunktionell regering som lägger fram förslag på en dysfunktionell lag som sedan röstas igenom av en dysfunktionell riksdag. Amnestin började gälla den 1 juli, och sex dagar senare var den i praktiken satt ur spel…

Den politiska verkligheten i Sverige har under ett antal år varit en absurd och bisarr upplevelse. Med ambitionen att samla godhetspoäng och hålla hjärtat vidöppet har politikerna glömt det där med att ta ansvar. Att stifta lagar som verkar medmänskliga och inbjudande blev viktigare än att stifta lagar som fungerar i praktiken och juridiken. Så blir det när det politiska hantverket blir ett hafsverk, när partier som skapar sin politik bara med hjärtat – och glömmer hjärnan – får säga sitt. Miljöpartiet och Centerpartiet är två sådana praktexempel.

”En av riksdagens viktigaste uppgifter är att besluta om lagar. Förslag till en ny lag, eller ändring i en lag som redan gäller, kommer oftast från regeringen i en proposition. Men ett lagförslag kan också komma i en motion från en eller flera riksdagsledamöter.

Alla lagförslag förbereds i utskott innan riksdagen fattar beslut. För att lagförslaget ska bli verklighet måste en majoritet av ledamöterna i riksdagen rösta för det. Riksdagen meddelar sitt beslut till regeringen, som ger ut den nya lagen och ser till att det blir som riksdagen beslutade.” – Ur Riksdagens uppgifter, från Riksdagens hemsida.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Centerpartiet tillsammans med några liberaler och kristdemokrater drev igenom den så kallade gymnasieamnestin. Kritiken från de som visste bättre – som lagrådet till exempel -var tydlig. Lagen var allt annat genomtänkt. Genomtänkta förslag är förvisso ingenting man kopplar ihop med den rödgröna regeringen.

Centerpartisterna var också tydliga med att lagen var dåligt formulerad och värdelöst framarbetad. Men man röstade på den ändå. Nu vet vi att den var så dåligt genomarbetad att Migrationsdomstolen inte tycker att den går att tillämpa. En politik som borde vara ansvarstagande har kapats av ansvarslösa politiker. Centerpartisterna hade chansen att visa ansvar. Man valde att framstå som ansvarslösa, och dumma i huvudet…

Att en lag som har stiftats av Riksdagen och trätt i kraft sedan underkänns sex dagar senare är ett rekord i politiskt misslyckande. Lagstiftandet blir lagvrängande, och lagstiftarna blir lagvrängare. Det är sorgligt att se hur ett land som var en synonym till ordning och reda har blivit tvärtom.