SÖNDAG MED SPRÅKPOLISEN

Den som följer den här bloggen anar nog – eller vet – att det finns väldigt mycket som jag stör mig väldigt på. En bitter farbror i sina sämsta år, missnöjd med mycket och sällan nöjd med något. Oftast tycker jag nog att det finns skäl för mitt gnäll, men så har vi det där med att jag ibland träder in i rollen som den där språkpolisen. Jag sårar dyslektiker i vänkretsen. Jag kokar över de uppenbart lågbegåvade som skriver ”Stadsminister” på Twitter eller Facebook. Men det jobbigaste som självutnämnd språkpolis är det här med ”de” och ”dem”. Det är ett dråp på det svenska språket, och det kan göra mig vansinnig.

”Dem var nöjda med valresultatet.” Den meningen gör ont i mina ögon, på riktigt. ”Dem”? ”Det bästa dem kunde göra var att lära sig svenska.” Sådant gör också ont i själen på den självutnämnda språkpolisen. Är det så förbannat svårt att göra rätt, skriv då ”dom” istället.

Jag blev språkpolis i högstadiet, på den dåvarande Bergaskolan i Rönninge. Innan jag träffade Ann-Marie Wiberg var jag rätt ointresserad av det svenska språket och hur man kunde använda orden. Hon förändrade allt det där, och svenska blev ett favoritämne. Men i takt med att jag blev allt bättre, blev jag även allt mer intolerant mot dem – inte de – som inte brydde sig.

Jag vet att jag inte är felfri. Det dyker upp stavfel på den här sidan, och ibland är meningarna helt obegripliga. Men jag kan det där med de och dem iallafall. Ann-Marie lärde mig ett tips som jag har tagit med mig genom livet som språkpolis.

”Dom” är talesspråk. ”De” och ”dem” skriver man om man vill göra rätt. Många är de – inte dem – som gör fel. Ibland känns det som om de – inte dem – som gör fel gör det bara för att retas. Men så kan det inte vara. Allt handlar om okunskap, om en oförmåga att se vad som är rätt och vad som är fel.

Använd ”de” om det skulle ha funkat med ”vi” i meningen. Använd ”dem” om det funkar med ”oss”. Så enkelt är det.

”Ibland känns det som om oss – inte vi – som gör fel gör det bara för att retas. Men så kan det inte vara. Allt handlar om okunskap.” Det där lät inte klokt, eller hur? Det gör ont in i märgen på språkpolisen.

Det är alldeles för mycket politiskt gnäll på I otakt. Idag fick Ni nöja Er med lite språkligt gnäll. Man måste variera sig för att vara intressant, har jag hört.

Men Trevlig söndag på Er, kära läsare. Nästa söndag avser jag att ta upp det här med ”Stadsminister”. Tills dess får ni stå ut med politiskt gnäll…