GALENSKAPEN

Det var sommar, och trots att det var en vädermässigt dålig sommar så minns jag att solen sken på mig när jag satt och läste om galenskapen i Lund och Malmö. Oskyldiga människor som släpades efter en bil på städernas gator. Vanliga människor som hade gått fram till den där bilen för att hjälpa till, som sedan fick följa med på en åktur – utanför bilen, fasthållen. Galenskaparna i Skåne åkte fast, och idag fick de fyra sin dom. Tre dömdes och en frikändes.

Galenskapen i domen kommer att bli ett skäl till långa och livliga diskussioner. Galenskaparna från Malmö och Lund klarade sig frukansvärt lindrigt undan, tycker jag. Körningarna har ju enligt tingsrätten inte varit livsfarliga. Målet har primärt inte varit att skada de som man släpade efter bilen, utan att skoja och skämta. Förloppen har varit förhållandevis korta.

Det som de fyra galenskaparna i de övre tonåren ställde till med i Malmö och Lund i augusti 2017 kallas för misshandel av normalgraden. Deras unga ålder har beaktats i domen, och de döms till en blandning av skyddstillsyn, villkorlig dom och dagsböter. Nio oskyldiga, vanliga personer som släpades efter bilen när de fyra behagade skämta och ha skoj skall få dela på ett skadestånd nästan 115 000 kronor.

Galenskapen vet inga gränser. De körde ju inte så fort. Förloppen var korta. Trots att tingsrätten säger att galenskaparna utsatte offren för risk för allvarlig kroppsskada så var det ju faktiskt inte livsfarligt. Skall man skratta eller gråta åt eländet?

Förloppet på när Akilov körde lastbil på Drottninggatan var också relativt kort. Han hade ju kunnat köra längre, och faktiskt fortare också. Tänk om Akilov skulle få för sig att säga att han gjorde allt det där hemska på skoj och skämt. Tänk om Akilov hade hänvisat till sin sjuka humor istället för Kalifatet när han förhördes, och att det aldrig var meningen att skada eller döda någon. Då hade han kanske kunnat få en rejäl straffrabatt av tingsrätten.

Drottningatan och bilsläpningarna i Skåne är inte samma sak, det vet jag. Men jag tror mig veta att den som hölls fast medan bilen i Lund eller Malmö gasade iväg hade samma ångest och rädsla som den som såg lastbilen komma farande på Drottninggatan.

Det var inte skoj. Det var en massmisshandel riktad mot vanliga, oskyldiga människor som bara var skyldiga till att tro att de hjälpte till.

Galenskapen vet inga gränser. Det gäller tyvärr både dåd och dom…