DAVID OCH GOLIAT

”Omöjligheten att rå på Ryssland borde stå klar för var och en, och leda till förståelsen att friheten måste försvaras på annat sätt.” – Svenska Kyrkans lokalavdelning i Limhamn, Malmö, twittrar pacifistiskt i samband med Gotlands Regementets återupprättande.

Gotlands regemente återupprättades igår. Trots vackra ord av överbefälhavare och statsminister med flera om betydelsen av återupprättandet så är det fortfarande så att det svenska försvaret av Gotland inte är någon massiv upprustning. Det är fortfarande en anorektisk organisation, men det är ändå något.

Trots den extremt blygsamma numerären satt en församlingsherde vid Limhamns kyrka i Malmö och twittrade om att det var Sverige som krigshetsade. Att Sverige ens tänkte tanken att försöka försvara Gotland skulle en församlingsherden skapa större spänningar i vår del av världen. Församlingsherden – som dessutom – råkar vara vänsterpartist lyfte fram trins kärna. Icke-våld och fred.

Församlingsherden lyfte även fram den omöjliga uppgiften med att rå på Ryssland. Friheten måste försvaras på annat sätt, enligt församlingsherden vid Limhamns kyrka i Malmö. Visst är den svenska militära närvaron på Gotland svag, och liten. Visst är Ryssland ett stort land med militära muskler. Men församlingsherdens defaitism fick mig att tänka på David och Goliat.

Några rader för den pacifistiska quisling-prästen i Malmö att suga i sig, alla från Bibeln och den första Samuelsbokens sjuttonde kapitel:

Då kom en stridsman vid namn Goliat från Gat fram ur filisteernas led. Han var sex alnar och ett kvarter lång. På huvudet hade han en kopparhjälm, och han var klädd i en fjällpansarskjorta – pansaret av koppar vägde femtusen siklar.  Han hade benskenor av koppar och bar ett kastspjut av koppar på ryggen. Skaftet på spjutet liknade en vävbom och järnspetsen på spjutet vägde sexhundra siklar. Hans sköldbärare gick framför honom. Och han stod och ropade till Israels här: ”Varför drar ni ut och ställer upp er till strid?” …. När Saul och hela Israel hörde vad filisteen sade, blev de förfärade och skräckslagna.”

En aln motsvarar nästan 6 decimeter. Goliat var alltså över 3.5 meter och skräkinjagande värre. Kanske fanns det andra vägar för att bevara freden, som att låta sig förslavas? Men man vägrade lägga sig ner. Man skickade fram den hyfsat lilla David mot Goliat. 

Några andra rader ur samma kapitel: ”Då filisteen såg upp och fick se David, föraktade han honom, för David var bara en pojke, rödkindad och vacker. Han sade till David: ‘Menar du att jag är en hund, eftersom du kommer mot mig med käppar?’ ” Lite som den 18. Stridsgruppen på Gotland upplevs av den Lede Fi…?

Sedan sade filisteen till David: ‘Kom hit till mig, så skall jag ge ditt kött åt himlens fåglar och markens djur’. David svarade filisteen: ‘Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat.  Herren skall denna dag överlämna dig i min hand och jag skall slå ner dig och ta huvudet av dig. Jag skall denna dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen skall förstå att Israel har en Gud.  Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han skall ge er i vår hand.’ ”

Sedan satte David en sten i pannan på den stora, starka fienden Goliat. Goliat föll som en fura, död. Goliat blev fågelmat.

Tänk att inte en svensk präst kan reflektera lite över det här att liten kan slå stor. Det står i den bok och de texter som borde utgöra grunden för prästens arbete…