FRED OCH FRIHET PÅ OLIKA SIDOR HAVET

Vännen, försvarsbloggaren och försvarstwittraren ”Skipper” – också känd under det högst verkliga namnet Niklas Wiklund – önskade fler försvarsrelaterade inlägg på I otakt. Önskemålet kunde inte ha kommit lägligare. Den gångna helgen har varit knökfull med frihetsfirande och försvarsambitioner. Helgen handlade om Estlands 100-årsdag, om nationaldagsfirandet i ett land som bryr sig om sin säkerhet – och som försöker investera för att kunna fortsätta att vara fria. Det handlar om synen på fred och frihet på olika sidor av Östersjön.

” … – Vi måste komma ihåg att vårt folks oberoende och frihet aldrig har varit självklart – och bör aldrig tas för givet. Den estniska staten bildades för att skydda vårt folk och vår frihet. Länge leve Republiken Estland!” – Estlands överbefälhavare Riho Terras avslutar sitt tal till nationaldagsfirare, soldater, politiker och andra gäster vid Frihetstorget i Tallinn. 

Estland tillhör ett av få länder i NATO som betalar det NATO önskar till sitt försvar. Estland är ett litet land, med en befolkning som motsvarar en åttondel av Sveriges. Estland är ett rikt land på många sätt, men ekonomin är mitt i återhämtningen sedan Sovjet-tiden. Estland lägger 2.2% av sin BNP på sitt försvar. I pengar handlar det om strax över 5 miljarder kronor. Hade Sverige fått för sig att matcha Estlands försvarsutgifter i procent och lagt 2.2% på det svenska försvaret hade den svenska försvarsbudgeten varit på nästan 100 miljarder kronor.

Att Sverige hamnar där någonsin någon gång är med till visshet gränsande sannolikhet helt osannolikt. Orsaken är att Sverige alltid har betraktat eller betraktar vårt folks oberoende och vår frihet för given. Undantaget är åren under det andra världskriget när Danmark, Norge, Finland, Estland och en del andra grannländer mötte kriget, förtrycket och terrorn. Då fattade Sverige att det fanns ett reellt hot även mot det annars så trygga Sverige.

På Estlands nationaldag paraderade över tusen estniska soldater på Tallinns gator, tillsammans med några hundra NATO-kollegor och nästan ett dussin svenska livgardister plus fyra ukrainare samt fyra finländska soldater. Ett femtiotal stridsfordon – däribland svenska stridsfordon 90 i estniska och danska färger, brittiska stridsvagnar och delar av ett amerikanskt Patriot-batteri – rullade efter truppen. Folk jublade. Folk gjorde handhjärtan till soldaterna, som svarade med tummen upp eller en slängkyss. Folk verkade förstå vad soldaterna gör för dem, varje minut, timme och dygn. Folket såg soldaterna som garanter för friheten och freden.

Aldrig har raderna i ”I natt jag drömde” känts så naivt verklighetfrånvända som där och då – på Tallinns gator på Estlands 100-årsdag. Som dagens värld ser ut så måste det finnas soldater och gevär, och vi måste känna till ordet militär. Freden kommer inte av svaghet, utan av styrka. Kriget kommer där ett vakuum eller en svaghet har uppstått, och inte där folk vägrar vika ner sig.

Estland har 1.3 miljoner innevånare. Sverige har över 10 miljoner som lever innanför landets gränser. Estland armé har 2 brigader, precis lika många som Sveriges armé skall ha om ÖB lyckas trolla med knäna. Sverige har ett avsevärt starkare flygvapen, helt överlägset faktiskt eftersom Estland saknar eget stridsflyg. Den svenska marinen är – ännu så länge – överlägsen den lilla estniska marinen. Den svenska armén har mer och tyngre utrustning än Estlands armé. Men Estlands armé har nästan dubbelt så många artilleripjäser som sin svenska motsvarighet. Dessutom har Estland NATO:s försvarsgarantier som en skön hemförsäkring.

Den estniska militären har de estniska politikernas och det estniska folkets stöd. De förstår vikten av att omsätta ord och ambitioner i handling, och göra det utan långbänkar eller utredningar. I Sverige är det tvärtom, och jag tror att det beror på att väldigt många av våra politiker och en stor del av folket faktiskt tar vår fred och frihet för given. Bland krigsdrabbade grannar är Sverige det fredsskadade landet…