LANDET SOM INGEN VILL STYRA

Är Sverige landet som ingen vill styra? Är det förklaringen till den osammanhängande utspelsteater och frånvaron av röda trådar i partiernas politik? Jag tror det iallafall. Man anar eller vet vilka problem – eller utmaningar – som man har skapat. Man vet vad det skulle innebära för partiets framtid. Med till visshet gränsande sannolikhet skulle Socialdemokraterna utplånas när de tvingas överge den generella värlfärdsmodellen som har varit Sveriges signum. Med samma sannolikhet skulle Moderaterna dö sotdöden när de tvingas till höjda skatter utöver en välfärdsslakt när verkligheten kommer ikapp. Sverige kommer att vara landet som ingen vill styra.

” – Vad fan får jag för pengarna?” frågade Svenskt Näringslivs dåvarande ordförande Leif Östling, och det blev ett ramaskri. Östling, denna rika knös, hade mage att koppla skatteuttaget till vad man får för service. Till glädje för de som på egen hand försöker styra sig bort från styret delas Östlings frågeställning av allt fler medborgare. Vad fan får vi för pengarna?

Jag tillbringade påsken i Tjeckien, i två små städer strax norr om Prag. Mělnik och Roudnice nad Labem. I Mělnik bodde vi, och i Roudnice nad Labem spelade en av sönerna sin sista ishockeycup som ungdomsspelare. Tjeckien är en del av EU, ligger bara 90-100 minuters flygresa från Stockholm – men där behöver man inte fråga vad fan man får för pengarna. Då handlar det inte om ölpriset, utan om de där basala samhällsfunktionerna som har börjat svikta i landet som ingen vill styra.

En av sönernas hockeykompisar fick en hård smäll mot skallen, i slutet av en tuff match. Som medföljande sjukvårdskunnig förälder fick jag rycka in och min adipösa lekamen jobbade sig ner i båset. Hjärnskakning, svårare eller lindrig, var min första slutsats. Han var rätt väck, sonens hockeykompis. Det blev en tjeckisk ambulansresa för hockeykompisen. Ambulansen dröjde kanske 5-6 minuter. Resan in till det lokala sjukhuset i Roudnice nad Labem tog kanske 1 minut, en högersväng ut från ishallens parkering, en högersväng till och sedan en högersväng igen innan man var framme vid den lilla akutmottagningen…

Hockeykompisen var den enda patienten på akutmottagningen den där påskaftonskvällen. Han togs emot direkt, av en läkare som var lika bra på engelska som undertecknad är på tjeckiska. Han fick en skallröntgen i datortomografen efter 5-10 minuter, och efter en halvtimme kom en läkare som var nästan lika på engelska som gästerna på akutmottagningen. Hockeykompisen frikändes från hjärnskakning, fick stöd för nacken och ett svart plåster på näsan – plus en drös restriktioner. Sedan kunde vi lämna det lilla, spartanska men välstädade sjukhuset i Roudnice nad Labem – en stad med drygt 13 000 invånare cirka fem mil norr om Prag.

Medan hockeykompisen fick skallen röntgad stod jag i korridoren och tittade på en fantastisk tavla. Alla barn som hade fötts från årsskiftet på det lilla, spartanska men välstädade sjukhusets förlossningsavdelning fanns på bild. Det fanns bilder på 32 nyfödingar. Jag konstaterade snabbt att den här förlossningskliniken, ja hela det här lilla och spartanska sjukhuset hade varit nedlagt för länge sedan i landet som ingen vill styra. Men här i Tjeckien, gick det bra.

Samma morgon hade vi sett poliser fotpatrullera den lilla stadens gator. Det var lugnt. Fasaderna på vissa byggnader var inte vad vi kalla ”Top notch” direkt, och folket såg kanske mindre modemedvetna ut än hemma i Sverige. Men det kändes att de kände sig trygga med den trygghet de hade fått.

I Sverige lägger vi ner förlossningskliniker, polisen finns sällan eller aldrig i en lugn småstad med 13 000 invånare. Den basala tryggheten har hyvlats ner till sådana nivåer att allt fler ställer sig frågan ”Vad fan får vi för pengarna?”. Tvåhundra kronor mer i barnbidrag, och en otrygghet som breder ut sig.

Att få Sverige till ett land där medborgarna och skattebetalarna slutar ställa den för politikerna så jobbiga frågan ”Vad fan får vi för pengarna?” kommer att kräva blod, svett och tårar. Plus prioriteringar som ingen politiker vill ta sig an. Sverige kommer att vara landet som ingen vill styra, och när jag sitter omtöcknad av feber i soffan får jag för mig att just det är taktiken…

Kristersson skall vara så oförutsägbar och svängig att det skall bli omöjligt för den oroade medborgaren att välja M. Löfven och sosseriet skall fortsätta att vara så inkompetenta att bara bidragstagare och dementa hästsossar fortsätter rösta rött. Kvar står då Åkesson, med Sverigedemokraterna. De andra partierna har kanske räknat med att Åkesson och Sverigedemokraterna utplånas som politisk kraft när de har fått städa upp i landet som ingen vill styra, inte just nu iallafall.

Kan det vara så? Diskutera i små grupper, med hövligt tonläge…